Kapitel 9 - Ett hemskt skrik!

Jag märkte att det inte var en dröm. När jag öppnade ögonen såg jag inte mamma. Jag letade överallt, men jag hittade henne inte. Jag frågade taxichauffören om han hade sett henne. Han sa att jag skulle skynda mig inför uppdraget och svarade inte på min fråga. Då gick jag till agent Julia och frågade henne istället men hon svarade inte heller på min fråga.

Innan vi lämnade rummet tyckte jag att jag hörde ett hemskt skrik. Det lät nästan som min mamma och jag blev väldigt orolig. Då fick jag se att hon var fastbunden vid en pelare! Två män i rånarluvor stod bredvid henne. Den ene hade en pistol och den andra hade en säck som de drog över hennes huvud. De två männen tog mig tillfånga och vi lämnade rummet.

När vi kom ut ur rummet såg vi en plattform. Där väntade en helikopter. Rånarna puttade in mig i helikoptern och band fast mina armar och ben. Jag fick tejp över min mun så att jag inte kunde skrika på hjälp. De drog av säcken från mammas huvud och tejpade också för hennes mun. De satte sig i förarsätet och startade helikoptern.

Agent Julia hade sprungit efter rånarna och hann upp på plattformen precis när helikoptern lyfte. Hon tog fram en änterhake, sköt upp den mot helikoptern och den fastnade runt helikopterns underrede.

Rånarna var på väg till ett laboratorium som låg ungefär 30 minuter bort. Där fanns en osynlighetsdryck som rånarna ville stjäla för att lyckas komma in i slottet.

Rånarna märkte aldrig att agent Julia hängde under helikoptern. När den landade, sprang hon runt till den andra sidan och öppnade dörren till mig och min mamma. Men rånarna såg att Julia öppnade dörren och då tog de fram pistolen och siktade mot henne.

Författare: Ulriksbergskolan 3B