Jag, Bob, Julia och mamma går genom skogen. Vi kommer till en bäck
och där lägger vi en bräda för att komma över till andra sidan. Bob
hjälper Julia över bäcken men whoops, han halkar i samma
ögonblick ner i vattnet. Strömmen är stark och Bob dras med.
– Hjäälp! Jag kan inte simma, ropar Bob. Julia springer längs bäcken efter Bob. När hon är jämsides kastar hon i sitt långa
hår.
– Ta tag i mitt hår, skriker hon till Bob. Han
famlar efter Julias hår och får till sist tag i det. Julia hjälper Bob upp ur
bäcken och vi går vidare.
När vi kommer fram till trädet letar alla efter ledtrådar. Plötsligt
lägger mamma märke till något rött under en låg gren med blad. Det är
en knapp med ett kryss på, hon trycker på knappen utan att tänka sig för och
helt plötsligt sugs alla fyra in i det stora lövträdet.
Färden går
upp igenom stammen med en hiskelig fart. Till sist skjuts vi in i ett
laboratorium. När vi ser oss omkring ser vi att vi hamnat i ett luftskepp, en zeppelinare.
Till vår förvåning står vi nu öga mot öga med den engelsktalande vakten. Han står
där i en vit rock med ett brett flin på läpparna. Han sträcker fram
handen och presenterar sig.
- Det är jag som är Doktor X.
Agenterna står stumma av förvåning, men
inte över att Doktor X står framför dem utan det som han har runt halsen, den
magiska nyckeln…
Författare: Centrumskolan 5A
2 kommentarer:
Bra skrivet! Spännande! Men vi undrar varför det står en massa konstiga tecken i kapitlet?
Hälsningar
Ulriksbergskolan 3B
Vad spännande!! Doktor X hade ett snyggt namn. Hälsningar från er paralellklass 5B, Centrumskolan.
Skicka en kommentar