Kapitel 15 - Den hemliga gången

3/19/2014

När jag står vid trädet ser jag vakten närma sig. Jag blir livrädd.
Vart ska jag ta vägen? Med hjärtat i halsgropen försöker jag sätta mig på cykeln men ser att den har punktering. Då kommer jag att tänka på hålet i trädet och dyker in i hålet. Jag känner hur jag åker neråt och neråt, det blir kyligare och kyligare ju längre ner jag kommer. Det killar i magen. När jag äntligen når botten så landar jag mjukt i en hög med löv. Jag ligger alldeles stilla och känner efter om jag gjort mig illa. Men jag mår bra. När jag ligger där, så får jag en ljusstråle rakt i mitt ansikte.

Hej Olle, bra att du är här! Det är Julias röst. Vi kramar om varandra alla tre, Julia, Bob och jag.Vi är glada att vi hittat varandra igen.
Bob riktar ficklampan upp mot hålet och där ser vi till vår fasa vaktens ansikte. Vakten säger:
-I can see You. Då förstår vi att han har på sig osynlighetsglasögon och att det är därför  han kan se oss fastän att vi är osynliga. Vi blir rädda. Vi backar några steg bak mot väggen. När vi når väggen stöter vi mot en stor sten. Hela trädet börjar skaka och stenen flyttar på sig. Vakten försöker nu ta sig ner genom hålet. Plötsligt hör vi ett surrande ljud. Vi har väckt upp en hel getingsvärm som hade sitt bo i en gång bakom stenen. Vi kryper in i gången. Getingarna flyger mot oss men ser oss inte eftersom vi har osynlighetsdräkterna på.  Getingarna går istället till anfall upp genom hålet, mot vakten som nu måste lämna hålet och springa iväg.
Vi vågar nu fortsätta genom gången. Längre fram i gången ser vi ett svagt ljussken.

Författare: Ringsbergskolan klass 1

1 kommentarer:

Sandra sa...

Ni har skrivit ett roligt och tydligt kapitel! Vi gillade repliken "I can see you!" :)

Kram från klass 4 på Ringsberg

Skicka en kommentar