Kapitel 9 - Minnet

Hon böjer sig ner och ska plocka upp suddgummit. Då känner hon en hand till och när hon tittar upp ser hon en flicka. Hawa får ett minne av att de har sett varandra tidigare. Plötsligt minns hon att de fanns en flicka i hennes skola i Syrien som liknar henne. Hawa låter Huda ta suddgummit och sedan går de ut på rast.

När hon kommer ut i korridoren ser hon Sara. Hon går fram till henne och vinkar med handen och säger hej. Sara blir glad och tar henne i armkrok och de går ut på rast. Sara har två frukter i handen och hon ger Hawa en frukt. Ute på skolgården kommer Muhammed fram till Sara och Hawa. Muhammed frågar om de vill vara med och spela basket?

- Ja det kan vi göra,  svarar Sara.
 
De går bort till basketplanen och där är resten av klassen. Muhammed förklarar för Hawa på syriska hur det går till. När hon har lyssnat på Muhammed tar hon mod till sig och frågar vem Huda är. Muhammed svarar att Huda kommit från Syrien precis som Hawa och hon kan inte heller prata svenska.

- Hon började i klassen veckan innan du och jag har fått hjälpa henne också med arbetet i skolan, säger Muhammed.

De spelar basket hela rasten och Hawa tycker att det är roligt. Hon gör två mål och alla berömmer henne. Då skrattar hon för första gången på länge.
Det ringer in, Hawa förstår först inte vad hon ska göra men så ser hon att alla barn springer in. När hon går in ser hon Huda. Hon bestämmer sig för att gå fram men plötsligt stannar hon och blir iskall. Framför henne står skorna som hon snubblade över hemma …