Kapitel 6 - Ett fall i mörkret

Festen höll på länge och den sista grannen gick inte förrän halv tolv på kvällen. I vardagsrummet och i köket såg det ut som det hade pågått ett sjöslag. Papperstallrikar och muggar trängdes i överfulla soppåsar och på diskbänken och köksbordet stod det massor av halvtomma grytor och uppläggningsfat.

Birgitta och Sara erbjöd sig att stanna kvar och hjälpa till med att röja upp efter festen. Men Hawas mamma skickade vänligt men bestämt hem dem för att sova.

Det tog nästan två timmar för Hawa och hennes mamma att städa och när de äntligen var klara var de så utpumpade att de inte ens orkade borsta tänderna. Mamma stupade i säng och Hawa kröp ner bredvid den sömnvarma, lätt snusande Maryam.

Men trots att Hawa var så trött att det värkte i kroppen hade hon svårt att komma till ro. I hennes huvud snurrade det runt av allt som hänt de senaste dagarna. Det hade brunnit i deras lägenhet, familjen hade fått nya vänner och på måndag skulle hon börja i skolan. Vid tanken på skolan pirrade det i Hawas kropp av både glädje och oro. Hon längtade till måndag samtidigt som hon kände sig lite nervös. Tänk om hon inte fick börja i Saras klass? Hur skulle det gå då?

Hawa väcktes ur sina tankar av att den sovande Maryam sparkade till henne på benet och hon insåg att hon verkligen måste försöka somna nu. Men först måste hon nog upp och kissa.

Hawa smög sig upp ur den varma sängen, ut ur sovrummet och tog sikte mot hallen där toalettdörren fanns. Hon brydde sig inte om att tända i taket. Dels riskerade hon att väcka mamma och Maryam och dels var deras lägenhet så liten och sparsamt möblerad att risken att gå in i något var minimal.

Men när Hawa nästan var framme vid toadörren fastnade ena foten i något och hon dråsade i golvet med en hög duns. Ena knät fick sig en rejäl smäll och medan Hawa masserade det onda stället lyssnade hon in mot sovrummet. Därifrån hördes ingenting förutom mammas lätta snarkningar. Hawa andades ut. Vilken tur! Hon hade inte väckt mamma och Maryam när hon ramlade.

Men vad var det hon hade snubblat över? Hawa trevade med händerna över golvet. Och snart hittade hon det hon sökte. Det var ett par skor. Men det var absolut inte några skor som tillhörde henne, mamma eller Maryam, det kunde hon känna på direkten. Skorna var alldeles för stora för att passa någon av dem. Dessutom kändes de mer som ett par killskor än tjejskor. Konstigt. Hawa kunde inte minnas att hon sett några främmande killskor i hallen när de städat.

Någon måste ha glömt kvar sina skor efter festen. Eller lämnat kvar dem med flit. Men vem? Och i så fall varför?

//Emma Frey-Skött