Kapitel 17 - Ett lyckligt slut

Utanför huset stannar de och vinkar hejdå till Mohammed som ska hem och äta kvällsmat. De andra går in i trapphuset. Sara skuttar först och Hawa kommer efter. Hon håller hårt i mamma och pappas händer, hon vill inte släppa dem.

Utanför lägenheten står en man med tunt hår och glasögon. Han flackar med blicken och släcker hastigt en cigarett mot golvet.

-Hej Anders, säger Sara förvånat, röker du inomhus?

-Det är dumt, jag vet, stammar mannen, men jag är här för att förklara.

De tittar på mannen som skruvar på sig och drar ett djupt andetag.

-Jag bor här bredvid, förklarar han och pekar på en dörr längre bort i hallen. När ni flyttade in ville jag säga hej, men jag vågade inte. Istället kikade jag in i brevinkastet samtidigt som jag tände en cigarett och plötsligt tappade jag ner tändstickorna som tog eld på hallmattan. Jag blev rädd och sprang in till mig.

Anders hänger skamset med huvudet och berättar att han tänkte gå tillbaka och erkänna när de hade fest, men när han stod i trappan såg han en gestalt smyga sig in i lägenheten med ett par skor och sedan tillbaka ut igen. En tjuv, hade han tänkt, nu kan jag gottgöra familjen för elden. Han smög efter mannen med en sopkvast och drämde till tjuven i huvudet och sprang för att ringa polisen, men när han kom tillbaka var mannen borta.

-Det var därför jag fick min skada, säger Abduhl på knagglig svenska och tar försiktigt på såret på huvudet och Anders blir röd om kinderna.
Hawa förstår inte riktigt allt mannen har sagt, men Sara fräser:

- Men hallå, hur svårt är det att säga hej? Du är ju vuxen.

Anders nickar och sträcker fram handen till Abduhl.

- Förlåt… till er alla, säger Anders och skakar Abduhls hand.

I samma stund slängs dörren upp och ut rusar Mariam med Huda bakom sig.

-Pappa! ropar hon och ansiktet lyser av glädje när hon slänger sig om halsen på Abduhl.


Hawa och Sara tittar på varandra. Hawa vet att Sara är hennes vän och att hon kan lita på henne. Det känns bra.

- Vi ses i morgon, säger Sara och går mot sin lägenhet.

- Ja, nickar Hawa och vinkar.

- Och du Anders, ropar Sara innan hon stänger ytterdörren. Röker du inomhus igen är det jag som ringer polisen!

På kvällen har Hawa svårt att somna, så mycket har hänt. Hon vet att elden var en olycka och att pappas sår var ett dumt misstag.  Och hon har många vänner Sara, Mohammed, Huda och Gustav. Hon är inte längre ensam i Sverige.

Pappa är tillbaka, tänker Hawa och blir lycklig och varm i kroppen. Hon minns serietidningen med björnen. Vad var det Bamse sa till sina vänner när de återvände efter en lång resa?

Välkommen. Välkommen hem.