Kapitel 17 - Ett lyckligt slut

Utanför huset stannar de och vinkar hejdå till Mohammed som ska hem och äta kvällsmat. De andra går in i trapphuset. Sara skuttar först och Hawa kommer efter. Hon håller hårt i mamma och pappas händer, hon vill inte släppa dem.

Utanför lägenheten står en man med tunt hår och glasögon. Han flackar med blicken och släcker hastigt en cigarett mot golvet.

-Hej Anders, säger Sara förvånat, röker du inomhus?

-Det är dumt, jag vet, stammar mannen, men jag är här för att förklara.

De tittar på mannen som skruvar på sig och drar ett djupt andetag.

-Jag bor här bredvid, förklarar han och pekar på en dörr längre bort i hallen. När ni flyttade in ville jag säga hej, men jag vågade inte. Istället kikade jag in i brevinkastet samtidigt som jag tände en cigarett och plötsligt tappade jag ner tändstickorna som tog eld på hallmattan. Jag blev rädd och sprang in till mig.

Anders hänger skamset med huvudet och berättar att han tänkte gå tillbaka och erkänna när de hade fest, men när han stod i trappan såg han en gestalt smyga sig in i lägenheten med ett par skor och sedan tillbaka ut igen. En tjuv, hade han tänkt, nu kan jag gottgöra familjen för elden. Han smög efter mannen med en sopkvast och drämde till tjuven i huvudet och sprang för att ringa polisen, men när han kom tillbaka var mannen borta.

-Det var därför jag fick min skada, säger Abduhl på knagglig svenska och tar försiktigt på såret på huvudet och Anders blir röd om kinderna.
Hawa förstår inte riktigt allt mannen har sagt, men Sara fräser:

- Men hallå, hur svårt är det att säga hej? Du är ju vuxen.

Anders nickar och sträcker fram handen till Abduhl.

- Förlåt… till er alla, säger Anders och skakar Abduhls hand.

I samma stund slängs dörren upp och ut rusar Mariam med Huda bakom sig.

-Pappa! ropar hon och ansiktet lyser av glädje när hon slänger sig om halsen på Abduhl.


Hawa och Sara tittar på varandra. Hawa vet att Sara är hennes vän och att hon kan lita på henne. Det känns bra.

- Vi ses i morgon, säger Sara och går mot sin lägenhet.

- Ja, nickar Hawa och vinkar.

- Och du Anders, ropar Sara innan hon stänger ytterdörren. Röker du inomhus igen är det jag som ringer polisen!

På kvällen har Hawa svårt att somna, så mycket har hänt. Hon vet att elden var en olycka och att pappas sår var ett dumt misstag.  Och hon har många vänner Sara, Mohammed, Huda och Gustav. Hon är inte längre ensam i Sverige.

Pappa är tillbaka, tänker Hawa och blir lycklig och varm i kroppen. Hon minns serietidningen med björnen. Vad var det Bamse sa till sina vänner när de återvände efter en lång resa?

Välkommen. Välkommen hem.

Kapitel 16 - Mysteriet med skorna

Björn berättade att när Abduhl kom till Sverige hade han inga skor. Han visste inte heller var hans familj bodde. Björn kontaktade Röda Korset och fick veta var Abduhls familj bodde och fick löfte om att få två par skor till honom. Det ena paret bestämde han att ge till sin familj. Själv behövde han ju bara ett par.

Eftersom han var lite rädd för att gå till sin familj, som han inte sett på så länge, la han en lapp i skorna med en ledtråd och en karta och hoppades de skulle hitta den. Och nu står de här i bokhandeln med skorna och lappen.

Dörren till affären öppnas och en pojke kommer in.

-Det där är ju skorna jag lämnade till Röda Korset, säger han och pekar på skorna. Vad kul att ni har fått dem!

Hawas mamma står med skorna i famnen och tittar frågande på pojken.

-Vem är det? frågar Hawas mamma.

Mohammed förklarar att det är en pojke som går i deras skola.

-Hej Gustav, säger Sara och Mohammed.

- Slutar du tidigt i dag? frågar Björn. Det här är min pojke.

Alla hälsar på varandra, men efter en stund säger de hej då till Björn och Gustav och går hemåt. Pappa tar Hawas hand i sin och tillsammans går de hem till Maryam och Huda.
Hawa kan inte släppa tanken på såret i pappas huvud. Är det någon som vill honom illa?

Kapitel 15 - Återföreningen!

- Pappa! ropar Hawa och kastar sig i hans famn.
- Känner du igen mig nu? frågar hon när de kramats färdigt.
- Ja, svarar pappa och ser glad ut. Nu minns jag er i familjen.

Hawas mamma kommer fram och de kramas länge alla tre.

- Men var är Maryam? undrar pappa oroligt.
Hawa berättar att hon är hemma i lägenheten och att han får träffa henne snart.

- Varför mindes du inte mig förra gången vi träffades och varför har du ett sår i huvudet? undrar Hawa sedan.
- Efter att jag träffat dig började jag minnas mer men det är fortfarande mycket jag inte minns, säger pappa bekymrat. Jag vet inte hur jag blev skadad.

- Men vilka är det här? undrar pappa och pekar på Sara och Mohammed.
- Det är mina nya vänner, säger Hawa stolt och presenterar dem.

Plötsligt upptäcker Hawa att det står en lång och skäggig man bredvid dem.

- Jag heter Björn och äger den här bokhandeln, säger han. Häromdagen kom Abdulh in i bokhandeln. Han var skadad och förvirrad så jag hjälpte honom. Vi började prata på engelska och det visade sig att han gillade böcker och här i bokhandeln började han minnas mer och mer om sig själv.

Muhammed översätter allt Björn säger till Hawa och de andra. Hawa bubblar över av allt hon vill berätta för pappa men det får vänta till senare. För nu kommer de ju att ha tid tillsammans!
Men det är en fråga hon inte förstår och måste få svar på. Hur hänger mysteriet med skorna ihop egentligen?

Kapitel 14 - Gamla minnen

Hawa lämnar över lappen till Muhammed som översätter för de andra.
- Vad betyder ”Efter regn kommer solsken”? undrar Hawa.
Mamma förklarar att det betyder att efter något dåligt kommer alltid något bra.
- Det kan verkligen behövas efter allt hemskt vi gått igenom, säger hon. Flykten, pappas försvinnande, branden och att pappa inte minns oss.

Sara rycker lappen ur Muhammeds händer och börjar gå. De andra tre följer efter med raska steg. Muhammed frågar Sara vart de är på väg.
- Har ni inte sett kartan på baksidan av lappen? Den leder ner till en bokhandel i stan.
- Nej, det missade vi, säger Muhammed och förklarar för de andra.

Hawa reagerar konstigt och mamma frågar henne vad det är. Hawa säger att hon kom att tänka på Fadi Bar-Sawmes bokhandel i Syrien, dit pappa och hon brukade gå tillsammans. I tanken är Hawa och pappa där och hon känner ännu en gång doften av böcker.

Hawas dröm avbryts av att dörrklockan plingar till när Sara puttar upp dörren till bokhandeln. Alla fyra kliver in genom dörren och kollar runt i lokalen. Hawa känner på doften att pappa är där, att han är nära henne. Plötsligt känner Hawa en hand på sin axel och hon vänder sig om. Där står pappa, han rynkar lite på ögonbrynen och frågar undrande:

- Hawa…?

Kapitel 13 - Efter regn kommer solsken

Hawa står med skorna i famnen och ser hjälplöst på Sara.

Det är så mycket hon skulle vilja berätta för sin vän, så många frågor hon skulle vilja ställa. Men hon kan inte svenska. ”Tack”, ”hej då” och ”Bamse” räcker inte långt när hon vill berätta om pappa och hur mycket hon har saknat honom. Hur glad hon blev att se honom och hur rädd hon blev när han inte kände igen henne. Hon vill fråga varför flickorna i skolan blötte ner hennes kläder och berätta hur ledsen hon blev. Hon vill fråga vad Sara tror om tändstickan som startade branden i lägenheten. Och kanske Sara förstår mysteriet med skorna.

Allt sköljer över henne i en enda stor gråtvåg och hon vill bara skrika rakt ut. Då ser hon att Sara inte är ensam. Några steg ner i trappan står Muhammed och Huda. Och nu vill Hawa skrika igen – av glädje! Alla hennes vänner är här! Plötsligt ler hon och säger:

-Åh, vad skönt att ni kom! Ni måste hjälpa mig.

Hawa berättar att hon nyss träffade sin pappa, men han kände inte igen henne. Hon berättar om såret han hade i bakhuvudet. Kanske ramlade han? Tänk om han har tappat minnet? De måste hitta honom!

-Hawa, vem är det? ropar Hawas mamma inifrån lägenheten.

-Det är mina vänner. Vi ska hitta pappa! ropar Hawa tillbaka.

Mamma kommer och hälsar.

-Jag följer med och letar efter Abduhl. Kanske minns han mig. Huda, är du snäll och passa lilla Maryam under tiden?

-Gärna, svarar Huda.

Då inser Hawa att hon fortfarande håller i skorna. Hon har stuckit handen i den ena och hon känner något längst därinne. Hon drar ut en knölig papperslapp. Någon har skrivit ”Efter regn kommer solsken” på svenska på lappen. Och en adress. Är det pappas adress?

Kapitel 12 - Gåvan

Hawa lyfter blicken och ser att det är hennes pappa. Hon blir så glad att hon börjar gråta. Hon springer fram till pappa och kastar sig i hans famn. Pappa tittar konstigt på henne och frågar på syriska vem hon är. Hawa tittar på sin pappa och säger:

- Men känner du inte igen din egen dotter?

Pappa tar loss Hawa från famnen och går därifrån. Hon vänder sig om och ser att hennes pappa har ett stort sår i bakhuvudet. Hawa börja gråta och hon vänder sig om och springer hem till sin mamma.

När hon kommer hem sitter mamma vid köksbordet och på bordet ser Hawa att det ligger ett stort paket. Hawa rusar fram till henne och mamma frågar vad som har hänt. Hawa berättar, mamma ser orolig ut och frågar var pappan är. Hawa svarar att han gick ner mot stan.

Då pekar mamma på paketet på bordet. Det ligger ett kort bredvid paketet. Mamma ger Hawa kortet och där står det att det är en gåva från Abduhl. Mamma har inte vågat öppna det.
Hawa tar paketet och öppnar det. Då ser hon att det är samma skor som låg i hallen tidigare. Där ligger också en lapp där det står: ”Till dig som behöver hjälp.”

Plötsligt ringer det på dörren. Hawa reser sig och går och öppnar. Utanför dörren står Sara och hon ser att Hawa är ledsen…

Kapitel 11 – Hawas pappa

Så såg Hawa att skorna var borta och där låg ett brev istället. Brevet hade blodiga fingeravtryck på sig. Brevet var adresserat till Hawas adress i Sverige med gammeldags skrivstil. Hawa öppnade brevet och där inne stod det att Hawas pappa var på väg till Sverige och till Hawa. Hawas pappa hette Abduhl. Hawa började att tänka oerhört mycket på sin pappa.

Just då kände Hawa sig nästan lite deprimerad. Hawa hade ingen lust att läsa in sina läxor eftersom hennes tankar gick till sin pappa. Det kunde också påverka hennes studier. Hawa ville ju inget hellre än att träffa sin pappa och tänka på honom än sina studier.

När Hawa tänkte på sin pappa så tänkte hon på hans svarta hår. Hon tänkte också på hans blåa mössa som faktiskt påminde om Bamses mössa i tidningen hon hade läst. Hon tänkte också på hans knallblåa jeans han brukade ha. Abduhl var en lång och kraftig man.

Nästa dag när Hawa gick till skolan så var det redovisning av en bok som de läst. Hawa hade valt sin Bamsetidning som hon läst. Hon hade ingen aning om att det inte tillhörde kategorin böcker. När Hawa redovisade kolla alla tjejerna i klassen snett och skrattade. Hawa kände sig utanför och förstod inte varför de skrattade. Hon kände sig mobbad. Hawa tänkte på Sara och Huda och önskade att de kunde vara hos Hawa då. Under hela dagen i skolan hade Hawa en klump i magen på grund av det som hände under redovisningen.

Efter redovisningen är det dags för idrott och hälsa lektion. Under lektionen får Hawa en massa hatblickar av tjejerna.

Efter lektionen i omklädningsrummet tar tjejerna Hawas kläder och slänger in dem i duschen så dem blir helt blöta. Hawa måste gå hem och byta. På vägen hem möter hon en man hon känner igen. Hon ser att mannen har blodiga fingrar…