Kapitel 18 - Mitt i röken

– Vad är det som har hänt? undrar Zahra.

Christer ser på dem med en sorgsen min.

– Följ med in så får ni själva se.

Rymdstationen ligger gömd inne i ett berg. Från utsidan är det svårt att se ingången. Den är dold av träd och buskar. En dörr av järn står öppen och från insidan sipprar det ut grå rök.
De följer med Christer in. Röken gör att det är svårt att andas och ögon rinner. De kommer till en stor sal inne i berget.

– Jag måste få bort röken, säger Christer.

Längs med en av bergväggarna finns rader med rattar, knappar och lampor som blinkar. Christer trycker på ett par av knapparna. Det klickar till och ett dovt ljud hörs från taket. Det börjar sakta dela sig åt sidan. Röken stiger uppåt och försvinner. De kan se blå himmel och känna vinden som blåser in i berget. Nu kan de också se vad som står där inne. En rymdraket så blank att den ser ut att vara av silver.

– Detta är min och Hihas hemlighet. Och så händer det här!

Christer berättar att Hiha skulle koppla samman ett par kablar. Då kom det ett larm. En minibuss var på väg hit. Hiha ville inte ha några nyfikna, så han klädde ut sig till en polis för att stoppa alla inkräktare.

– Men det var ju bara vi, sa Victor.
– När inte Hiha var här kopplade jag samman några kablar. Det var då det började ryka som om hela raketen skulle brinna upp.

Zahra går bort raketen. Runt omkring den finns en ställning. Hon klättrar upp för en stege. Från en lucka i raketen kommer det fortfarande rök. Där hänger också några kablar i olika färger. Hon ser på dem och säger:

– Man kan väl inte koppla en röd kabel till en gul kabel!

Författare: Torsten Bengtsson