- Jag kan väl försöka, svarar Hiha. Jag börjar försöka förflytta mig i tid.
Han drar upp sin ena tröjärm och kollar på sin klocka. Han ställer klockan en timme framåt, och väntar. Inget händer.
Han går fram till Christer och ber att få låna hans klocka som hänger runt halsen. Han tar Christers klocka mot sin egna och plötsligt försvinner Hiha upp i rök.
- OMG, skriker Zahra!! Han lyckades!!
De ringer Hihas nummer, 5555 5565, på mobilen för att se vart han tog vägen. Han svarar.
-Hej, jag har kommit till Korvplaneten! Jag är på rätt ställe.
Han lägger på.
Zahra får en briljant idé.
-Jag har ju en magisk kompass som jag inte visat. Den kan man prata med. Om man ber den visa vägen till Panezdiamanterna så gör den det. Hiha behöver den. Han måste komma tillbaka och hämta den.
De ringer 5555 5565 igen, och Hiha svarar.
-Du måste komma tillbaka hit till oss! Vi har lösningen på hur man går till diamanterna .
-Jag får ställa tillbaka klockan en timme igen, och använda Christers klocka så kommer jag, svarar Hiha.
Plötsligt står han bara bakom Viktor.
-Oj, vad du skräms!! skriker Viktor.
Zahra tar fram kompassen som hon haft i fickan. Hon visar den och ger den till Hiha.
-Varför kan inte vi följa med, frågar Peabody och Paabody? Tänk om det räcker med att hålla i kompassen, då kan ju ALLA få följa med.
-Vi testar, säger Zahra.
Alla tar tag i kompassen och säger...
Kapitel 28 - Sluta för bövelen!
3/26/2015
Eller …
Ett förfärligt bankande och låtande inifrån raketens städskrubb får alla att hoppa till. Plötsligt hörs Christers röst.
- Stopp, stopp, stanna! vrålar han. Sluta för bövelen! Sluta gapa på den där usla låten, era förbonkademånfånar!
Alla blir stående med munnar gapande som fågelholkar.
Dånet från raketens motor ökar först i styrka för att sedan tona ut i ett dovt mullrande som får marken att vibrera och raketen att ruska på sig ett par gånger. Sedan blir allt stilla. Och tyst. Förutom ett fasligt stånkande bakom dörren till städskrubben.
Plötsligt brakar dörren loss och Christers rödbrusiga ansikte blir synligt bland moppar och trasor. Han försöker befria sig från en skurtrasa som han haft som munkavle. Bakom honom skymtar Zahras mamma.
- Hjälp oss att få loss repen!
Viktor och Zahra sätter fart och kämpar för att befria Christer och Zahras mamma. Under tiden frustar Christer:
- Ni fattar väl att ni inte kan springa på varenda boll! Det är ju bara lurendrejeri! Någon försöker få iväg oss till Korvplaneten.
Ingen svarar och Christer fortsätter:
- Hur tror ni egentligen att det gick till med den där lappen? Skulle vi först ha blivit bortrövade för att sedan vända tillbaka och skriva en lapp om det och dessutom veta vart vi skulle föras? Hallå!?
Ingen svarar den gången heller.
- Vi blev överfallna, fortsätter Christer. Så långt stämmer det. Av vem vet vi inte. Har ni någon idé?
Peabody tittar på Paabody, som skakar på sitt enda huvud och tittare på Zahra, som skakar på sitt huvud och tittare på Viktor, som börjar skaka på huvudet men övergår till att nicka långsamt när hans blick faller på Hiha.
- Dags för dig att visa vad du går för, Hiha. Kan du verkligen bemästra tid och rum? Eller måste vi ha tag i en Panezdiamant för att få objektivets lins att fungera?
Författare Niklas Krog och Maria Björn
Kapitel 27 - Vi måste sjunga!
3/25/2015
- Vi måste åka till Korvplaneten genast! säger Paabody. Annars är vi förlorade!
- Mot raketen allihop! Snabba på! ropar Peabody.
Hela gänget springer allt vad de orkar mot raketen. När de kommer fram upptäcker de att raketen är tom.
- Var är Christer och mamma? undrar Zara.
Efter en stunds letande hittar de en lapp i Christers rymdstol.
- Vad står det? Läs! ropar Viktor till Zara.
- Det är svårt att läsa. Det ser ut som någon har skrivit mycket hastigt, säger Zara. Men jag ska försöka! Långsamt börjar hon läsa:
”Vi har blivit bortrövade till Korvplaneten! Ni måste ta er dit och hjälpa oss! För att kunna starta raketen måste ni sjunga en speciell sång tillsammans. Det är …”
- Det går inte att läsa vad det står sen, säger Zara. Nu vet vi ju inte vilken sång vi måste sjunga för att kunna starta raketen!
Då kommer Peabody och Paabody plötsligt på att de hörde en låt när de var på semester på Korvplaneten för några rymdår sen. Hur var den nu igen? Peabody och Paabody tänker så det knakar i alla sina huvuden.
Så här var den nog! ropar Peabody plötsligt:
Det var korv och hålligång! Det var ketchup och senap på! Det var rostad lök och bostongurka på den.
- Jasså den! Det är ju Hasse Anderssons gamla schlagerdänga, säger Zara.
- Vi provar att sjunga den allihop! föreslår hon. Vi har inget att förlora!
Alla klämmer i och sjunger allt vad de orkar: Det var korv och hålligång …
Plötsligt hör de raketmotorerna starta med ett öronbedövande dån.
Äntligen är de på väg!
Författare Ulriksbergskolan 5B
- Mot raketen allihop! Snabba på! ropar Peabody.
Hela gänget springer allt vad de orkar mot raketen. När de kommer fram upptäcker de att raketen är tom.
- Var är Christer och mamma? undrar Zara.
Efter en stunds letande hittar de en lapp i Christers rymdstol.
- Vad står det? Läs! ropar Viktor till Zara.
- Det är svårt att läsa. Det ser ut som någon har skrivit mycket hastigt, säger Zara. Men jag ska försöka! Långsamt börjar hon läsa:
”Vi har blivit bortrövade till Korvplaneten! Ni måste ta er dit och hjälpa oss! För att kunna starta raketen måste ni sjunga en speciell sång tillsammans. Det är …”
- Det går inte att läsa vad det står sen, säger Zara. Nu vet vi ju inte vilken sång vi måste sjunga för att kunna starta raketen!
Då kommer Peabody och Paabody plötsligt på att de hörde en låt när de var på semester på Korvplaneten för några rymdår sen. Hur var den nu igen? Peabody och Paabody tänker så det knakar i alla sina huvuden.
Så här var den nog! ropar Peabody plötsligt:
Det var korv och hålligång! Det var ketchup och senap på! Det var rostad lök och bostongurka på den.
- Jasså den! Det är ju Hasse Anderssons gamla schlagerdänga, säger Zara.
- Vi provar att sjunga den allihop! föreslår hon. Vi har inget att förlora!
Alla klämmer i och sjunger allt vad de orkar: Det var korv och hålligång …
Plötsligt hör de raketmotorerna starta med ett öronbedövande dån.
Äntligen är de på väg!
Författare Ulriksbergskolan 5B
Kapitel 26 - Osynlig
3/24/2015
Peabody har en osynlighetsknapp på handleden som han bara kan använda tre gånger.
- Jag kan komma in i fängelsehålan och ta gurkmejan ifrån Eva, säger Peabody.
- Men du! Detta kommer bli sista gången som du kan använda den, påpekar Paabody.
-Om inte jag använder min osynlighetsknapp för sista gången kommer vi aldrig få tag i det vi behöver för att kunna rädda ketchupplaneten, säger Peabody.
Peabody trycker på knappen och blir osynlig. De smyger tillsammans fram till fängelset och Peabody går in. Han går fram till cellen där Eva ligger och vilar från smärtan av papperskulorna. Där öppnar han dörren med nyckelkortet som han tidigare hade knyckt.
Peabody skyndar sig in och rycker bort halsbandet med gurkmeja ifrån Evas hals och då börjar Eva snarka högt så vakterna hör henne.
Han springer skrattandes ut ur fängelset så fort han bara kan medan vakterna står vid celldörren och kliar sig förtvivlat i huvudet.
Utanför möter han upp Zarah, Viktor och Paabody.
- Nu måste vi skynda oss till ruinen på andra sidan planeten för att hämta panezdiamanterna, säger Viktor.
De springer bort till ketchup ruinerna och säger ramsan tre gånger.
- Heja Ketchup ni är bäst! Ni är dem som vinner mest!
När de sagt ramsan och går in i valvet kommer de in till ett tomt rum. I mitten av rummet hittar de en etikett där det står.
- Hahaha inga diamanter finns det här, åk till korvplaneten och titta där.........
- Jag kan komma in i fängelsehålan och ta gurkmejan ifrån Eva, säger Peabody.
- Men du! Detta kommer bli sista gången som du kan använda den, påpekar Paabody.
-Om inte jag använder min osynlighetsknapp för sista gången kommer vi aldrig få tag i det vi behöver för att kunna rädda ketchupplaneten, säger Peabody.
Peabody trycker på knappen och blir osynlig. De smyger tillsammans fram till fängelset och Peabody går in. Han går fram till cellen där Eva ligger och vilar från smärtan av papperskulorna. Där öppnar han dörren med nyckelkortet som han tidigare hade knyckt.
Peabody skyndar sig in och rycker bort halsbandet med gurkmeja ifrån Evas hals och då börjar Eva snarka högt så vakterna hör henne.
Han springer skrattandes ut ur fängelset så fort han bara kan medan vakterna står vid celldörren och kliar sig förtvivlat i huvudet.
Utanför möter han upp Zarah, Viktor och Paabody.
- Nu måste vi skynda oss till ruinen på andra sidan planeten för att hämta panezdiamanterna, säger Viktor.
De springer bort till ketchup ruinerna och säger ramsan tre gånger.
- Heja Ketchup ni är bäst! Ni är dem som vinner mest!
När de sagt ramsan och går in i valvet kommer de in till ett tomt rum. I mitten av rummet hittar de en etikett där det står.
- Hahaha inga diamanter finns det här, åk till korvplaneten och titta där.........
Kapitel 25 - Heja Ketchup ni är bäst!
3/23/2015
- Vi är Zenapianerna från grannplaneten Zenap. Vi är här för att hjälpa er för vår planet blev attackerad tidigare och vi har uppfunnit zenapspistoler som eliminerar ketchupvakternas pistoler.
- Vid anfallet av vår planet stals våra stadsdiamanter vid namn Panezdiamanterna. Panezdiamanterna skyddar vår planet och håller den svävande. Utan dem försvinner vi in i Svarta hålet för alltid. Vi räddade er för att vi behöver er hjälp med att få tillbaka diamanterna. Hihaa har rykte om sig att kunna bemästra tid och rum. Därför önskar vi att få låna någon slags kamera som man kan se in i dåtiden med. Vi tror att ni har en ketchupflaska med en kamera i! Har ni det?
- Ja visst ja det har vi ju! Men hur ska den kunna fungera bakåt i tiden?
- Det är just det som är problemet för det behövs en enda Panezdiamant i objektivlinsen för att lyckas. - Dessutom behöver jag Gurkmeja, sa Hihaa.
- Det hade vi på vår planet sa Raaps, den ena av Zenapianerna, men är det något som de elaka syskonen Dr Evil och Eva avskyr så är det Gurkmeja. Givetvis tog de allt och Gurkmejan förvarar Eva i en väl tillsluten kapsel runt halsen.Tillbaka till problemet med att hitta Panezdiamanterna!
– Var finns de? frågar Hihaa.
- De finns i ett speciellt kassavalv som suger ur all energi från dem. Kassavalvet tror jag finns på den mest avlägsna platsen på Ketchup-planeten, nämligen i Ketchup-ruinen, sa den andra Zenapianen.
- För att komma in i den måste man säga en ramsa tre gånger. Jag tror att den var så här:
- Heja Ketchup ni är bäst! Ni är dem som vinner mest!
- Skynda er nu kommer det någon…
Författare: Ulriksbergskolan 3A
- Vid anfallet av vår planet stals våra stadsdiamanter vid namn Panezdiamanterna. Panezdiamanterna skyddar vår planet och håller den svävande. Utan dem försvinner vi in i Svarta hålet för alltid. Vi räddade er för att vi behöver er hjälp med att få tillbaka diamanterna. Hihaa har rykte om sig att kunna bemästra tid och rum. Därför önskar vi att få låna någon slags kamera som man kan se in i dåtiden med. Vi tror att ni har en ketchupflaska med en kamera i! Har ni det?
- Ja visst ja det har vi ju! Men hur ska den kunna fungera bakåt i tiden?
- Det är just det som är problemet för det behövs en enda Panezdiamant i objektivlinsen för att lyckas. - Dessutom behöver jag Gurkmeja, sa Hihaa.
- Det hade vi på vår planet sa Raaps, den ena av Zenapianerna, men är det något som de elaka syskonen Dr Evil och Eva avskyr så är det Gurkmeja. Givetvis tog de allt och Gurkmejan förvarar Eva i en väl tillsluten kapsel runt halsen.Tillbaka till problemet med att hitta Panezdiamanterna!
– Var finns de? frågar Hihaa.
- De finns i ett speciellt kassavalv som suger ur all energi från dem. Kassavalvet tror jag finns på den mest avlägsna platsen på Ketchup-planeten, nämligen i Ketchup-ruinen, sa den andra Zenapianen.
- För att komma in i den måste man säga en ramsa tre gånger. Jag tror att den var så här:
- Heja Ketchup ni är bäst! Ni är dem som vinner mest!
- Skynda er nu kommer det någon…
Författare: Ulriksbergskolan 3A
Kapitel 24 - Solförmörkelsen
3/20/2015
Hihaa ser röda ögon som lyser i mörkret och kommer emot dem. Det är rymdmonster!
-Vi springer! säger Peabody.
Peabody tar fram en ficklampa och lyser. Då ser han en dörr som de kan gå in genom.
De kom till en ny lång korridor. I slutet av korridoren ser de en dörr på glänt och genom den ser de solens sken.
- Titta det lyser där borta! säger Peabody.
- Det är vägen ut! säger Paabady.
De springer det fortaste de kan genom korridoren och öppnar dörren.
- Yippi vi är ute! ropar Hihaa, och Paabody.
- Vänta! säger Peabody. Vad är det som händer?
Alla kollar upp på himmelen och ser att solen håller på att försvinna.
- Det är en solförmörkelse, säger en av vakterna bakom dom.
- Hjälp vakterna kommer! Spring! ropar Paabody.
Då blir det så mörkt att de inte ser någonting.
Peabody tar fram sin ficklampa igen men den har slut på batteri.
Paabody har extra batterier med sig så de byter snabbt och då funkar ficklampan igen. De lyser omkring sig och får syn på Dr Evil och hans syster Eva!
- Nu är det kört för er! säger de och skrattar högt och hånfullt.
Men då dyker rymdmonsterna med de röda ögonen upp igen och fångar Dr Evil och Eva.
- Vilka är ni? undrar Peabody, Paabody och Hihaa.
Författare: Ulriksbergskolan 2B
Kapitel 22 och 23 - Nyckelkort och pottsorkar
3/19/2015
Kapitel 22 - Nyckelkortet
Peabody, Paabody och Hiha står i högkvarteret, och vilket högkvarter. Det är stort. De ser 13 kameror i taket. Där kan man se hela ketchupplaneten och vad som händer där. Där finns tre stora datorer. Det blinkar lampor överallt, röda, blåa, gula och svarta lampor!
Vid den stora dörren finns det 10 stolar, där sitter det 10 vakter och det står 10 vakter bakom stolarna som ser till att ingen kommer in i högkvarteret som inte ska vara där. Alla vakterna har varsitt lasernyckelkort hängande i fickan.
Hihaa ser att det hade ramlat ner ett nyckelkort på golvet. Det skulle de behöva.
- Jag låtsas ramla. tänker Hihaa, och så gör han det.
Oops så ligger han platt på mage samtidigt som han tar nyckelkortet utan att någon serdet. Två av vakterna rusar fram till Hiha och släpar iväg honom för att fängsla honom. Några andra vakter tar hand om Peabody och Paabody. Snart är de inlåsta i en fängelsehåla. Så fort dörren har slagit igen berättar Hiha att han har fått tag på ett lasernyckelkort.
- Jag hoppas lasernyckelkortet passar till fängelsehålan.
Författare: Centrumskolan FB
Kapitel 23 - Förnicklade pottsorkar
- Bra att du fick tag i det där lasernyckelkortet! säger Peabody och dunkar Hihaa i ryggen.
- Nu provar vi kortet och sticker härifrån!
Men knappt har han sagt det förrän den tunga metalldörren till fängelsehålan öppnas utifrån. Och in i rummet kommer två figurer de har träffat förr! Det är Dr Evil och den okända kvinnan som Peabody hade tyckt att han kände igen. De skrattar bägge två och viftar sina laserpistoler, höga elaka skratt som ekade mellan stenväggarna i fängelsehålan.
- Hohoho, nu blev ni fast! Här ska ni få sitta utan mat och ketchup tills ni både vissnar och möglar!” skrattar dr Evil.
- Ni kommer aldrig hem till er planet igen! säger kvinnan och skrattade högre och högre.
- Häää häää häää!
Plötsligt känner Peabody igen henne.
- Men det är ju Eva Evil, din elaka syster! sa han till Dr Evil.
- Sluta skratta, tänk på att jag har tre öron så jag hör alldeles för bra! Jag får ont i huvet!
Han försökte hålla sina tre händer framför öronen.
- Och jag då! piper Paabody.
-Jag kan höra med näsan också, så det låter ändå värre…HJÄÄLP!
Men doktor Evil och hans syster Eva skrattar högre och högre, tills de rullar sej på golvet och tappar laserpistolerna.
Då plockar Hihaa blixtsnabbt upp sin gamla slangbella ur fickan och skjuter två stenhårda papperskulor mitt i pannorna på syskonen Evil. De blir sittande alldeles vimmelkantiga.
- NU! säger Hihaa och griper Peabody och Paabody i händerna och rusade mot dörren. Han får upp låset med laserkortet och de springer ut i en mörk korridor.
- Stanna era förnicklade pottsorkar!” vrålar Eva och försöker komma på fötter. Men det är för sent. Fångarna har rymt!
Plötsligt stannade Hihaa och pekade med ett darrande finger mot slutet på korridoren.
- VAD är det där?”
Författare: Katarina Mazetti
Kapitel 21 - Den perfekta planen!
3/17/2015
...1...0!
Raketen far iväg med ett brak! Äntligen på väg! Victor och Zarah skrattar av lycka och av kittlet i magen. Victor är jätteglad och exhalterad över att nu få se rymden på RIKTIGT! Han tittar ut genom fönstret och ser jorden bli allt mindre, till slut inte större än en ärta. Christer styr rymdfarkosten med trygga händer.
- Vad är planen när vi kommer fram? Hur ska vi lyckas landa utan att inkräktarna på Ketcupplaneten ser oss? undrar Zarahs mamma.
- Bästa sättet att få information är att “låta” oss bli tillfångatagna.
Då ser vi hur det ser ut från insidan för de redan fångade bodysarna, förklarar Hiha.
De andra instämmer med Hihas förslag. Victor undrar om de har kvar ketchupflaskan med den dolda kameran och Peabody svarar att det har de. Den kanske kan komma till användning under fångenskapen?
- Ska alla bli tillfångatagna? frågar Zarah.
- Nej, inte alla, svarar Hiha. Några måste vara kvar på skeppet. Annars är det kört om vi alla blir avslöjade. Frågan är bara vilka som ska vara kvar?
- Jag vägrar att låta barnen bli fångar! utbrister Zarahs mamma.
- Då stannar jag kvar med dig och barnen, säger Christer lugnt. Jag har dessutom störst kunskap om hur rymdskeppet fungerar. Nu är det i alla fall dags att gå in för landning! Ser ni planeten där framme?
Landningen går ypperligt och ingen verkar märka dem. De gömmer rymdskeppet och Peabody, Paabody och Hiha smyger därefter iväg mot inkräktarnas högkvarter. Plötsligt kommer några vakter och griper dem. De blir förda in genom högkvarterets stora port. Där inne ser de en hög och bred stol med ryggen vänd mot dem. Plötsligt snurrar stolen runt och där sitter inga mindre än... Dr Evil och den mystiska kvinnan!
- Vi har väntat på er, säger de i kör...
Raketen far iväg med ett brak! Äntligen på väg! Victor och Zarah skrattar av lycka och av kittlet i magen. Victor är jätteglad och exhalterad över att nu få se rymden på RIKTIGT! Han tittar ut genom fönstret och ser jorden bli allt mindre, till slut inte större än en ärta. Christer styr rymdfarkosten med trygga händer.
- Vad är planen när vi kommer fram? Hur ska vi lyckas landa utan att inkräktarna på Ketcupplaneten ser oss? undrar Zarahs mamma.
- Bästa sättet att få information är att “låta” oss bli tillfångatagna.
Då ser vi hur det ser ut från insidan för de redan fångade bodysarna, förklarar Hiha.
De andra instämmer med Hihas förslag. Victor undrar om de har kvar ketchupflaskan med den dolda kameran och Peabody svarar att det har de. Den kanske kan komma till användning under fångenskapen?
- Ska alla bli tillfångatagna? frågar Zarah.
- Nej, inte alla, svarar Hiha. Några måste vara kvar på skeppet. Annars är det kört om vi alla blir avslöjade. Frågan är bara vilka som ska vara kvar?
- Jag vägrar att låta barnen bli fångar! utbrister Zarahs mamma.
- Då stannar jag kvar med dig och barnen, säger Christer lugnt. Jag har dessutom störst kunskap om hur rymdskeppet fungerar. Nu är det i alla fall dags att gå in för landning! Ser ni planeten där framme?
Landningen går ypperligt och ingen verkar märka dem. De gömmer rymdskeppet och Peabody, Paabody och Hiha smyger därefter iväg mot inkräktarnas högkvarter. Plötsligt kommer några vakter och griper dem. De blir förda in genom högkvarterets stora port. Där inne ser de en hög och bred stol med ryggen vänd mot dem. Plötsligt snurrar stolen runt och där sitter inga mindre än... Dr Evil och den mystiska kvinnan!
- Vi har väntat på er, säger de i kör...
Kapitel 20 - Paabody lever!!!
3/16/2015
Zahra tar med darrande fingrar upp mobilen och ringer efter Hiha.
Hiha, som fortfarande har poliskläder på sig, kommer inrusande och undrar vad som står på.
-Varför skriker Peabody?
När han ser Paabody ligga livlös på marken, förstår han att det är bråttom.
Han tar snabbt fram en ketchupflaska och trycker i massor av ketchup i Paabodys mun på det tredje huvudet.
Innan någon räknat till tre slår Paabody upp ögonen och sätter sig upp och det sprutar ut kladdig ketchup ur hans mun. Peabody, som är jätteglad över att brodern lever, hoppar upp i luften och halkar på all ketchup. Paabody och Peabody kramas och alla skrattar. De tackar Hiha för det snabba och rådiga beslutet.
När ketchupen är upptorkad från golvet och alla kablar är på plats, säger Christer plötsligt.
- Nu är det dags för avfärd ut i rymden! Ta plats i raketen!
Alla skyndar sig till sina platser i raketen och nedräkningen kan börja.
10…9…8…7…6…5…4…3….2….
Författare: Centrumskolan Internationella klassen
Kapitel 19 - Grå kablar
3/13/2015
Christer klättrar upp för att se. Han ser hur mycket hennes händer skakar och förstår att hon är osäker. Zahra ber Christer att hjälpa henne. Zahra brukar alltid vara så säker, men den inte den här gånger. Det är så mycket som hänger på hennes skicklighet.
Hon stammar fram:
-Hjälp mig.
Hon ber honom att klippa den blå kabeln.
-Vilken menar du? frågar Christer.
-Men den blå! säger hon och pekar. Zahra skakar så mycket så Christer ser inte vilken hon pekar på. Han vill inte erkänna att han inte ser vilken hon menar, utan tänker att han får klippa ändå. Han tar tag i den röda…
Jag sa ju den blå! säger Zahra med upprörd röst.
Han släpper den röda och tar tag en annan grå kabel. Christer är färgblind men det vill han inte erkänna för någon.
-Vad väntar du på? Klipp!
Christer tvekar, men slut klipper han.
Det händer ingenting förutom att det slutar att ryka. De förstår att det är rätt kabel som han klippt och de pustar ut. Christer och Zahra klättrar ner från raketen.
Där nere ser Zahra att Paabody går med ett glas vatten i närheten av raketens startbord. Plötsligt snubblar han till och häller vatten rakt ner i tangentbordet. De ser hur han får en stöt, han skakar till och faller till marken med en hård duns. De springer fram till honom för att se vad som hänt. Han rycker till som en död fisk när de kommer fram. Zahra böjer sig ner och märker att han inte andas. Hon börjar göra mun-mot-munmetoden. Men det är försent…
Peabody skriker ut sin förtvivlan.
Hon stammar fram:
-Hjälp mig.
Hon ber honom att klippa den blå kabeln.
-Vilken menar du? frågar Christer.
-Men den blå! säger hon och pekar. Zahra skakar så mycket så Christer ser inte vilken hon pekar på. Han vill inte erkänna att han inte ser vilken hon menar, utan tänker att han får klippa ändå. Han tar tag i den röda…
Jag sa ju den blå! säger Zahra med upprörd röst.
Han släpper den röda och tar tag en annan grå kabel. Christer är färgblind men det vill han inte erkänna för någon.
-Vad väntar du på? Klipp!
Christer tvekar, men slut klipper han.
Det händer ingenting förutom att det slutar att ryka. De förstår att det är rätt kabel som han klippt och de pustar ut. Christer och Zahra klättrar ner från raketen.
Där nere ser Zahra att Paabody går med ett glas vatten i närheten av raketens startbord. Plötsligt snubblar han till och häller vatten rakt ner i tangentbordet. De ser hur han får en stöt, han skakar till och faller till marken med en hård duns. De springer fram till honom för att se vad som hänt. Han rycker till som en död fisk när de kommer fram. Zahra böjer sig ner och märker att han inte andas. Hon börjar göra mun-mot-munmetoden. Men det är försent…
Peabody skriker ut sin förtvivlan.
Kapitel 18 - Mitt i röken
3/12/2015
– Vad är det som har hänt? undrar Zahra.
Christer ser på dem med en sorgsen min.
– Följ med in så får ni själva se.
Rymdstationen ligger gömd inne i ett berg. Från utsidan är det svårt att se ingången. Den är dold av träd och buskar. En dörr av järn står öppen och från insidan sipprar det ut grå rök.
De följer med Christer in. Röken gör att det är svårt att andas och ögon rinner. De kommer till en stor sal inne i berget.
– Jag måste få bort röken, säger Christer.
Längs med en av bergväggarna finns rader med rattar, knappar och lampor som blinkar. Christer trycker på ett par av knapparna. Det klickar till och ett dovt ljud hörs från taket. Det börjar sakta dela sig åt sidan. Röken stiger uppåt och försvinner. De kan se blå himmel och känna vinden som blåser in i berget. Nu kan de också se vad som står där inne. En rymdraket så blank att den ser ut att vara av silver.
– Detta är min och Hihas hemlighet. Och så händer det här!
Christer berättar att Hiha skulle koppla samman ett par kablar. Då kom det ett larm. En minibuss var på väg hit. Hiha ville inte ha några nyfikna, så han klädde ut sig till en polis för att stoppa alla inkräktare.
– Men det var ju bara vi, sa Victor.
– När inte Hiha var här kopplade jag samman några kablar. Det var då det började ryka som om hela raketen skulle brinna upp.
Zahra går bort raketen. Runt omkring den finns en ställning. Hon klättrar upp för en stege. Från en lucka i raketen kommer det fortfarande rök. Där hänger också några kablar i olika färger. Hon ser på dem och säger:
– Man kan väl inte koppla en röd kabel till en gul kabel!
Författare: Torsten Bengtsson
Christer ser på dem med en sorgsen min.
– Följ med in så får ni själva se.
Rymdstationen ligger gömd inne i ett berg. Från utsidan är det svårt att se ingången. Den är dold av träd och buskar. En dörr av järn står öppen och från insidan sipprar det ut grå rök.
De följer med Christer in. Röken gör att det är svårt att andas och ögon rinner. De kommer till en stor sal inne i berget.
– Jag måste få bort röken, säger Christer.
Längs med en av bergväggarna finns rader med rattar, knappar och lampor som blinkar. Christer trycker på ett par av knapparna. Det klickar till och ett dovt ljud hörs från taket. Det börjar sakta dela sig åt sidan. Röken stiger uppåt och försvinner. De kan se blå himmel och känna vinden som blåser in i berget. Nu kan de också se vad som står där inne. En rymdraket så blank att den ser ut att vara av silver.
– Detta är min och Hihas hemlighet. Och så händer det här!
Christer berättar att Hiha skulle koppla samman ett par kablar. Då kom det ett larm. En minibuss var på väg hit. Hiha ville inte ha några nyfikna, så han klädde ut sig till en polis för att stoppa alla inkräktare.
– Men det var ju bara vi, sa Victor.
– När inte Hiha var här kopplade jag samman några kablar. Det var då det började ryka som om hela raketen skulle brinna upp.
Zahra går bort raketen. Runt omkring den finns en ställning. Hon klättrar upp för en stege. Från en lucka i raketen kommer det fortfarande rök. Där hänger också några kablar i olika färger. Hon ser på dem och säger:
– Man kan väl inte koppla en röd kabel till en gul kabel!
Författare: Torsten Bengtsson
Kapitel 17 - Var är Hiha?
3/11/2015
Zahra, Victor, Peabody och Paabody skyndar sig upp till Zahras rum. Zahra och Victor kollar in bröderna när de klär ut sig till människor. Som tur är har Peabody bara ett huvud just nu. Det har inte växt ut något nytt på länge. De kliver snabbt in i minibussen.
-Nu måste vi skynda oss, säger Zahras mamma.
-Är ni redo? undrar Victor.
-Japp, svarar alla. Men var tog Hiha vägen?
-Vi måste köra med en gång, så vi kan inte vänta på honom, säger Victor.
Zahras mamma kör iväg med en rivstart. När de kört en liten bit upptäcker de att det står en polisman mitt på vägen framför dem. Polismannen stoppar dem.
- Här får ni inte köra! säger polismannen. Det finns ett stort hål i vägen så ni måste vända och köra ett annat håll.
-Vi ska ju till Centrumskogen! Vi måste köra här, säger Zahras mamma.
Zahra och Victor blir väldigt misstänksamma för de tycker att polismannen ser lite skum ut.
-Mamma kör förbi! Vi ser vem det är! viskar Zahra
Minibussen kör förbi polismannen och det är inget fel på vägen så de kan köra hela vägen fram
till Centrumskogen. Polismannen hade lurat dem. Victor berättar att det var Hiha som klätt ut sig
till polis.
-Varför hade Hiha klätt ut sig till polis? undrar Zahra. Ville han varna oss för något ,eller vad tror du
Peabody?
- Jag vet faktiskt inte men visst är det konstigt.
När de kommer fram till Centrumskogen ser de rymdstationen direkt och Zahras mamma parkerar
minibussen precis utanför dörren. När de kommer in ser de att det ryker och de möts av astronauten
Christer som ser alldeles förtvivlad ut.
- Var är Hiha? Är han inte med er? undrar Christer
- Han bara måste komma! Det har hänt något förfärligt! skriker Christer.
Ulriksbergskolan 1A
-Nu måste vi skynda oss, säger Zahras mamma.
-Är ni redo? undrar Victor.
-Japp, svarar alla. Men var tog Hiha vägen?
-Vi måste köra med en gång, så vi kan inte vänta på honom, säger Victor.
Zahras mamma kör iväg med en rivstart. När de kört en liten bit upptäcker de att det står en polisman mitt på vägen framför dem. Polismannen stoppar dem.
- Här får ni inte köra! säger polismannen. Det finns ett stort hål i vägen så ni måste vända och köra ett annat håll.
-Vi ska ju till Centrumskogen! Vi måste köra här, säger Zahras mamma.
Zahra och Victor blir väldigt misstänksamma för de tycker att polismannen ser lite skum ut.
-Mamma kör förbi! Vi ser vem det är! viskar Zahra
Minibussen kör förbi polismannen och det är inget fel på vägen så de kan köra hela vägen fram
till Centrumskogen. Polismannen hade lurat dem. Victor berättar att det var Hiha som klätt ut sig
till polis.
-Varför hade Hiha klätt ut sig till polis? undrar Zahra. Ville han varna oss för något ,eller vad tror du
Peabody?
- Jag vet faktiskt inte men visst är det konstigt.
När de kommer fram till Centrumskogen ser de rymdstationen direkt och Zahras mamma parkerar
minibussen precis utanför dörren. När de kommer in ser de att det ryker och de möts av astronauten
Christer som ser alldeles förtvivlad ut.
- Var är Hiha? Är han inte med er? undrar Christer
- Han bara måste komma! Det har hänt något förfärligt! skriker Christer.
Ulriksbergskolan 1A
Kapitel 16 - Paabody
3/10/2015
" Vad ska vi göra?" undrar Peabody.
"Jag vet inte, säger Zahra, Victor, Peabody och hans bror Paabody i kör.
" Vi ropar på hjälp, får vi se om någon hör" säger Paabody.
Alla ropar "HJÄLP" tillsammans.
Men ingen hör.
" Vi måste ropa flera gånger och mycket högre " HJÄLP,HJÄLP,HJÄLP!!!"
Till slut är det någon som kommer! Det är Zahra`s mamma.
"Jag hör er bakom väggen, men hur ska jag kunna hjälpa er det finns ju ingen dörr?"
Då ser hon plötsligt hur en nyckel skjuts fram under väggen och kan öppna dörren.
När hon ser alla inne i rummet undrar hon: "Vad gjorde ni där inne? och vad är detta för rum?"
"Och vilka är NI?" undrar Zahra´s mamma och tittar på Peabody och Paabody.
Då berättar Zahra och Victor hela historien från början!!
"Vi behöver hjälp av dig, så vi kan åka tillbaka till Ketchupplaneten" säger Peabody och Paabody.
"Okey, jag ska hjälpa er" "Jag vet en plats där det finns en rymdstation, den ligger nära Centrumskogen" säger Zahra´s mamma.
"Men hur ska vi komma dit" undrar alla.
"Vi tar vår minibuss och åker i den"
"Men vi måste gömma Peabody och Paabody så dom inte syns- ingen får se att dom är rymdvarelser"!
" Vi kan klä ut oss till människor, så ingen märker något"
"Då måste vi skynda oss, det verkar viktigt att ni kommer dit snabbt så ni kan flyga till Ketchupplaneten redan imorgon"
"Skynda er nu"
Kapitel 15 - Hemliga rummet
3/09/2015
Viktor klättrar upp på sin bokhylla. Han öppnar takluckan som finns i hans rum. Då ser han att det är Zahra och Hiha.
-Hur kom ni hit? frågar Viktor jätteförvånad!
-Vi klättrade upp på brandstegen som finns på baksidan av ert hus, svarar Zahra.
-Okej! Men varför är ni här?
-Vi har en jätteviktig sak att visa er, viskar Zahra.
Peabody hoppar snabbt upp för bokhyllan och tränger upp sitt huvud bredvid Viktors.
-Vad då? Vad då? Vad då? frågar Peabody nyfiket.
- Följ med så ska vi visa er! säger Zahra.
Viktor och Peabody tar snabbt på sig ett par skor och klättrar upp genom takluckan och ut på taket. Alla fyra börjar snabbt klättra ner för den nya moderna brandstegen. Nästan nere lossnar skruvarna från väggen och de ramlar den sista biten och landar huller om buller i en hög på gräsmattan.
De kommer snabbt upp på fötter och börjar springa hem till Zahra. När de kommer hem till Zahra springer hon in till sitt rum. Hon öppnar en byrålåda och tar ut en silvrig, liten nyckel som ligger gömd i en liten, blå ask under en massa kläder. Hon skyndar sig ut till de andra. Zahra visar nyckeln för de andra och berättar att den leder till ett hemligt rum i hennes källare.
En liten stund senare smyger de tysta nerför källartrappan i Zahras hus. De kommer fram till rätt vägg. Zahra sticker in nycklen i ett kvisthål i väggen. Dörren öppnas och där inne ser dom...
Peabodys bror!
Peabodys bror!
-Jaaaaa! jublar Peabody. Vilken överraskning!
PANG! hörs en smäll. Dörren slår igen och de är inlåsta.
Författare: Ulriksbergskolan 2A
Kapitel 14 - Ketchup
3/06/2015
Peabody smiter in i Viktors rum. Viktor frågar:
- Vad gör du här mitt i natten?
Precis när Peabody ska svara så hörde de att mamma och pappa var på väg mot Viktors rum. Viktor viskar till Peabody:
- Fort, göm dig under sängen så inte mamma och pappa ser dig!
Men Peabody hinner inte riktigt komma in med hela kroppen under sängen så när mamma och pappa öppnar dörren lägger han sig bara helt stilla. Mamma frågar:
- Vad är det där?
- Det är bara en leksak som jag fick av Zahra, svarar Viktor.
- Ok. Vi tyckte precis att det lät som om några pratade. Var det du? frågar mamma.
- Nej, det var inte jag som pratade. Ni måste ha hört fel. Eller så pratade jag i sömnen, svarade Viktor, för jag vaknade precis.
Mamma och pappa nöjer sig med svaret de får och lämnar Viktors rum.
När de lämnat rummet frågar Viktor Peabody:
- Varför är du egentligen här på jorden?
Peabody svarar:
- Ok, nu ska jag berätta… Jag kommer från planeten Ketchup. Min bror åkte iväg för att försöka hämta hjälp på jorden. På vår planet finns det en hel armé av elaka rymdvarelser från en annan planet. De vill fånga oss och använda oss som slavar. En dag fick jag ett sms från min bror där han skrev att han behövde hjälp. Då åkte jag iväg för att hjälpa honom.
När Peabody tystnar hör de plötsligt något på taket…
Författare: Centrumskolan 3A
- Vad gör du här mitt i natten?
Precis när Peabody ska svara så hörde de att mamma och pappa var på väg mot Viktors rum. Viktor viskar till Peabody:
- Fort, göm dig under sängen så inte mamma och pappa ser dig!
Men Peabody hinner inte riktigt komma in med hela kroppen under sängen så när mamma och pappa öppnar dörren lägger han sig bara helt stilla. Mamma frågar:
- Vad är det där?
- Det är bara en leksak som jag fick av Zahra, svarar Viktor.
- Ok. Vi tyckte precis att det lät som om några pratade. Var det du? frågar mamma.
- Nej, det var inte jag som pratade. Ni måste ha hört fel. Eller så pratade jag i sömnen, svarade Viktor, för jag vaknade precis.
Mamma och pappa nöjer sig med svaret de får och lämnar Viktors rum.
När de lämnat rummet frågar Viktor Peabody:
- Varför är du egentligen här på jorden?
Peabody svarar:
- Ok, nu ska jag berätta… Jag kommer från planeten Ketchup. Min bror åkte iväg för att försöka hämta hjälp på jorden. På vår planet finns det en hel armé av elaka rymdvarelser från en annan planet. De vill fånga oss och använda oss som slavar. En dag fick jag ett sms från min bror där han skrev att han behövde hjälp. Då åkte jag iväg för att hjälpa honom.
När Peabody tystnar hör de plötsligt något på taket…
Författare: Centrumskolan 3A
Kapitel 13 - Rymdgrisar
3/05/2015
Plötsligt fylls hela rummet av ljus. Han hör ett gnällande ljud det låter som en gris som grymtar i motvind. Viktor smyger fram till fönstret. Där ser han en raket som går in för landning, den sprutar eld. När elden slocknat öppnas dörren och ut kommer en hel armé av rymdgrisar med tekannor som hjälmar. Som vapen har de blöta tepåsar. Grisarna grymtar genom piparna på kannorna. Viktor blir livrädd och börjar förtvivlat ropa på sin mamma och pappa.
Då ringer det på dörren.
Viktor vaknar med ett ryck!
Han springer fram till fönstret. Det ser ut som vanligt. Inte ett spår av något rymdskepp.
Vem ringer på dörren mitt i natten?
Han tittar ut genom fönstret och ser Peabody stå utanför dörren. Han hör hur mamma och pappa redan har vaknat och är på väg att öppna dörren.
Viktor öppnar snabbt fönstret och säger till Peabody att han måste gömma sig för att mamma och pappa kommer att öppna dörren. Viktor kastar ner ett hopprep till Peabody. Peabody tar tag i repet och Viktor försöker dra upp honom i repet. Men repet går av och Peabody hamnar i en lövhög. Just då öppnar mamma och pappa dörren men ser ingen där. De går ut och kikar i trädgården. När mamma och pappa har går gått runt husknuten passar Peabody på att smita in genom dörren och upp till Viktors rum.
Författare: Ringsbergskolan klass 1
Då ringer det på dörren.
Viktor vaknar med ett ryck!
Han springer fram till fönstret. Det ser ut som vanligt. Inte ett spår av något rymdskepp.
Vem ringer på dörren mitt i natten?
Han tittar ut genom fönstret och ser Peabody stå utanför dörren. Han hör hur mamma och pappa redan har vaknat och är på väg att öppna dörren.
Viktor öppnar snabbt fönstret och säger till Peabody att han måste gömma sig för att mamma och pappa kommer att öppna dörren. Viktor kastar ner ett hopprep till Peabody. Peabody tar tag i repet och Viktor försöker dra upp honom i repet. Men repet går av och Peabody hamnar i en lövhög. Just då öppnar mamma och pappa dörren men ser ingen där. De går ut och kikar i trädgården. När mamma och pappa har går gått runt husknuten passar Peabody på att smita in genom dörren och upp till Viktors rum.
Författare: Ringsbergskolan klass 1
Kapitel 12 - Hemligheten
3/04/2015
- Om jag ska vara helt ärlig, så gömmer jag mig, svarar Peabody.
- Varför då? undrar Viktor och ser nyfiken ut medan han fundersamt ger Zahra en blick.
- Med tiden kommer ni få ett svar och en förklaring, svarar Peabody.
- Varför då? undrar Viktor och ser nyfiken ut medan han fundersamt ger Zahra en blick.
- Med tiden kommer ni få ett svar och en förklaring, svarar Peabody.
Det börjar bli mörkt och Zahra och Viktor bestämmer sig för att gå hem. Zahra smyger in genom sovrumsfönstret som hon tidigare lämnat öppet och Viktor letar upp sina nycklar som han gömt under dörrmattan. Han öppnar försiktigt dörren, smyger in och där står hans mamma.
- Var har du varit? säger Viktors mamma med en arg och sträng röst.
- Jag skulle bara ta lite luft, svarar Viktor.
- Luft? I flera timmar? utbrister Viktors mamma och låter ännu argare än förut.
Då kommer Viktors pappa rusande ner för trappan. Han ser frågande på Viktor och undrar vad som försiggår. Viktors mamma förklara Viktor har varit ute i flera timmar, utan att säga till någon och han påstår att han bara tagit lite luft. Viktor går sedan till sitt rum, han lägger sig i sängen och börjar fundera på varför Peabody gömmer sig på jorden.
Författare: Ulriksbergskolan 6A
Kapitel 11 - Somebody…
3/03/2015
… en bekymrad Hiha svarar. Han har väntat på Zahras samtal länge. Hiha har information om att något utomjordiskt hotar planeten Jorden.
Hiha hade nämligen sett två stycken små, röda rymdfarkoster som swishade förbi hans planet i riktning mot jorden.
- VA!! Två stycken!! Utbrast Zahra
- Men vi har bara sett en, sa Victor.
- Visste du att det var en till rymdfarkost efter dig Peabody? Frågade Zahra.
- Nej, jag trodde jag var ensam längs Vintergatan. Svarade Peabody.
- Nej nej nej nej nej, det var två identiska Coca Cola rymdfarkoster. Sa Hiha i telefonkikaren.
- Då måste ”somebody” ha följt efter Peabody från hans hemplanet. Sa Victor.
- Då betyder det att det finns en till Coca Cola farkost någonstans i närheten där vi kan hitta delar för att skicka hem Peabody igen, sa Zahra.
- Ja det är bäst att smida medan järnet är varmt, sa Victor. Vi får skynda oss att hitta delarna innan ”somebody” gör det.
Barnen och Peabody gav sig ut på jakt efter den andra rymdfarkosten. Och inte så långt ifrån där Peabody hade kraschat så hittade de delar av en annan Coca Cola farkost. På en av delarna satt ett id-kort med en bild på en kvinna.
- Henne känner jag ju igen, säger Peabody förvånat. Hon gick också i min klass tillsammans med mig och dr. Evil. Men hon sa aldrig någonting. Hon var en sån där som bara satt och studerade andra utan att säga något själv. Hon var ganska märklig och jag har inte sett henne sedan dess. Jag undrar vad hon gör på Jorden. Och varför hon följde efter mig? Och vad menade Hiha egentligen med att något utomjordiskt hotar er planet?
- Men vad gör egentligen du här Peabody? Frågar Zahra
Hiha hade nämligen sett två stycken små, röda rymdfarkoster som swishade förbi hans planet i riktning mot jorden.
- VA!! Två stycken!! Utbrast Zahra
- Men vi har bara sett en, sa Victor.
- Visste du att det var en till rymdfarkost efter dig Peabody? Frågade Zahra.
- Nej, jag trodde jag var ensam längs Vintergatan. Svarade Peabody.
- Nej nej nej nej nej, det var två identiska Coca Cola rymdfarkoster. Sa Hiha i telefonkikaren.
- Då måste ”somebody” ha följt efter Peabody från hans hemplanet. Sa Victor.
- Då betyder det att det finns en till Coca Cola farkost någonstans i närheten där vi kan hitta delar för att skicka hem Peabody igen, sa Zahra.
- Ja det är bäst att smida medan järnet är varmt, sa Victor. Vi får skynda oss att hitta delarna innan ”somebody” gör det.
Barnen och Peabody gav sig ut på jakt efter den andra rymdfarkosten. Och inte så långt ifrån där Peabody hade kraschat så hittade de delar av en annan Coca Cola farkost. På en av delarna satt ett id-kort med en bild på en kvinna.
- Henne känner jag ju igen, säger Peabody förvånat. Hon gick också i min klass tillsammans med mig och dr. Evil. Men hon sa aldrig någonting. Hon var en sån där som bara satt och studerade andra utan att säga något själv. Hon var ganska märklig och jag har inte sett henne sedan dess. Jag undrar vad hon gör på Jorden. Och varför hon följde efter mig? Och vad menade Hiha egentligen med att något utomjordiskt hotar er planet?
- Men vad gör egentligen du här Peabody? Frågar Zahra
Kapitel 10 – Telefonkikaren
3/02/2015
...utan en helt okänd kvinna.
Hon ökar takten och springer ännu snabbare nu. Bort från bilen och bort från den lilla gruppen som tittar på henne. Innan någon hunnit reagera har hon försvunnit från platsen.
- Men! Vem var det? säger Peabody när han hämtat sig från förvåningen.
Han tittar på barnen och mannen med minröjaren. De ser precis lika förvånade ut som han känner sig.
- Jag var helt hundra på att det var Dr. Evil i förklädnad. Jag känner så väl igen den där blicken. Den går inte att missta sig på, fortsätter Peabody.
- Ja, fast det gjorde du tydligen, säger Zahra. Misstog dig alltså. Det där var en typisk kvinna och inte en man.
- Frågan är varför hon vill sätta käppar i hjulet för oss och vår rymdfärd och varför hon tog raketen, säger Victor.
- Vem hon nu än är så hade hon en faslig tur. Hon lyckades ta sig här i från utan att springa på någon mina. Det var bra jobbat! säger mannen med minröjaren med beundran i tonfallet.
Sedan pekar han mot minröjaren.
- Hoppa in! Jag ska hjälpa er ifrån den här farliga platsen. Vart vill ni åka?
Zahra, Victor och Peabody gör som mannen säger och snart sitter de tryggt fastspända i minröjaren.
- Vi åker tillbaka till dig Victor, säger Peabody. Vi måste ringa den där Hiha så vi kan få hjälp med att bygga en ny raket. Jag måste hem och göra lite efterforskningar runt vem den där kvinnan kan vara. Och varför hennes blick påminner så mycket om Dr.Evils.
Victor nickar och ger minröjarmannen adressen.
Mannen sätter foten på gasen och sedan bär det av i hög fart.
Det dröjer inte länge förrän han parkerar minröjaren utanför Victors hus.
Barnen och Peabody tackar för skjutsen och hoppar ur minröjaren.
Innan mannen kör iväg sticker han ut huvudet genom ena rutan.
- Vill ni har mer hjälp är det bara att säga till. Ni vet ju var jag håller hus, säger han.
Victor, Zahra och Peabody lovar att höra av sig om det blir kris. Sedan vinkar de av mannen och minröjaren.
Zahra vänder sig mot Victor.
- Victor, hämta din kikare. Vi försöker få tag på Hiha nu, säger hon.
Victor rusar in i huset. Snart är han tillbaka med sin telefonkikare.
- Jag tror att det fungerar bättre att ringa om vi klättrar upp på taket, säger han. När vi försökte ringa innan var vi ju i mitt rum. Signalerna kanske inte gick fram som de skulle.
- Bra idé, Victor! Har du en stege? Frågar Peabody.
- Det sitter en stege i väggen på baksidan av huset, svarar Victor. Kom så ska jag visa.
Mycket riktigt sitter det en stege fastsatt i väggen. Efter lite krångel (det är jobbigt att få upp en kikare för en stege) är Zahra, Victor och Peabody uppe på taket.
- Victor, ring nu! säger Zahra. Hoppas Hiha svarar.
Victor riktar kikaren mot skyn och trycker numret till Hiha.
Det sprakar i kikaren en lång stund. Ingen svarar.
Peabody suckar.
- Tusan också! Var håller han hus den där Hiha? säger han till Zahra.
Zahra rycker på axlarna.
- Vet inte! Han brukar alltid svara, säger hon fundersamt. Är det säkert att du slagit rätt nummer, Victor?
- Ja, jag har slagit 5555 5556, precis som du sa, svarar Victor lite surt.
- Aha! Där har vi orsaken, ropar Zahra. Du har ju vänt på de sista siffrorna, Victor! Numret är 5555 5565, inte 5555 5556!
Victor slår in rätt nummer på kikaren. Den här gången går det mycket bättre. I stället för sprakande hörs det att klara signaler går fram.
- Underbart! Det funkar, jublar Zahra. Nu kommer Hiha svara och vi kommer få fram en ny raket på nolltid. Nu vänder det, ska ni se! Nu kommer det ordna sig.
Signalerna fortsätter gå fram men så tystnar de plötsligt. Någon har lyft luren på andra sidan.
Hon ökar takten och springer ännu snabbare nu. Bort från bilen och bort från den lilla gruppen som tittar på henne. Innan någon hunnit reagera har hon försvunnit från platsen.
- Men! Vem var det? säger Peabody när han hämtat sig från förvåningen.
Han tittar på barnen och mannen med minröjaren. De ser precis lika förvånade ut som han känner sig.
- Jag var helt hundra på att det var Dr. Evil i förklädnad. Jag känner så väl igen den där blicken. Den går inte att missta sig på, fortsätter Peabody.
- Ja, fast det gjorde du tydligen, säger Zahra. Misstog dig alltså. Det där var en typisk kvinna och inte en man.
- Frågan är varför hon vill sätta käppar i hjulet för oss och vår rymdfärd och varför hon tog raketen, säger Victor.
- Vem hon nu än är så hade hon en faslig tur. Hon lyckades ta sig här i från utan att springa på någon mina. Det var bra jobbat! säger mannen med minröjaren med beundran i tonfallet.
Sedan pekar han mot minröjaren.
- Hoppa in! Jag ska hjälpa er ifrån den här farliga platsen. Vart vill ni åka?
Zahra, Victor och Peabody gör som mannen säger och snart sitter de tryggt fastspända i minröjaren.
- Vi åker tillbaka till dig Victor, säger Peabody. Vi måste ringa den där Hiha så vi kan få hjälp med att bygga en ny raket. Jag måste hem och göra lite efterforskningar runt vem den där kvinnan kan vara. Och varför hennes blick påminner så mycket om Dr.Evils.
Victor nickar och ger minröjarmannen adressen.
Mannen sätter foten på gasen och sedan bär det av i hög fart.
Det dröjer inte länge förrän han parkerar minröjaren utanför Victors hus.
Barnen och Peabody tackar för skjutsen och hoppar ur minröjaren.
Innan mannen kör iväg sticker han ut huvudet genom ena rutan.
- Vill ni har mer hjälp är det bara att säga till. Ni vet ju var jag håller hus, säger han.
Victor, Zahra och Peabody lovar att höra av sig om det blir kris. Sedan vinkar de av mannen och minröjaren.
Zahra vänder sig mot Victor.
- Victor, hämta din kikare. Vi försöker få tag på Hiha nu, säger hon.
Victor rusar in i huset. Snart är han tillbaka med sin telefonkikare.
- Jag tror att det fungerar bättre att ringa om vi klättrar upp på taket, säger han. När vi försökte ringa innan var vi ju i mitt rum. Signalerna kanske inte gick fram som de skulle.
- Bra idé, Victor! Har du en stege? Frågar Peabody.
- Det sitter en stege i väggen på baksidan av huset, svarar Victor. Kom så ska jag visa.
Mycket riktigt sitter det en stege fastsatt i väggen. Efter lite krångel (det är jobbigt att få upp en kikare för en stege) är Zahra, Victor och Peabody uppe på taket.
- Victor, ring nu! säger Zahra. Hoppas Hiha svarar.
Victor riktar kikaren mot skyn och trycker numret till Hiha.
Det sprakar i kikaren en lång stund. Ingen svarar.
Peabody suckar.
- Tusan också! Var håller han hus den där Hiha? säger han till Zahra.
Zahra rycker på axlarna.
- Vet inte! Han brukar alltid svara, säger hon fundersamt. Är det säkert att du slagit rätt nummer, Victor?
- Ja, jag har slagit 5555 5556, precis som du sa, svarar Victor lite surt.
- Aha! Där har vi orsaken, ropar Zahra. Du har ju vänt på de sista siffrorna, Victor! Numret är 5555 5565, inte 5555 5556!
Victor slår in rätt nummer på kikaren. Den här gången går det mycket bättre. I stället för sprakande hörs det att klara signaler går fram.
- Underbart! Det funkar, jublar Zahra. Nu kommer Hiha svara och vi kommer få fram en ny raket på nolltid. Nu vänder det, ska ni se! Nu kommer det ordna sig.
Signalerna fortsätter gå fram men så tystnar de plötsligt. Någon har lyft luren på andra sidan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)