Kapitel 24 - Rännskita!

...en knotig käpp  och efter den kommer en lika knotig liten gubbe. Han muttrar, stånkar och pustar.
- Ojoj, vad det där trädet har blivit knepigt att ta sig fram igenom.
Gubben stannar till och håller fram en lykta mot Olle, Bob, Julia och Doktor X.
- Men se där är ni ju! Det var på tiden, må jag säga. Eller om det är jag som är på tiden.
Ingen vet vad de ska svara och gubben fortsätter:
- Kära Doktor X, kom med mig så blir allting bra. Jag kan dikter som du ska få höra.

Gubben leder Doktor X till en gammal omkullfallen ek och sätter honom bekvämt lutad mot stammen.  Sedan lyfter gubben en knotig arm mot skyn och säger:
- Lärkan sveper på utbredda vingar fram,
över åker, skog och fallen trädstam.
Doktor X ler och sjunker djupare ner mot eken.
- Då var vi av med honom, viskar Julia.

Tillsammans smyger barnen därifrån.
- Våra föräldrar, säger Olle. De måste förklara den här planen som de har skrivit under.
- Vi kan använda ett nödanrop för att lura hit dem, säger Bob. Det allra starkaste. De kommer att tro att vi håller på att dö.
- Bra, säger Julia.
Tillsammans messar de Rännskita! till sina föräldrar.

Några minuter senare kommer en bil körande och stannar med tjutande däck. Ut hoppar deras föräldrar.
- Vad har hänt? Hur är det med er?
- Det är bra med oss, säger Julia. Men vi vill veta hur det står till med er. Sätt er ner!
Julia pekar på marken och föräldrarna sätter sig, sedan drar hon fram pappret med Doktor X plan på att mörda kungen.
- Varför har ni skrivit under det här?
Föräldrarna kikar på lappen.
- Det är inte vi som har skrivit under! Någon har förfalskat våra namnteckningar.
- Titta där! Olles mamma pekar på ett märke på lappen. Det är skrivet av någon med klor!

Författare: Niklas Krog och Maria Björn