Hyllan är fullproppad av gamla dammiga glasburkar. De innehåller något som svagt påminner om chokladpudding.
– Jag hittade lönndörren en gång när jag höll på att fixa med mina syltburkar.
Jag skulle ställa dem snyggt och då råkade jag komma åt den här, säger drottningen och trycker in en liten knapp som sitter precis i kanten på hyllan.
Med ett skrapande svänger hyllan upp och avslöjar en svart öppning i väggen.
Vi går fram till öppningen och kikar in. Det ser inte särskilt inbjudande ut där inne.
Mamma och pappa försvinner direkt in igenom den mörka öppningen. Julia, Olle och kungaparet följer efter. Jag står och tvekar utanför. Det känns lite läskigt att gå in i mörkret.
Då hör jag ett pipande precis vid min ena fot. Jag tittar ner och ser bagare Bengtsson lilla hamster kika upp mot mig. Vid dess små tassar ligger den förlorade biten av USB-minnet.
Jag böjer mig ner och plockar upp USB-minnesbiten. Hamstern passar samtidigt på att kila upp för min arm och sätter sig tillrätta på min axel. Den har tydligen bestämt sig för att följa med.
Jag drar ett djupt andetag och går in genom öppningen. Det är verkligen mörkt inne i gången som finns där bakom. Jag får treva mig fram längst ena väggen.
Efter en stund ljusnar det lite i gången och jag ser de andra skymta där framme. De står och kikar ut genom något som ser ut som en liten glugg. Jag skyndar mig bort till dem och får också titta ut genom gluggen.
Rummet på andra sidan är stort. Mitt på golvet står en maskin som är en exakt kopia av ondskemaskinen. Bredvid maskinen står Doktor X och donar med något. Metallfågeln flaxar runt hans huvud.
– Hur kommer vi in i rummet? viskar jag.
– Det finns en spak här, viskar drottningen och pekar på en pinne som sticker ut ur väggen under gluggen.
Precis då tar bagare Bengtssons hamster ett skutt från min axel. Rakt ner på spaken i väggen.
Ett hål öppnas i väggen med ett brak. Och där står vi fullt synliga för Doktor X.
Doktor X ler sitt ondskefulla leende när han får syn på oss.
– Välkomna kära vänner! Ni är väntade. Jag har precis fått igång maskinen. Och nu min drottning är det dags att komma hit till mig. Du ska bli ond och du ska bli min fru!
Kungen blir alldeles röd i ansiktet av ilska när han hör doktor X prata om drottningen på det sättet.
– Min bror! Hur kan du göra så här mot mig? Min fru kommer aldrig att bli din! ryter han åt Doktor X.
– Hon har inget val. Om hon inte kommer hit så kommer jag att spränga allt i luften.
Min fågel är en tidsinställd bomb. Jag behöver bara trycka på kontrollen som jag har här, svarar Doktor X och drar upp en dosa ur fickan.
Den mekaniska fågeln landar på hans axel. Den ser väldigt explosiv ut där den sitter.
Drottningen suckar och vänder sig mot kungen och oss andra.
– Jag måste gå till honom, säger hon. Jag kan inte låta detta hända.
Sedan börjar hon långsamt gå mot doktor X.
Det är då jag får en snilleblixt. Jag puffar till Julia i sidan.
- Har du kvar delen från USB-minnet? viskar jag.
- Ja, det har jag. Men vi saknar ju den andra delen, viskar Julia tillbaka.
- Nähä! Det gör vi inte.
Jag gräver triumferande fram min del av USB-minnet ur fickan. Så tar jag Julias del och sätter ihop minnet igen.
Bob smyger fram till oss. Han fattar direkt att något är på gång när han ser USB-minnet i min hand.
Jag tittar på mina modiga vänner.
- När jag räknar till tre så gör vi så här. Vi rusar fram till maskinen. Jag försöker få undan drottningen. Julia, du sätter in USB-minnet i maskinen. Bob, du förstenar doktor X. Sedan hjälps vi åt att lassa in honom i maskinen. Har vi tur så funkar den och han blir god för alltid, viskar jag till dem.
Bob och Julia nickar mot mig och gör sig beredda.
– Ett… två…TRE! skriker jag.
Därefter går det snabbt.
Vi rusar mot maskinen mitt i rummet. Doktor X, som har sin uppmärksamhet riktad mot drottningen, hinner inte riktigt fatta vad som är på gång.
Jag sliter tag i drottningens arm och drar henne bort från honom. Julia kastar sig ner på golvet och petar in USB-minnet på sin plats.
Samtidigt ropar Bob ropar ut trollformeln.
– Hulomusmosimus!
Och där står Doktor X. Förstenad. Med sin fågel på axeln.
Under tiden har även kungen, mamma och pappa hunnit fram.
Med gemensamma krafter lyfter vi in Doktor X och den mekaniska fågeln i maskinens glasbubbla.
Drottningen trycker på knappen och maskinen går igång med ett dån. Glasbubblan fylls med rosa rök som döljer Doktor X helt och hållet.
När röken lagt sig så ser den förstenade Doktor X helt annorlunda ut. Liksom mjukare i konturerna. Även den mekaniska fågeln ger ett något fluffigare intryck.
När vi lyfter ut honom ur maskinen så doftar dessutom som jordgubbar.
Drottningen petar lite på Doktor X.
– Ska vi inte ta och låta honom vara så här? Han skulle bli en väldigt tjusig prydnad i slottsparken, säger hon
Kungen ser fundersam ut. Sedan ler han stort och säger:
– Jo, varför inte? Ett litet tag kan han stå där i alla fall.
Sedan vänder sig kungen mot oss.
– Kära agenter! Ni har gjort ett strålande jobb. Riket är räddat och nu är det dags att fira!
Vi hurrar och kramar varandra hårt, hårt. (Även bagare Bengtssons lilla hamster får sig några kramar).
– Nu går vi till bankettsalen! Jag vet inte hur det är med er… men jag är i alla fall vrålhungrig, säger drottningen och börjar gå mot öppningen i väggen.
De andra följer efter henne med en väldig fart. Det är tydligen fler som är hungriga.
Jag dröjer mig dock kvar i rummet en liten stund. Jag tittar på Doktor X som står där så stilla mitt på golvet.
– En gång världens ondaste man… nu mest lik en stor jordgubbsglass, tänker jag för mig själv.
Vid tanken på glass börjar min mage att kurra. Så jag nickar mot Doktor X och säger:
– Så går det när man är dum!
Därefter vänder jag på klacken och går med bestämda steg ut ur rummet. Mina vänner väntar på mig och nu ska vi fira!
The End!
Författare: Emma Frey-Skött
1 kommentarer:
hej jag tycker att er kapitel är super bra för det första jag blev sugen på jordgubbglass när min fröken läste era kapitel
Skicka en kommentar