Kapitel 3 - Hawas dröm

Inne i lägenheten gick Hawa in i sitt rum och satte sig på sin säng. Hon försökte läsa och förstå vad det stod i den där tidningen. Hon kände sig ledsen för att mamma skällde på henne fast hon visste att mamma bara var rädd om henne. De hade ju alldeles nyss kommit till Sverige och Hawa märkte att mamma var bekymrad och orolig över hur det skulle gå. Mamma hade varit så här orolig ända sedan pappa försvann.

Nu var de ensamma här i det nya landet, mamma, lillasyster Mariam och hon.
Hawa tittade på fotot av pappa som hängde på väggen och hon fick tårar i ögonen. Hon saknade pappa och allt de hade i Syrien och särskilt stunderna med pappa i bokhandeln. Hon fortsatte drömma sig tillbaka tills mamma ropade att det var mat.

Det luktade gott och Hawa blev glad när hon upptäckte att mamma lagat falafel som var hennes favoritmat.

När de hade ätit satte de sig i soffan och tittade på TV och efter en stund somnade Hawa i mammas knä. Hon drömde om pappa och hörde hans röst i drömmen. Han sa:

- Hawa kom tillbaka till mig!

Hon vaknade med ett ryck. Drömmen kändes så verklig.
Plötsligt kände hon en stark, stickande lukt och i nästa stund hördes ett skarpt ljud.
Det brinner!

Kapitel 2 - Tack Sara

Hawa blev jätteglad när Sara ville prata med henne. Men samtidigt kände hon sig ledsen och frustrerad över att hon inte förstod mer än ”Bamse”, ”Sara” och ordet ”tack”.

Plötsligt kom Hawas mamma och sa åt Hawa att det var dags att gå. Hon sa det på ett språk som inte Sara förstod. Men hon förstod att det nog var dags för Hawa att gå.

Hawa ville egentligen inte gå men sprang till slut efter sin mamma som ropade ännu en gång. Hawa vinkade åt Sara och Sara vinkade tillbaka. När Hawa och hennes mamma inte längre syntes till så märkte Sara att Hawa glömt sin tidning kvar på bänken. Hon reste sig snabbt och försökte springa efter dom. Men hon kunde inte se dom någonstans.

Sara tog med sig tidningen och gick hem istället och när hon kom fram till sin gård där lägenheten hon bodde i låg så såg hon en flicka som satt hopsjunken ensam på en gunga. När Sara närmade sig henne hörde hon att hon grät. Flickan som grät tittade upp och Sara säg då att det var Hawa. Både Sara och Hawa lyste upp och Sara räckte fram tidningen till Hawa.

Hawa reste sig och kramade Sara. Sedan sa hon de få svenska orden hon kunde. ”Tack Sara”.

Sara pekade mot sin trappuppgång för att visa var hon bodde. Och då upptäckte Hawa att dom bodde i samma trapphus. Till och med lägenheterna mittemot varandra.

När de stod i trappan öppnade Hawas mamma dörren och spände ögonen i Sara. Hon vinkade in Hawa och innan Hawa gick in sa Sara ”hejdå”. Hawa förstod vad det betydde och sa ”hejdå” tillbaka.

Och medan Sara gick in till sin lägenhet hörde hon hur Hawas mamma skrek på henne..

Centrumstafetten 2016: Kapitel 1 - Början

Hawa stod vid tidningshyllan i affären. Några figurer kände hon igen, men de tidningarna gick inte att titta i, det var plast omkring och den fick man nog inte öppna.
Sedan var där en tidning med en figur som hon inte sett förr. Det var en björn, han såg snäll ut. Hon fick lust att plocka upp den där tidningen, bläddra, se om hon förstod något. Fast vad skulle hon förstå? Hon kunde inte ens läsa namnet på tidningens framsida, de hade så konstiga bokstäver i det här landet.

Hon såg sig omkring. Mamma gick runt i affären med Maryam, de syntes inte till. Med darriga händer sträckte hon sig efter tidningen. Plockade upp den. Ja, han såg snäll ut. Där var en kanin också, han såg rolig ut med sin röda rosett.
Hon slog upp en sida. Färgerna lyste klart mot henne och hon lyfte upp tidningen mot näsan och drog in doften av papper och trycksvärta. Hon gjorde alltid så när hon öppnade en ny bok eller tidning. Det var länge sedan sist. Hon blev helt vimmelkantig av lukten, och för några sekunder var hon tillbaka i Fadi Bar-Sawmes bokhandel där hon varit med sin pappa så många gånger.

När någon knackade henne på axeln höll hon på att tappa tidningen på golvet. Hon ställde snabbt tillbaka den i tidningsstället och vände sig om.
Det var en kvinna. Lika gammal som mormor, och hon log snällt. Pekade på tidningen och sa något som Hawa (så klart) inte förstod. Kvinnan tog upp tidningen och tecknade åt Hawa att följa med. Vilket hon gjorde, tveksamt.
Kvinnan gick till kassan, plockade upp pengar. Köpte hon tidningen med den snälla björnen? Ja, det var precis vad hon gjorde. Och sedan la hon tidningen i en påse tillsammans med ett kvitto och räckte påsen till Hawa, sa något.
Hawa förstod inte, eller jo, det gjorde hon förstås. Kvinnan hade köpt tidningen till henne. Men varför?
Det var inte många ord som Hawa hade hunnit lära sig, men ett kom hon ihåg.
– Tack.
Hon tog emot påsen och kvinnan sken upp, det såg nästan ut som om hon fick tårar i ögonen. Så vinkade hon till Hawa och gick ut ur affären. Expediten log också mot henne och pekade vänligt mot några stolar vid utgången. Ville hon att Hawa skulle sätta sig där? Hon gick ditåt och expediten såg nöjd ut.

Där satt en flicka på en av stolarna och sög på en klubba. Hon var kanske något år yngre än Hawa och började genast prata. Hawa satte sig bredvid och skakade på huvudet. Flickan blev tyst och såg ut som om hon funderade på något. Så pekade hon på Hawas tidning och sa:
– Bamse.
Sedan pekade hon på sig själv.
– Sara.

/Mårten Melin

Centrumstafetten 2015 - Hela boken!

Äntligen! Nu går det att ladda ner hela Centrumstafetten Gatuköksgalaxen som pdf-fil. Klicka på det fantastiskt fina omslaget av Emma Eklund för att läsa boken! Läs om Emma här.

Kapitel 41 - Gatuköksunionen

Problemet är bara att de inte hittar något hål att spruta in ketchupen genom. Bomben är helgjuten och enorm. De letar och letar och till slut hör de att några närmar sig utanför. Det är Dr Evil och Eva, som nu har tröttnat på att jaga Peabody, Paabody och Hiha och istället bestämt sig för att bevaka sin stora bomb. Zahra och Viktor tittar förtvivlat på varandra. Ska de misslyckas nu, när de kämpat så länge?

- Vi dränker hela bomben i ketchup! ropar Zahra. Det är enda chansen!

Så börjar de spruta ketchup med brandslangen. De sprutar och sprutar. Dr Evil och Eva kommer inrusande och springer mot Zahra och Viktor för att försöka hejda dem, men Zahrasiktar på dem och de blir omkullslagna av den hårda ketchupstrålen. Efter en stund är hela bomben täckt av kletig och blank ketchup.

- Snabbt till tidsmaskinen! ropar Viktor.
- Men vad händer med Dr Evil och Eva? frågar Zahra. Om de får ett helt dygn på sig kommer de kanske att hinna ta bort all ketchupen och då kan bomben förstöra hela vår del av universum!
-Nejdå, säger Viktor. Vi sprutar ju inte dit ketchupen förrän idag, eller hur? När vi kommer fram har inget av det här hänt!
- Just det, ja! utbrister Zahra. Det här har inte hänt än!

De slänger sig in i tidsmaskinen där Peabody, Paabody och Hiha redan väntar. Snabbt tar de sig tillbaka till den 22:a april, där de förklarar för alla hur de lurat Dr Evil och Eva.

- Det måste vi se! utropar Christer och mamma i kör.

Christer tar kontakt med ledarna för alla de andra planeterna och stämmer möte även med dem.
Den 23:e april samlas allesammans på Ketchupplaneten för att se hur Dr Evil och Eva blir bortlockade från bomben just innan det är dags att spränga den och hur den sedan detonerar med ett bubbligt pruttljud i ketchuphögen. Polisen häktar dem, tagna på bar gärning, och ledarna för de olika planeterna samlas omkring kung Peabody och hyllar honom som universums räddare.

- Jag föreslår att vi bildar en union, säger Peabody. Korv, Hamburgare, Chili,Kebab, Senap, Majonäs och Ketchup! Alltsammans hör hemma i ett jättelikt Gatukök. Tillsammans blir vi starka och kan skydda oss mot onda inkräktare som Dr Evil och Eva.
Alla tycker att idén är lysande och unionens regler och lagar skrivs noggrant nerpå en fin korvbrödsservett.

Zahra och Viktor har ändå fått nog av gatuköksmat för en tid framöver.
- Jag tror jag vill ha en pizza istället, säger Zahra när de kommit hem till jorden igen.
- Jag med, säger Viktor. En med skinka.
- Vesuvio, säger Zahra.
- Nej! skriker Viktor. Inga fler planeter! Vi tar en Hawaii istället!
-Okej ,säger Zahra med ett skratt. Fast Vesuvio är en vulkan. Planeten heter Vesuvius. Men vi tar väl en Hawaii för säkerhets skull.

Rymden är visserligen spännande. Men just nu behöver Viktor och Zahra en pizzapaus. Det hindrar inte att Zahra kommer med ett förslag.
- Viktor? Kan vi kolla lite i din stjärnkikare imorgon kväll?
Viktor nickar.
- Okej. Men om något konstigt landar på jorden går vi direkt hem och spelar ”Fia” eller ”Finns i sjön”. Lovar du det?
Zahra nickar.
- Absolut, säger hon.

Författare: Katarina von Bredow

Kapitel 40 - Chokladbomben

…att Dr Evil och Eva håller på att bygga en enorm bomb. En bomb som är så stor att den skulle kunna spränga hela solsystemet. Inte bara Ketchupplaneten skulle förstöras då, utan även Senapsplaneten, Majonäsplaneten, Chiliplaneten, Korvplaneten, Kebabplaneten och Hamburgerplaneten kommer att gå upp i rök i så fall.

- Vad ska vi göra nu? viskar Viktor. Vi måste se till att bomben inte fungerar. För om den inte fungerar kan de försöka spränga bäst de vill den 23 april och det kommer inte att hända någonting.
Zahra som fortfarande är lite hungrig och bara tänker på mat kommer på att de kan spruta in ketchup i bomben.

- Alla vet ju att chokladbomber som den där drivs av choklad och att ketchup neutraliserar chokladen så allt vi behöver göra är att spruta in ketchup i bombens chokladbehållare.

- Men var får vi tag i ketchup? undrar Christer.
- Vi körde ju förbi en brandbil på vägen hit. Bränder på Ketchupplaneten släcks bäst med ketchup så om vi bara kan få hit brandbilen är saken biff, säger Paabody tyst.

- OK, så här gör vi viskar Zahra, Christer och mamma hämtar brandbilen. När de kommer tillbaka lockar Peabody, Paabody och Hiha iväg Dr Evil och Eva. Då smyger jag och Viktor in med slangen från brandbilen och sprutar in ketchup i bomben. Sedan är det bara för oss alla att mötas vid tidsmaskinen och ta oss tillbaka till onsdagen den 22 april.

Våra hjältar bestämmer sig för att göra som Zahra föreslår (hon är ju ändå den med hjärna i gänget).
Efter att ha mutat brandmännen med ruttna ketchupsvampar kommer Christer och Zahras mamma tillbaka med brandbilen. Peabody knackar på rutan och gör en ful min åt Dr Evil som far efter honom med Eva hack i häl. Zahra och Viktor rycker tag i brandbilens slang och springer in genom dörren…

Förtfattare: Centrumskolan 4a

Kapitel 39 - Tillbaka till framtiden

….de åker iväg med ett brum.

Plötsligt börjar tidsmaskinen att skaka och alla ramlar huller om buller. Peabody får ont i magen och börjar må illa. Då hör de en röst ur radion som säger:

- Ha ha, det vet ni väl…att en kung aldrig får må illa för då DÖR han!

Det är Dr Evil och Evas röster som hörs i radion. Alla blir förskräckta och tittar på Peabody.

Peabody som blir grönare och grönare i ansiktet tar med sina sista krafter fram en liten litentrumpet som han har i sin innerficka. Han för den sakta till munnen och blåser i den. Sakta sakta slutar tidsmaskinen att snurra och Peabody slutar må illa. Alla kan andas ut och nu hurrar alla.

- Hurra!!!!
Nu är alla glada och nu kan de också se att de håller på att landa. Ur radion hörs:
- 5-4-3-2-1-0, landning.

När de landat går de omedelbart till polisen. Hos polisen berättar de och visar filmer från allt det dumma som Dr Evil och Eva gjort. 

Poliserna säger:

- Ok, följ med oss så fångar vi in Dr Evil och Eva.

Alla hoppar in i polisbilen och åker iväg.

Rätt som det är ser de en brand på en skola som de kör förbi. Alla undrar vad som hänt?

- Ring brandkåren, säger Viktor.
- Vilken tur att det finns en barandkår som kan släcka bränder, säger Zara.

De kör en liten stund till och plötsligt säger poliserna.
- Nu är vi framme.

Alla går ur polisbilen. De tittar in genom fönstret och då kan alla se när Dr Evil och Eva håller på att planera explosionen. Nu kan poliserna med egna ögon se hur dumma dessa båda är. De öppnar dörren till Dr Evil och Evas hus. 

Där inne får de se….

Författare Ulriksbergskolan 1B