Kapitel 8 - Muhammed och Huda

Läraren pekar på sig själv och presenterar sig som Jonathan. Han visar vänligt var Hawa ska sitta. Hon sätter sig lite motvilligt på den tomma platsen och tittar blygt på killen bredvid. Han har mörkt hår och bruna ögon.

- Hej, jag heter Muhammed! Säger killen på syriska och Hawa blir förvånad och rodnar.

Innan Hawa hinner svara säger Jonathan till klassen att Hawa är ny och ska börja här hos oss. Precis som Muhammed och Huda kommer Hawa från Syrien, fortsätter han. Hawa tittar sig diskret omkring i klassrummet och funderar på vem av eleverna som kan vara Huda.

Läraren vänder sig mot tavlan och börjar skriva vad de ska göra. Alla eleverna reser sig och går och hämtar sina svenskböcker. Hawa sitter kvar och undra vad hon ska göra. Jonathan kommer fram till henne och ger henne en orange bok som heter Språkis. Sedan ber han Muhammed att hjälpa och förklara för Hawa vad hon ska göra.

Muhammed läser lärarens instruktion på tavlan och visar henne vad hon ska göra. Han slår upp s. 12 och de börjar arbeta tillsammans. Hawa lyssnar noga när Muhammed instruerar både på svenska och syriska och till slut förstår Hawa vad hon ska göra. De skriver ord om skolan på båda språken. Hawa tycker det är svårt, samtidigt som hon är jätteglad för att hon får gå i skolan. Hon tänker tillbaka på den tiden hon gick i skola i Syrien, innan kriget. Tankarna väcker liv i gamla minnen och hon minns återigen stunderna med pappa i bokhandeln.

Plötsligt ringer det ut till rast och Hawa vaknar upp ur sina dagdrömmar. Alla barnen reser sig hastigt upp, men blir avbrutna av ett högt KRASCH! Hawa ser pennor, limstift, sax, sudd och pennvässare ligga huller om buller på golvet. Hon rusar snabbt fram och hjälper till att plocka upp sakerna. På ett suddgummi står det Huda….