Kapitel 10 - Mystiska skorna och musiklektionen

Plötsligt ser Hawa att det är en okänd kille som står bredvid Huda. Han har på sig exakt samma skor som hon hade sett den där natten då hon hade snubblat över dem och gjort sig illa. Hawa hade lagt skorna hemma i hallen och hon hade helt glömt bort att dem ens var där. Men inte kan det vara just de skorna för de var ju hemma, tänkte Hawa.

Mer hann hon inte tänka för annars skulle hon bli sen till sin första musiklektion. Innan rasten så berättade Muhammed för Hawa att de skulle ha musik. Hawa blir helt imponerad av alla instrument när hon kliver in i klassrummet. Hon ser en jättefin gitarr som hon gärna vill testa. Gitarren är röd som Hawas favoritfärg. Hon hann aldrig ha ämnet musik i Syrien eftersom det blev krig där.

Musikläraren går fram till henne och säger Anton. Därefter säger hon sitt namn. Sedan ber Anton alla elever att sätta sig på sina platser. Hawa blir genast glad för att Anton pekar på den röda gitarren som hon inte kunde sluta titta på. Och då hämtar Anton gitarren och visar Hawa hur man spelar. Han hade märkt att Hawa hade tittat på den sedan hon hade kommit in i klassrummet. Efter ett tag räcker Anton gitarren till henne och säger att hon kan få testa den. Hon blir så glad att hon helt och hållet glömmer bort de mystiska skorna.

Efter lektionen så kommer tankarna om de mystiska skorna tillbaka. Skolan är slut och Hawa går hem. När hon öppnar ytterdörren till sitt hem så tänker hon att skorna är på den platsen hon sist hade lagt dem. Men plötsligt...

Kapitel 5 - Jätteexalterade

Morgonen därpå bjöd Saras mamma på goda, nygräddade pannkakor till frukost. När de ätit färdigt gick Sara och Hawa in på Saras rum. Hawa hade hunnit med att få med sig sin Bamsetidning, när de lämnade sin lägenhet. De satte sig på sängen och Sara pekade och läste för Hawa. Sedan plockade Sara fram lite kläder, som Hawa fick låna. Hon la allt i en väska.

Snart var det dags för Sara att gå till Borglundsskolan.

När Sara hade gett sig iväg till skolan gick Hawa, hennes syster och hennes mamma hem. På golvet innanför dörren hittade de ett brev som var skrivet på både svenska och arabiska. Hawa tappade hakan av förvåning när mamma läste vad det stod i brevet. Där stod att Hawa skulle få börja skolan!

Dagen blev jättelång. Hawa väntade otåligt och förväntansfullt på att Sara skulle komma hem, så hon kunde berätta den glada nyheten. Hawas mamma blev så glad och ville bjuda alla grannar för att fira. Hela dagen lagade Hawas och Saras mamma mängder av mat. Sedan gick mammorna runt och bjöd in alla grannar i trappuppgången.

Sara blev jätteglad. Flickorna hoppade upp och ner och var jätteexalterade. Vilken tur att det hände just nu, för snart är det ju Ramadan och då är det fasta en hel månad!

Kapitel 2 - Tack Sara

Hawa blev jätteglad när Sara ville prata med henne. Men samtidigt kände hon sig ledsen och frustrerad över att hon inte förstod mer än ”Bamse”, ”Sara” och ordet ”tack”.

Plötsligt kom Hawas mamma och sa åt Hawa att det var dags att gå. Hon sa det på ett språk som inte Sara förstod. Men hon förstod att det nog var dags för Hawa att gå.

Hawa ville egentligen inte gå men sprang till slut efter sin mamma som ropade ännu en gång. Hawa vinkade åt Sara och Sara vinkade tillbaka. När Hawa och hennes mamma inte längre syntes till så märkte Sara att Hawa glömt sin tidning kvar på bänken. Hon reste sig snabbt och försökte springa efter dom. Men hon kunde inte se dom någonstans.

Sara tog med sig tidningen och gick hem istället och när hon kom fram till sin gård där lägenheten hon bodde i låg så såg hon en flicka som satt hopsjunken ensam på en gunga. När Sara närmade sig henne hörde hon att hon grät. Flickan som grät tittade upp och Sara säg då att det var Hawa. Både Sara och Hawa lyste upp och Sara räckte fram tidningen till Hawa.

Hawa reste sig och kramade Sara. Sedan sa hon de få svenska orden hon kunde. ”Tack Sara”.

Sara pekade mot sin trappuppgång för att visa var hon bodde. Och då upptäckte Hawa att dom bodde i samma trapphus. Till och med lägenheterna mittemot varandra.

När de stod i trappan öppnade Hawas mamma dörren och spände ögonen i Sara. Hon vinkade in Hawa och innan Hawa gick in sa Sara ”hejdå”. Hawa förstod vad det betydde och sa ”hejdå” tillbaka.

Och medan Sara gick in till sin lägenhet hörde hon hur Hawas mamma skrek på henne..

Kapitel 40 - Chokladbomben

…att Dr Evil och Eva håller på att bygga en enorm bomb. En bomb som är så stor att den skulle kunna spränga hela solsystemet. Inte bara Ketchupplaneten skulle förstöras då, utan även Senapsplaneten, Majonäsplaneten, Chiliplaneten, Korvplaneten, Kebabplaneten och Hamburgerplaneten kommer att gå upp i rök i så fall.

- Vad ska vi göra nu? viskar Viktor. Vi måste se till att bomben inte fungerar. För om den inte fungerar kan de försöka spränga bäst de vill den 23 april och det kommer inte att hända någonting.
Zahra som fortfarande är lite hungrig och bara tänker på mat kommer på att de kan spruta in ketchup i bomben.

- Alla vet ju att chokladbomber som den där drivs av choklad och att ketchup neutraliserar chokladen så allt vi behöver göra är att spruta in ketchup i bombens chokladbehållare.

- Men var får vi tag i ketchup? undrar Christer.
- Vi körde ju förbi en brandbil på vägen hit. Bränder på Ketchupplaneten släcks bäst med ketchup så om vi bara kan få hit brandbilen är saken biff, säger Paabody tyst.

- OK, så här gör vi viskar Zahra, Christer och mamma hämtar brandbilen. När de kommer tillbaka lockar Peabody, Paabody och Hiha iväg Dr Evil och Eva. Då smyger jag och Viktor in med slangen från brandbilen och sprutar in ketchup i bomben. Sedan är det bara för oss alla att mötas vid tidsmaskinen och ta oss tillbaka till onsdagen den 22 april.

Våra hjältar bestämmer sig för att göra som Zahra föreslår (hon är ju ändå den med hjärna i gänget).
Efter att ha mutat brandmännen med ruttna ketchupsvampar kommer Christer och Zahras mamma tillbaka med brandbilen. Peabody knackar på rutan och gör en ful min åt Dr Evil som far efter honom med Eva hack i häl. Zahra och Viktor rycker tag i brandbilens slang och springer in genom dörren…

Förtfattare: Centrumskolan 4a

Kapitel 38 - McKetchup

De röstar och alla utom Christer och Zahras mamma vill åka till Mc Ketchup. 

Peabody berättar att de kan ta ketchupbussen till Mc Ketchup. 

När de viftar med händerna stannar en Ketchupbuss och plockar upp dem. Utanför Mc Ketchup hoppar de av och tar Walk Inn när de beställer sin mat. Medan de andra beställer pommes med ketchup och ketchupläsk väljer Zahra att beställa allt på menyn. Hon är jättehungrig.

- Varsågod ers höghet, säger expediten bakom disken. Mc Ketchup bjuder på maten.

Zahra äter upp maten och rapar högt. 

- Nu vet jag! säger hon. Vi använder Panezdiamenterna.

Peabody tar och klappar händerna tre gånger och säger:

- Zoooo!

Strax rullar det fram en lång, lång bil.

- En ketchuplimousin! utbrister Viktor.

Limousinen kör dem blixtsnabbt tillbaka till raketen. 

Zahra, Viktor och Hiha bygger ihop tidsmaskinen medan de andra rusar in i raketen och tar fram det galaxiska lexikonet. Snabbt slår Zahras mamma upp ”Lås upp” på majonäsiska och säger:

- Machapp!

Christer plockar ut diamanterna och lägger dem i in den luckan som Zahra pekar på. Allihop kryper in i tidsmaskinen och på instrumentbrädan som Hiha har satt ihop trycker Peabody in ”0208”som är dagen innan Dr. Evil och Eva tog över Ketchupplaneten.

Tidsmaskinen börja surra, brumma och skaka. De tar varandra i händerna och ...

Kapitel 36 - Ketchupsvampar

Då kommer Viktor på att det kanske bara är en kuggfråga.
 - En hund såklart, ropar han. Det blir alldeles tyst. Viktors hjärta bultar hårt. Det känns som att det ska hoppa ut ur kroppen på honom. Han ser på de andra. De ser lika nervösa ut som han känner sig.
 - Attans! säger dr. Evil och Eva i kör. Hur kunde du veta det? Vi som tyckte vi kommit på en sådan bra fråga för att lura er. Christer vrider snabbt av radion så kontakten bryts.

Alla börjar jubla och krama varandra. Vilken tur att Viktor genomskådade dr. Evil och Eva i sista stund. Naturligtvis var svaret varken dvärgplanet eller planet. Självklart så tänkte de elaka syskonen på Musse Piggs hund Pluto.

 Eftersom Viktor svarat rätt på alla frågor så fungerade inte doktor Evils och Evas plan med att förstöra raketen längre så de landar på ketchupplaneten som planerat. De stiger ut ur rymdraketen och börjar leta efter något som de kan använda för att bygga tidsmaskinen. Efter en liten stund ropar Sara till.

 - Titta här! Jag har hittat en svampbuske som är full med svampar.
 - Det är ju magiska ketchupsvampar säger Peebody. När vi har byggt vår tidsmaskin kan vi använda svamparna som bränsle för att få tidsmaskinen att fungera. De samlar ihop allt material som de behöver för bygget av tidsmaskinen och sätter igång. Då……

 Författare: Centrumskolan 1a

Kapitel 33 - Peabodys hemlighet

Peabody och Paabody som är från Ketchupplaneten läser meddelandet och säger fundersamt:

- Meddelandet är ifrån Dr. Evil och Eva och det står att de ska spränga Ketchupplaneten  den 23 april. Det bara är kungen som kan rädda planeten. 

- Hur ska vi hitta kungen? säger Christer och kliar sig fundersamt i huvudet.

- Vilken tur att vi har kompassen. Den hjälper oss att hitta kungen! ropar Zahra glatt.

Peabody och Paabody tittar på varandra och nickar, sedan säger Paabody;

- Vi har inte berättat hela sanningen för er. Det är så att Peabody är Ketchupplanetens kung.

Zahra, Zahras mamma, Viktor, Hiha och Christer blir överraskade.

- Va? Är du kungen? säger Victor och tittar förvånat på Peabody.

- Varför har du inte berättat det? undrar Hiha.

- Vi var rädda för att ni skulle ha berättat det för Dr. Evil och Eva, viskade Paabody.

- Vi var inte säkra på att ni skulle hjälpa oss, sa Peabody. Hade hemligheten kommit ut hade vi varit i stor fara.

- Hjälper ni oss? undrar Paabody.

Alla nickar instämmande.

- Hur kan kungen rädda planeten? undrar Zahras mamma.

Alla tittar på Peabody. Peabody harklar sig och säger sedan hemlighetsfullt.

-När vi kommer fram till Ketchupplaneten måste vi bygga en tidsmaskin.

- Vilken tur att vi har Zahra som är duktig på teknik, Hiha som är fantastisk på att bygga maskiner och Victor som kan allt om naturkunskapen med oss, säger Christer. Nu kan vi känna oss trygga.

Våra hjältar kunde nu känna sig lugna. Allt skulle komma att ordna sig eller...

Författare: Centrumskolan 4B

Kapitel 31 - Skaka rumpa

…skakar raketen till och stannar helt.

- Varför  funkade inte kompassen?  undrar Viktor.
- Vi sa inte rätt säger Zahra. Vi måste vara mer exakta.

Allihop tar tag i kompassen igen och säger:
- Ta oss till Panezdiamanterna, snälla.

Nu rusar raketen iväg åt rätt håll. Efter en förvånansvärt problemfri resa landar de på korvplaneten utanför en grotta. Zahra som fortfarande håller i kompassen dras mot grottan. De andra följer efter. I grottan är det alldeles mörkt. Peabody som går sist snubblar på någonting och ramlar rakt på Zahra som faller mot en sten. Då öppnas en lucka. De kommer in i en labyrint och får leta sig fram ett tag. Men till slut hittar de diamanterna.

- Nu måste vi ta oss härifrån innan Korvianerna upptäcker att diamanterna är borta.

När de kommit tillbaka till raketen ber de kompassen ta dem till Zenapsplaneten. Den startar och far iväg med en faslig fart. Helt plötsligt hörs ett pruttande ljud och motorerna stannar.

- Nej! Vi har slut på bränsle! Nu är det ute med oss!! Skriker Paabody
- Nejdå det är lugnt. Panezdiamanterna håller oss svävande, lugnar Christer honom.

När de väl är framme möter Zenapianerna dem med glada rop och skratt. Viktor, Zahra, Peabody, Paabody, Hiha, Christer och Zahras mamma blir burna till en stor fest.  Zenapianerna och hjältarna firar hela natten med korv och zenapsdrinkar.

Peabody och Paabody dricker för många zenapsdrinkar och får konstiga utväxter på oväntade ställen. De gör en uppskattad och vild dans till Jean Banans Skaka rumpa.

Kapten Dijon avbryter festen framåt morgonen och håller ett tal där han tackar för hjälpen och ger hjältarna en belöning.

- Vi har fyra diamanter, berättar han,  men behöver bara två för att hålla oss svävande. Vi vill ge er två av dem som tack för hjälpen.

Hiha tittar på Bodysarna.
- Dem kan vi använda för att göra det vi gav oss iväg från jorden för att göra. Vi kan rädda Ketchupplaneten.

Författare: Centrumskolan 5A

Kapitel 26 - Osynlig

Peabody har en osynlighetsknapp på handleden som han bara kan använda tre gånger.

- Jag kan komma in i fängelsehålan och ta gurkmejan ifrån Eva, säger Peabody.

- Men du! Detta kommer bli sista gången som du kan använda den, påpekar Paabody.
-Om inte jag använder min osynlighetsknapp för sista gången kommer vi aldrig få tag i det vi behöver för att kunna rädda ketchupplaneten, säger Peabody.

Peabody trycker på knappen och blir osynlig. De smyger tillsammans fram till fängelset och Peabody går in. Han går fram till cellen där Eva ligger och vilar från smärtan av papperskulorna. Där öppnar han dörren med nyckelkortet som han tidigare hade knyckt.

Peabody skyndar sig in och rycker bort halsbandet med gurkmeja ifrån Evas hals och då börjar Eva snarka högt så vakterna hör henne.

Han springer skrattandes ut ur fängelset så fort han bara kan medan vakterna står vid celldörren och kliar sig förtvivlat i huvudet.

Utanför möter han upp Zarah, Viktor och Paabody.

- Nu måste vi skynda oss till ruinen på andra sidan planeten för att hämta panezdiamanterna, säger Viktor.

De springer bort till ketchup ruinerna och säger ramsan tre gånger.
- Heja Ketchup ni är bäst! Ni är dem som vinner mest!

När de sagt ramsan och går in i valvet kommer de in till ett tomt rum. I mitten av rummet hittar de en etikett där det står.

- Hahaha inga diamanter finns det här, åk till korvplaneten och titta där.........

Kapitel 22 och 23 - Nyckelkort och pottsorkar

Kapitel 22 - Nyckelkortet

Peabody, Paabody och Hiha står i högkvarteret, och vilket högkvarter. Det är stort. De ser 13 kameror i taket. Där kan man se hela ketchupplaneten och vad som händer där. Där finns tre stora datorer. Det blinkar lampor överallt, röda, blåa, gula och svarta lampor!

Vid den stora dörren finns det 10 stolar, där sitter det 10 vakter och det står 10 vakter bakom stolarna som ser till att ingen kommer in i högkvarteret som inte ska vara där. Alla vakterna har varsitt lasernyckelkort hängande i fickan.
Hihaa ser att det hade ramlat ner ett nyckelkort på golvet. Det skulle de behöva.

- Jag låtsas ramla. tänker Hihaa, och så gör han det.

Oops så ligger han platt på mage samtidigt som han tar nyckelkortet utan att någon serdet. Två av vakterna rusar fram till Hiha och släpar iväg honom för att fängsla honom. Några andra vakter tar hand om Peabody och Paabody. Snart är de inlåsta i en fängelsehåla. Så fort dörren har slagit igen berättar Hiha att han har fått tag på ett lasernyckelkort.

- Jag hoppas lasernyckelkortet passar till fängelsehålan.

Författare: Centrumskolan FB

Kapitel 23 - Förnicklade pottsorkar

 
- Bra att du fick tag i det där lasernyckelkortet! säger Peabody och dunkar Hihaa i ryggen.
- Nu provar vi kortet och sticker härifrån!

Men knappt har han sagt det förrän den tunga metalldörren till fängelsehålan öppnas utifrån. Och in i rummet kommer två figurer de har träffat förr! Det är Dr Evil och den okända kvinnan som Peabody hade tyckt att han kände igen. De skrattar bägge två och viftar sina laserpistoler, höga elaka skratt som ekade mellan stenväggarna i fängelsehålan.

- Hohoho, nu blev ni fast! Här ska ni få sitta utan mat och ketchup tills ni både vissnar och möglar!” skrattar dr Evil.
- Ni kommer aldrig hem till er planet igen! säger kvinnan och skrattade högre och högre.
- Häää häää häää!

Plötsligt känner Peabody igen henne.
- Men det är ju Eva Evil, din elaka syster! sa han till Dr Evil.
- Sluta skratta, tänk på att jag har tre öron så jag hör alldeles för bra! Jag får ont i huvet!
Han försökte hålla sina tre händer framför öronen.

- Och jag då! piper Paabody.
-Jag kan höra med näsan också, så det låter ändå värre…HJÄÄLP!

Men doktor Evil och hans syster Eva skrattar högre och högre, tills de rullar sej på golvet och tappar laserpistolerna.

Då plockar Hihaa blixtsnabbt upp sin gamla slangbella ur fickan och skjuter två stenhårda papperskulor mitt i pannorna på syskonen Evil. De blir sittande alldeles vimmelkantiga.  

- NU! säger Hihaa och  griper  Peabody och Paabody i händerna och rusade  mot dörren. Han får upp låset med laserkortet och de springer ut i en mörk korridor.

- Stanna era förnicklade pottsorkar!”  vrålar Eva och försöker komma på fötter. Men det är för sent. Fångarna har rymt!

Plötsligt stannade Hihaa och pekade med ett darrande finger mot slutet på korridoren.
- VAD är det där?”

Författare: Katarina Mazetti

Kapitel 20 - Paabody lever!!!

Zahra tar med darrande fingrar upp mobilen och ringer efter Hiha.

Hiha, som fortfarande har poliskläder på sig, kommer inrusande och undrar vad som står på.

-Varför skriker Peabody? 

När han ser Paabody ligga livlös på marken, förstår han att det är bråttom. 

Han tar snabbt fram en ketchupflaska och trycker i massor av ketchup i Paabodys mun på det tredje huvudet.

Innan någon räknat till tre slår Paabody upp ögonen och sätter sig upp och det sprutar ut kladdig ketchup ur hans mun. Peabody, som är jätteglad över att brodern lever, hoppar upp i luften och halkar på all ketchup. Paabody och Peabody kramas och alla skrattar. De tackar Hiha för det snabba och rådiga beslutet.

När ketchupen är upptorkad från golvet och alla kablar är på plats, säger Christer plötsligt.

- Nu är det dags för avfärd ut i rymden! Ta plats i raketen!

Alla skyndar sig till sina platser i raketen och nedräkningen kan börja.

10…9…8…7…6…5…4…3….2….

Författare: Centrumskolan Internationella klassen

Kapitel 16 - Paabody

" Vad ska vi göra?" undrar Peabody.

"Jag vet inte, säger Zahra, Victor, Peabody och hans bror Paabody i kör.

" Vi ropar på hjälp, får vi se om någon hör" säger Paabody.

Alla ropar "HJÄLP" tillsammans.

Men ingen hör.

" Vi måste ropa flera gånger och mycket högre " HJÄLP,HJÄLP,HJÄLP!!!"

Till slut är det någon som kommer! Det är Zahra`s mamma.
"Jag hör er bakom väggen, men hur ska jag kunna hjälpa er det finns ju ingen dörr?"

Då ser hon plötsligt hur en nyckel skjuts fram under väggen och kan öppna dörren.

När hon ser alla inne i rummet undrar hon: "Vad gjorde ni där inne? och vad är detta för rum?"

"Och vilka är NI?" undrar Zahra´s mamma och tittar på Peabody och Paabody.

Då berättar Zahra och Victor hela historien från början!!

"Vi behöver hjälp av dig, så vi kan åka tillbaka till Ketchupplaneten" säger Peabody och Paabody.

"Okey, jag ska hjälpa er" "Jag vet en plats där det finns en rymdstation, den ligger nära Centrumskogen" säger Zahra´s mamma.

"Men hur ska vi komma dit" undrar alla.

"Vi tar vår minibuss och åker i den"

"Men vi måste gömma Peabody och Paabody så dom inte syns- ingen får se att dom är rymdvarelser"!

" Vi kan klä ut oss till människor, så ingen märker något"

"Då måste vi skynda oss, det verkar viktigt att ni kommer dit snabbt så ni kan flyga till Ketchupplaneten redan imorgon"

"Skynda er nu"

Kapitel 14 - Ketchup

Peabody smiter in i Viktors rum. Viktor frågar:
- Vad gör du här mitt i natten?

Precis när Peabody ska svara så hörde de att mamma och pappa var på väg mot Viktors rum. Viktor viskar till Peabody:
- Fort, göm dig under sängen så inte mamma och pappa ser dig!

Men Peabody hinner inte riktigt komma in med hela kroppen under sängen så när mamma och pappa öppnar dörren lägger han sig bara helt stilla. Mamma frågar:
- Vad är det där?
- Det är bara en leksak som jag fick av Zahra, svarar Viktor.
- Ok. Vi tyckte precis att det lät som om några pratade. Var det du? frågar mamma.
- Nej, det var inte jag som pratade. Ni måste ha hört fel. Eller så pratade jag i sömnen, svarade Viktor, för jag vaknade precis.
Mamma och pappa nöjer sig med svaret de får och lämnar Viktors rum.

När de lämnat rummet frågar Viktor Peabody:
- Varför är du egentligen här på jorden?
Peabody svarar:
- Ok, nu ska jag berätta… Jag kommer från planeten Ketchup. Min bror åkte iväg för att försöka hämta hjälp på jorden. På vår planet finns det en hel armé av elaka rymdvarelser från en annan planet. De vill fånga oss och använda oss som slavar. En dag fick jag ett sms från min bror där han skrev att han behövde hjälp. Då åkte jag iväg för att hjälpa honom.

När Peabody tystnar hör de plötsligt något på taket…

Författare: Centrumskolan 3A

Kapitel 11 - Somebody…

… en bekymrad Hiha svarar. Han har väntat på Zahras samtal länge. Hiha har information om att något utomjordiskt hotar planeten Jorden.
Hiha hade nämligen sett två stycken små, röda rymdfarkoster som swishade förbi hans planet i riktning mot jorden.

- VA!! Två stycken!! Utbrast Zahra

- Men vi har bara sett en, sa Victor.

- Visste du att det var en till rymdfarkost efter dig Peabody? Frågade Zahra.

- Nej, jag trodde jag var ensam längs Vintergatan. Svarade Peabody.

- Nej nej nej nej nej, det var två identiska Coca Cola rymdfarkoster. Sa Hiha i telefonkikaren.

- Då måste ”somebody” ha följt efter Peabody från hans hemplanet. Sa Victor.

- Då betyder det att det finns en till Coca Cola farkost någonstans i närheten där vi kan hitta delar för att skicka hem Peabody igen, sa Zahra.

- Ja det är bäst att smida medan järnet är varmt, sa Victor. Vi får skynda oss att hitta delarna innan ”somebody” gör det.

Barnen och Peabody gav sig ut på jakt efter den andra rymdfarkosten. Och inte så långt ifrån där Peabody hade kraschat så hittade de delar av en annan Coca Cola farkost. På en av delarna satt ett id-kort med en bild på en kvinna.

- Henne känner jag ju igen, säger Peabody förvånat. Hon gick också i min klass tillsammans med mig och dr. Evil. Men hon sa aldrig någonting. Hon var en sån där som bara satt och studerade andra utan att säga något själv. Hon var ganska märklig och jag har inte sett henne sedan dess. Jag undrar vad hon gör på Jorden. Och varför hon följde efter mig? Och vad menade Hiha egentligen med att något utomjordiskt hotar er planet?

- Men vad gör egentligen du här Peabody? Frågar Zahra

Kapitel 8 - Stjärnbilden

Det var en droppe Fanta som hade landat på Victor från rymdraketen, när den åkte uppåt. Nu behövde de inte vara ledsna eller oroliga längre. För det var en coca-cola raket och eftersom det fortfarande fanns Fanta i tanken så visste de att han inte skulle kunna åka så långt. De började fundera på hur de skulle kunna ta sig till rymdraketen.

- Kom vi går in, sa Zahra.
- Jag känner någon som kan bygga en raket så att vi kan följa efter honom, sa Zahra
- Ja vilken bra idé, sa Victor
- Ja, hur får vi tag i honom då? sa Peabody.
- Han bor i rymden vid stjärnbilden ”Lilla björnen”, sa Zahra.
- Jag har en kikare som man kan ringa med, sa Victor.
- Vad heter han? Frågar Peabody.
- Han heter Hiha, sa Zahra.

De gick in i huset och tog fram kikaren och sedan försökte de ringa till Hiha, men han svarade inte. Victor gick fram till fönstret och när han efter en stund tittade upp i luften, så såg han ett stjärnfall. Han tog snabbt upp sin kikare och riktade den mot stjärnfallet och då såg han att det var coca-cola raketen som störtade mot bilskroten. När de sprang ut ifrån huset såg de ett stort rökmoln från bilskroten. De sprang mot bilskroten och när de kom fram såg de Dr. Evil som sprang iväg mot en bil som han slog in rutan på. Dr. Evil hoppade in i bilen och tjuvkopplade den och sedan körde han iväg. På långt håll så hörde de……….

Kapitel 6 - Raketproblemet

Plötsligt börjar raketen fräsa, skaka och lukta fanta. Raketens delar flyger iväg och landar överallt i skogen. Kvar står Zahra, Viktor och Peabody stumma och förvånade. De tittar på varandra och undrar vad som gick fel.

Längre bort i skogen hör de att någon kommer gående. De ser att det är en man som kommer mot dem. Han bär på några av delarna till raketen. När han kommer fram frågar han om de behöver hjälp. 

- Nja, svarar Viktor något tveksamt.
- Jag är en mekaniker som är väldigt intresserad av rymden. Jag kan säkert hjälpa er, säger mannen då.
- Vi vet inte vad som hände. Allt började fräsa, skaka och lukta fanta, svarar Peabody.
- Då kanske jag har en idé, säger mekanikern. Detta är ju en coca cola raket. Tankar man den med fanta så kan den inte lyfta och allt faller isär. Nu hjälps vi åt att hitta alla delarna och bygga ihop raketen igen.

Tillsammans hittade dom alla delarna och byggde ihop raketen.

- Nu gör vi ett nytt uppskjutningsförsök, säger Zahra.
- Eftersom du varit så snäll och hjälpt oss kanske du vill följa med på vår resa, frågar Viktor mekanikern.

Peabody blir osäker. Han känner att han inte litar på mekanikern. Han tycker att han känner igen honom från någon annan plats.

Mekanikern svarar snabbt ja och erbjuder sig att kliva på först.

Han går in i raketen. Smäller igen dörren och Zahra, Viktor och Peabody hör ett klick. Mekanikern skrattar högt och de förstår att de har blivit lurade.

Författare: Centrumskolan 1B

Kapitel 5 - Rymdresa med Peabody

 -Jag har en stor verktygslåda med många verktyg i, säger Zahra.
 -Har du de viktigaste verktygen som borrmaskin, såg, hammare och skruvmejsel? frågar Viktor.
 -Det har jag, skiftnyckel och många fler.  Teknik är mitt favoritämne i skolan och jag brukar mecka i källaren, berättar Zahra. Min pappa är vaktmästare, och mamma älskar att titta på ”Fixa rummet” så att hela familjen är intresserade av teknik.

I Viktors garage finns en rymdmotor men det fattas två delar, nosen och stommen. De går hem till Zahra för att hämta verktygslådan, därefter går de hem till Viktor och hämtar raketmotorn. De går igenom skogen där Peabody  får bo i en grankoja som barnen byggt åt honom. I skogen hittar de delar av nosen och stommen. Men de behöver repareras. Nu behöver de bygga ställningen för att fyra av raketen.

Allt det här tar tre veckor.

Det är mitt i natten och allting är äntligen klart. Viktor och Zahra vill följa med Peabody ut i rymden. De lägger kuddar och en basketboll under täcket för att lura sina föräldrar att de sover. Zahra och Viktor skriver var sitt brev till sina föräldrar och förklarar att de inte behöver vara oroliga och att de snart kommer de hem igen.

De säger till Peabody att de gärna vill följa med till rymden men Peabody tycker det är för farligt. Viktor och Zahra lyckas att övertyga Peabody att följa med på resan. Peabody lovar att bygga en raket på sin planet så att barnen kan komma tillbaka till jorden. De tar med sig mat, vatten och saker som är bra att ha på rymdresan. Nu är det dags att skjuta upp raketen.  De tar på sig rymdkläder och går in i rymdraketen.

- Är ni redo? frågar Peabody.
-Ja! svarar Zahra och Viktor.

Nedräkning  10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0...

Författare: Centrumskolan 2A

Kapitel 3 - Vad är det?

...tar tag i kanten av hålet. Upp ur hålet efter handen kommer en underlig varelse. Den är röd. På det lilla huvudet sitter tre öron och ett stort öga. Varelsen är tjock och kort och framför det stora ögat sitter ett glasöga.

- Vem är du? frågar Viktor förvånat.
- Jag heter Peabody svarar den lilla varelsen med hes, pipig röst.
- Hur hamnade du här? undrar Viktor.
- Jag är vetenskapsman från inre Andromedagalaxen. Jag undersökte meteorider och råkade tydligen hamna alldeles fel.

Zahra ser någonting i Peabodys skadade, hand. Men det är så rökigt så hon kan inte se vad det är.

- Vad har du i handen? frågar hon nyfiket.
- Det är en äcklig flytande röd massa i den här konstiga behållaren, säger Peabody och räcker fram någonting som visar sig vara en flaska till Zahra.
- Vet ni vad det här är för någonting?

Zahra smakar på massan som är misstänkt lik ketchup och ger sedan flaskan till Viktor.

- Det är ju ketchup! utropar hon förvånat
- Jag har undersökt det här äckliga i jättemånga år. Jag har hittat det i rymden. Det var en astronaut som tappade det. Hon var faktiskt lite lik dig när jag tänker på det, säger Peabody och pekar på Zahra.
- Kan ni förresten hjälpa mig att laga mitt rymdskepp? Jag vet inte hur ska jag komma hem annars?

Viktor står och pillar på ketchupflaskan under tiden som de andra två pratar. Helt plötsligt ropar han:

- Titta här, vad är detta?

Viktor har upptäckt en konstig manick på undersidan av flaskan. Det ser ut som en liten kamera…

Författare: Centrumskolan 6A

Kapitel 33 - Lönndörren

Hamstern och Doktor X blir sig själva igen.

Doktor X attackerar genast kungen genom att slänga sig över honom. Han vill döda honom! Vakterna som hade hört explosionen kommer nu springande och kastar sig över Doktor X.

De för bort honom medan kungen hejar på:
- Heja vakterna! Vakterna äger! Doktor X suger!

- Vad ska vi göra nu? säger Bob.

Plötsligt hörs en duns följt av krasch! Fönstret har gått i tusen bitar och in genom det flyger pappafågeln.

- Bra jobbat barn! säger han. Men skulle ni vilja hjälpa mig att bli mig själv igen?

- Cous-cous-fili-mous-mous, säger Bob.

Fågeln sväller upp till en stor fjäderboll innan den exploderar. Ur molnet av fjädrar stiger Olles pappa.

- Nu måste vi skynda oss! Metallfågeln hjälpte Doktor X att bli fri från vakterna!

Plötsligt hör de ett ljud. Ett metalliskt ljud! Det låter som om någon knackar på en dörr. Kungen kommer då på att det finns en maskin till längst in i den mörka, fuktiga och läskiga delen av källaren, bakom en gulddörr. Kan det vara metallfågeln som knackar på dörren i källaren?

Men innan de ger sig iväg på jakt efter Doktor X och metallfågeln  kommer drottningen med ett häpnadsväckande förslag:
- Ska vi ta vägen genom lönndörren som leder direkt ner till rummet?

Författare: Centrumskolan, klass 6

Kapitel 32 - En överraskning till kungen

Då börjar doktor X snurra ännu snabbare och till sist slängs han till golvet. Där ligger han alldeles stilla.

- Är han död, tänker vi.

Men vi ser att han andas tungt. Ondskemaskinen är skakig och den skakas allt kraftigare. Det hörs ett högt dån och maskinen exploderar. USB-minnet lossnar från maskinen och flyger iväg med en jättefart. Det når taket och sedan slängs det mot fönstret. Det slår hål i fönstret och trillar ner tudelat på golvet. Julia är snabb att plocka upp en bit av USB-minnet men bagarens hamster är ännu snabbare och tar den största biten och springer iväg. Alla vi tre springer efter honom men den lilla hamstern är så snabb och lyckas springa iväg och gömma sig. Nu hör vi doktor X röst som klagar över sin huvudvärk.

Sen får han syn på oss och frågar:

-Vad har hänt? Vilka är ni?

-Känner du inte igen oss? Kom och hjälp oss och leta efter USB-minnet, säger Bob.

-Men först vill jag ha lite frön och lite morötter.

Precis då kommer kungen in i salen och får syn på oss. Han går fram till doktor X och säger:

-Min käre bror! Var har du varit? Jag har letat efter dig väldigt länge.

- Hur kan vi vara bröder? Du är en kung och jag är bara en hamster, säger doktor X.

En vas går i kras och bagarens hamster kommer fram och piper:

-Det är jag som är din bror.

-Vem har lärt dig att tala, frågar kungen.

- Jag var också med i den förbaskade maskinen och sedan förvandlades jag till en hamster och hamstern förvandlades till mig; doktor X.

Jag ber Bob att lösa problemet med en trollformel:

-Tja-ni-hu-ka-ju-flixus, säger han och pekar mot doktor X och bagarens hamster …

Författare: Centrumskolan 1A