Kapitel 16 - Mysteriet med skorna

Björn berättade att när Abduhl kom till Sverige hade han inga skor. Han visste inte heller var hans familj bodde. Björn kontaktade Röda Korset och fick veta var Abduhls familj bodde och fick löfte om att få två par skor till honom. Det ena paret bestämde han att ge till sin familj. Själv behövde han ju bara ett par.

Eftersom han var lite rädd för att gå till sin familj, som han inte sett på så länge, la han en lapp i skorna med en ledtråd och en karta och hoppades de skulle hitta den. Och nu står de här i bokhandeln med skorna och lappen.

Dörren till affären öppnas och en pojke kommer in.

-Det där är ju skorna jag lämnade till Röda Korset, säger han och pekar på skorna. Vad kul att ni har fått dem!

Hawas mamma står med skorna i famnen och tittar frågande på pojken.

-Vem är det? frågar Hawas mamma.

Mohammed förklarar att det är en pojke som går i deras skola.

-Hej Gustav, säger Sara och Mohammed.

- Slutar du tidigt i dag? frågar Björn. Det här är min pojke.

Alla hälsar på varandra, men efter en stund säger de hej då till Björn och Gustav och går hemåt. Pappa tar Hawas hand i sin och tillsammans går de hem till Maryam och Huda.
Hawa kan inte släppa tanken på såret i pappas huvud. Är det någon som vill honom illa?

Kapitel 11 – Hawas pappa

Så såg Hawa att skorna var borta och där låg ett brev istället. Brevet hade blodiga fingeravtryck på sig. Brevet var adresserat till Hawas adress i Sverige med gammeldags skrivstil. Hawa öppnade brevet och där inne stod det att Hawas pappa var på väg till Sverige och till Hawa. Hawas pappa hette Abduhl. Hawa började att tänka oerhört mycket på sin pappa.

Just då kände Hawa sig nästan lite deprimerad. Hawa hade ingen lust att läsa in sina läxor eftersom hennes tankar gick till sin pappa. Det kunde också påverka hennes studier. Hawa ville ju inget hellre än att träffa sin pappa och tänka på honom än sina studier.

När Hawa tänkte på sin pappa så tänkte hon på hans svarta hår. Hon tänkte också på hans blåa mössa som faktiskt påminde om Bamses mössa i tidningen hon hade läst. Hon tänkte också på hans knallblåa jeans han brukade ha. Abduhl var en lång och kraftig man.

Nästa dag när Hawa gick till skolan så var det redovisning av en bok som de läst. Hawa hade valt sin Bamsetidning som hon läst. Hon hade ingen aning om att det inte tillhörde kategorin böcker. När Hawa redovisade kolla alla tjejerna i klassen snett och skrattade. Hawa kände sig utanför och förstod inte varför de skrattade. Hon kände sig mobbad. Hawa tänkte på Sara och Huda och önskade att de kunde vara hos Hawa då. Under hela dagen i skolan hade Hawa en klump i magen på grund av det som hände under redovisningen.

Efter redovisningen är det dags för idrott och hälsa lektion. Under lektionen får Hawa en massa hatblickar av tjejerna.

Efter lektionen i omklädningsrummet tar tjejerna Hawas kläder och slänger in dem i duschen så dem blir helt blöta. Hawa måste gå hem och byta. På vägen hem möter hon en man hon känner igen. Hon ser att mannen har blodiga fingrar…

Kapitel 8 - Muhammed och Huda

Läraren pekar på sig själv och presenterar sig som Jonathan. Han visar vänligt var Hawa ska sitta. Hon sätter sig lite motvilligt på den tomma platsen och tittar blygt på killen bredvid. Han har mörkt hår och bruna ögon.

- Hej, jag heter Muhammed! Säger killen på syriska och Hawa blir förvånad och rodnar.

Innan Hawa hinner svara säger Jonathan till klassen att Hawa är ny och ska börja här hos oss. Precis som Muhammed och Huda kommer Hawa från Syrien, fortsätter han. Hawa tittar sig diskret omkring i klassrummet och funderar på vem av eleverna som kan vara Huda.

Läraren vänder sig mot tavlan och börjar skriva vad de ska göra. Alla eleverna reser sig och går och hämtar sina svenskböcker. Hawa sitter kvar och undra vad hon ska göra. Jonathan kommer fram till henne och ger henne en orange bok som heter Språkis. Sedan ber han Muhammed att hjälpa och förklara för Hawa vad hon ska göra.

Muhammed läser lärarens instruktion på tavlan och visar henne vad hon ska göra. Han slår upp s. 12 och de börjar arbeta tillsammans. Hawa lyssnar noga när Muhammed instruerar både på svenska och syriska och till slut förstår Hawa vad hon ska göra. De skriver ord om skolan på båda språken. Hawa tycker det är svårt, samtidigt som hon är jätteglad för att hon får gå i skolan. Hon tänker tillbaka på den tiden hon gick i skola i Syrien, innan kriget. Tankarna väcker liv i gamla minnen och hon minns återigen stunderna med pappa i bokhandeln.

Plötsligt ringer det ut till rast och Hawa vaknar upp ur sina dagdrömmar. Alla barnen reser sig hastigt upp, men blir avbrutna av ett högt KRASCH! Hawa ser pennor, limstift, sax, sudd och pennvässare ligga huller om buller på golvet. Hon rusar snabbt fram och hjälper till att plocka upp sakerna. På ett suddgummi står det Huda….

Kapitel 4 - Nya vänner

Det var brandlarmet som tjöt!
Hawa reste sig hastigt upp ur soffan och sprang runt i lägenheten. Hon ropade till sin mamma:

- Det brinner! (på syrianska). Mamma och Maryam vaknade. De blev förskräckta.

Det låg en brinnande tändsticka på hallmattan!
Hawa hoppade över elden, öppnade dörren och sprang till Saras dörr och bankade på.
Saras mamma öppnade. Hon såg Hawa och bakom henne såg hon lågor och kände röklukten. Saras mamma förstod vad som hänt, tog snabbt fram mobilen och ringde 112.

Brandkåren kom och släckte elden.
Det luktade så mycket rök och var så blött i lägenheten att de inte kunde sova där.
Det var mitt i natten och Sara sa:

-  Mamma, kan dom inte få sova här?

Saras mamma Birgitta såg fundersam ut, men till slut sa hon:

 - Jag tror inte vi har plats.
-  Men de kan sova i soffan och på madrasser på golvet, sa Sara.

Birgitta gick med på det och Hawa, hennes mamma och lillasyster gick in.
De gick in och satte sig i köket. Birgitta plockade fram te och mackor och en bit kladdkaka.
De pratade så gott det gick med ord och hela kroppen. Ibland blev det så tokigt att allihop brast ut i gapskratt.

Efter en stund var alla trötta efter allt som hänt och de la sig och somnade gott.
Det verkade som Hawa och hennes familj hade fått sina första svenska vänner.