Kapitel 15 - Återföreningen!

- Pappa! ropar Hawa och kastar sig i hans famn.
- Känner du igen mig nu? frågar hon när de kramats färdigt.
- Ja, svarar pappa och ser glad ut. Nu minns jag er i familjen.

Hawas mamma kommer fram och de kramas länge alla tre.

- Men var är Maryam? undrar pappa oroligt.
Hawa berättar att hon är hemma i lägenheten och att han får träffa henne snart.

- Varför mindes du inte mig förra gången vi träffades och varför har du ett sår i huvudet? undrar Hawa sedan.
- Efter att jag träffat dig började jag minnas mer men det är fortfarande mycket jag inte minns, säger pappa bekymrat. Jag vet inte hur jag blev skadad.

- Men vilka är det här? undrar pappa och pekar på Sara och Mohammed.
- Det är mina nya vänner, säger Hawa stolt och presenterar dem.

Plötsligt upptäcker Hawa att det står en lång och skäggig man bredvid dem.

- Jag heter Björn och äger den här bokhandeln, säger han. Häromdagen kom Abdulh in i bokhandeln. Han var skadad och förvirrad så jag hjälpte honom. Vi började prata på engelska och det visade sig att han gillade böcker och här i bokhandeln började han minnas mer och mer om sig själv.

Muhammed översätter allt Björn säger till Hawa och de andra. Hawa bubblar över av allt hon vill berätta för pappa men det får vänta till senare. För nu kommer de ju att ha tid tillsammans!
Men det är en fråga hon inte förstår och måste få svar på. Hur hänger mysteriet med skorna ihop egentligen?

Kapitel 12 - Gåvan

Hawa lyfter blicken och ser att det är hennes pappa. Hon blir så glad att hon börjar gråta. Hon springer fram till pappa och kastar sig i hans famn. Pappa tittar konstigt på henne och frågar på syriska vem hon är. Hawa tittar på sin pappa och säger:

- Men känner du inte igen din egen dotter?

Pappa tar loss Hawa från famnen och går därifrån. Hon vänder sig om och ser att hennes pappa har ett stort sår i bakhuvudet. Hawa börja gråta och hon vänder sig om och springer hem till sin mamma.

När hon kommer hem sitter mamma vid köksbordet och på bordet ser Hawa att det ligger ett stort paket. Hawa rusar fram till henne och mamma frågar vad som har hänt. Hawa berättar, mamma ser orolig ut och frågar var pappan är. Hawa svarar att han gick ner mot stan.

Då pekar mamma på paketet på bordet. Det ligger ett kort bredvid paketet. Mamma ger Hawa kortet och där står det att det är en gåva från Abduhl. Mamma har inte vågat öppna det.
Hawa tar paketet och öppnar det. Då ser hon att det är samma skor som låg i hallen tidigare. Där ligger också en lapp där det står: ”Till dig som behöver hjälp.”

Plötsligt ringer det på dörren. Hawa reser sig och går och öppnar. Utanför dörren står Sara och hon ser att Hawa är ledsen…

Kapitel 9 - Minnet

Hon böjer sig ner och ska plocka upp suddgummit. Då känner hon en hand till och när hon tittar upp ser hon en flicka. Hawa får ett minne av att de har sett varandra tidigare. Plötsligt minns hon att de fanns en flicka i hennes skola i Syrien som liknar henne. Hawa låter Huda ta suddgummit och sedan går de ut på rast.

När hon kommer ut i korridoren ser hon Sara. Hon går fram till henne och vinkar med handen och säger hej. Sara blir glad och tar henne i armkrok och de går ut på rast. Sara har två frukter i handen och hon ger Hawa en frukt. Ute på skolgården kommer Muhammed fram till Sara och Hawa. Muhammed frågar om de vill vara med och spela basket?

- Ja det kan vi göra,  svarar Sara.
 
De går bort till basketplanen och där är resten av klassen. Muhammed förklarar för Hawa på syriska hur det går till. När hon har lyssnat på Muhammed tar hon mod till sig och frågar vem Huda är. Muhammed svarar att Huda kommit från Syrien precis som Hawa och hon kan inte heller prata svenska.

- Hon började i klassen veckan innan du och jag har fått hjälpa henne också med arbetet i skolan, säger Muhammed.

De spelar basket hela rasten och Hawa tycker att det är roligt. Hon gör två mål och alla berömmer henne. Då skrattar hon för första gången på länge.
Det ringer in, Hawa förstår först inte vad hon ska göra men så ser hon att alla barn springer in. När hon går in ser hon Huda. Hon bestämmer sig för att gå fram men plötsligt stannar hon och blir iskall. Framför henne står skorna som hon snubblade över hemma …

Kapitel 3 - Hawas dröm

Inne i lägenheten gick Hawa in i sitt rum och satte sig på sin säng. Hon försökte läsa och förstå vad det stod i den där tidningen. Hon kände sig ledsen för att mamma skällde på henne fast hon visste att mamma bara var rädd om henne. De hade ju alldeles nyss kommit till Sverige och Hawa märkte att mamma var bekymrad och orolig över hur det skulle gå. Mamma hade varit så här orolig ända sedan pappa försvann.

Nu var de ensamma här i det nya landet, mamma, lillasyster Mariam och hon.
Hawa tittade på fotot av pappa som hängde på väggen och hon fick tårar i ögonen. Hon saknade pappa och allt de hade i Syrien och särskilt stunderna med pappa i bokhandeln. Hon fortsatte drömma sig tillbaka tills mamma ropade att det var mat.

Det luktade gott och Hawa blev glad när hon upptäckte att mamma lagat falafel som var hennes favoritmat.

När de hade ätit satte de sig i soffan och tittade på TV och efter en stund somnade Hawa i mammas knä. Hon drömde om pappa och hörde hans röst i drömmen. Han sa:

- Hawa kom tillbaka till mig!

Hon vaknade med ett ryck. Drömmen kändes så verklig.
Plötsligt kände hon en stark, stickande lukt och i nästa stund hördes ett skarpt ljud.
Det brinner!

Kapitel 39 - Tillbaka till framtiden

….de åker iväg med ett brum.

Plötsligt börjar tidsmaskinen att skaka och alla ramlar huller om buller. Peabody får ont i magen och börjar må illa. Då hör de en röst ur radion som säger:

- Ha ha, det vet ni väl…att en kung aldrig får må illa för då DÖR han!

Det är Dr Evil och Evas röster som hörs i radion. Alla blir förskräckta och tittar på Peabody.

Peabody som blir grönare och grönare i ansiktet tar med sina sista krafter fram en liten litentrumpet som han har i sin innerficka. Han för den sakta till munnen och blåser i den. Sakta sakta slutar tidsmaskinen att snurra och Peabody slutar må illa. Alla kan andas ut och nu hurrar alla.

- Hurra!!!!
Nu är alla glada och nu kan de också se att de håller på att landa. Ur radion hörs:
- 5-4-3-2-1-0, landning.

När de landat går de omedelbart till polisen. Hos polisen berättar de och visar filmer från allt det dumma som Dr Evil och Eva gjort. 

Poliserna säger:

- Ok, följ med oss så fångar vi in Dr Evil och Eva.

Alla hoppar in i polisbilen och åker iväg.

Rätt som det är ser de en brand på en skola som de kör förbi. Alla undrar vad som hänt?

- Ring brandkåren, säger Viktor.
- Vilken tur att det finns en barandkår som kan släcka bränder, säger Zara.

De kör en liten stund till och plötsligt säger poliserna.
- Nu är vi framme.

Alla går ur polisbilen. De tittar in genom fönstret och då kan alla se när Dr Evil och Eva håller på att planera explosionen. Nu kan poliserna med egna ögon se hur dumma dessa båda är. De öppnar dörren till Dr Evil och Evas hus. 

Där inne får de se….

Författare Ulriksbergskolan 1B

Kapitel 34 - Reservraketen

Plötsligt händer något med raketen i bränsletanken. Boom, låter det.

- Hjälp! säger Zahra det finns inget bränsle kvar.
- Det är lugnt vi klara oss, vi hoppar i reservraketen. Skynda er! ropar Zahras mamma.

De springer bak till den lilla raketen. Zahras mamma märker att de har glömt kompassen. Peabody vänder sig om och springer tillbaka för att hämta kompassen. De andra hoppar in i den lilla raketen. De sätter sig och gör sig redo för start.

- Men var är Peabody? undrar Christer. Samtidigt börjar den stora raketen sjunka.
- Vi måste ut härifrån nu! skriker Paabody.

Peabody har hämtat kompassen och han springer så fort han kan till den lilla raketen. I precis sista stund hoppar han ombord på den lilla raketen.
När de tittar ut genom ett fönster ser de att den stora raketen exploderar och det kommer många starka  gröna och orangefärgade strålar från raketen.

- Nu är det raka vägen till Ketchupplaneten! säger Zahra.
- Ja, säger Peabody.  Äntligen är vi på väg att rädda planeten!

Paabody sätter på musik på radion men mitt i musiken hör de hur någon skrattar ondskefullt. Alla blir rädda. Vem kan det vara?


Författare: Ulriksbergskolan 4B

Kapitel 32 - Ketchupflaskans meddelande

Peabody och gänget börjar ta farväl av zenapianerna och återvänder till raketen. De funderar på var de ska lägga diamanterna för att de ska vara i säkert förvar.

Hiha kommer på att de har ett litet kassaskåp i raketens städskrubb och de går dit. När Paabody öppnar kassaskåpet faller det ut en bok. När de tar upp boken ser det ut som ett lexikon. På boken står det ”Ordbok: svenska – intergalaxiska”.

De bläddrar lite i lexikonet och lägger den sedan åt sidan. De lägger diamanterna i kassaskåpet men när de försöker stänga kassaskåpsdörren går det inte. De försöker läsa manualen och förstår att de måste tala in ett kommando för att dörren ska låsas. Dessutom måste kommandot vara på majonäsiska.

-         Ta upp lexikonet igen, säger Zahra.

De bläddrar lite i lexikonet, hittar majonäsiska och slår upp ordet: Lås.
Peabody läser sedan upp ordet ”aakii” i en liten mikrofon som finns på kassaskåpets dörr. Det börjar då lysa en röd lampa och kassaskåpsdörren går i lås. Efter en liten stund startar de motorn och räknar ner: 3, 2, 1…

Plötsligt, under allt oväsen och buller faller ketchupflaskan ner från en hylla och slår ner på Zahras huvud. Ut från ketchupflaskan kommer det ett meddelande där det står något på ketchupska…


Författare Ulriksbergskolan 6B

Kapitel 30 - Silvernycklarna

- Nu ska vi åka iväg och hitta diamanten!

De väntar en stund men ingenting händer. Plötsligt börjar kompassen att lysa rött.
- Vad är det som händer? säger Zahra.
Kompassen börjar lysa starkare och starkare rött. Raketen börjar skaka och plötsligt lyfter den.

- Den har startat automatiskt, säger Viktor.
- Titta på kompassen så att vi åker rätt väg, säger  Hiha.

Raketen flyger iväg, plötsligt upptäcker de att de åker i fel riktning. De försöker styra raketen men ratten har låst sig. De måste stanna raketen!  Men hur ska de göra det? Peabody säger att det ska finnas en låda med silver i någonstans. De börjar leta.

- Titta här! Jag har hittat en låda, ropar Peabody.
- Ska vi titta i den?

De tittar i lådan och där ligger en silvernyckel. De sätter i nyckeln i ratten men det händer ingenting. Paabody ser att det finns ett nyckelhål till bakom ratten. De måste ha en nyckel till.
Nu är det bråttom! De får skynda sig att hitta en nyckel för raketen går fortare och fortare.

Peabody går till samma låda och letar. Där ligger en silvernyckel till. Han sätter den i det andra nyckelhålet samtidigt som Christer sätter i den första nyckeln i det första nyckelhålet. De vrider om båda nycklarna samtidigt och då…


Ulriksbergskolan 4 A

Kapitel 27 - Vi måste sjunga!

- Vi måste åka till Korvplaneten genast! säger Paabody. Annars är vi förlorade!
- Mot raketen allihop! Snabba på! ropar Peabody.

Hela gänget springer allt vad de orkar mot raketen. När de kommer fram upptäcker de att raketen är tom.

- Var är Christer och mamma? undrar Zara.

Efter en stunds letande hittar de en lapp i Christers rymdstol.

- Vad står det? Läs! ropar Viktor till Zara.
- Det är svårt att läsa. Det ser ut som någon har skrivit mycket hastigt, säger Zara. Men jag ska försöka! Långsamt börjar hon läsa:

”Vi har blivit bortrövade till Korvplaneten! Ni måste ta er dit och hjälpa oss! För att kunna starta raketen måste ni sjunga en speciell sång tillsammans.  Det är …”

- Det går inte att läsa vad det står sen, säger Zara. Nu vet vi ju inte vilken sång vi måste sjunga för att kunna starta raketen!

Då kommer Peabody och Paabody plötsligt på att de hörde en låt när de var på semester på Korvplaneten för några rymdår sen. Hur var den nu igen? Peabody och Paabody tänker så det knakar i alla sina huvuden.

Så här var den nog! ropar Peabody plötsligt:

Det var korv och hålligång! Det var ketchup och senap på! Det var rostad lök och bostongurka på den.
- Jasså den! Det är ju Hasse Anderssons gamla schlagerdänga, säger Zara.
- Vi provar att sjunga den allihop! föreslår hon. Vi har inget att förlora!

Alla klämmer i och sjunger allt vad de orkar: Det var korv och hålligång …

Plötsligt hör de raketmotorerna starta med ett öronbedövande dån.
Äntligen är de på väg!

Författare Ulriksbergskolan 5B

Kapitel 25 - Heja Ketchup ni är bäst!

- Vi är Zenapianerna från grannplaneten Zenap. Vi är här för att hjälpa er för vår planet blev attackerad tidigare och vi har uppfunnit zenapspistoler som eliminerar ketchupvakternas pistoler.

- Vid anfallet av vår planet stals våra stadsdiamanter vid namn Panezdiamanterna. Panezdiamanterna skyddar vår planet och håller den svävande. Utan dem försvinner vi in i Svarta hålet för alltid. Vi räddade er för att vi behöver er hjälp med att få tillbaka diamanterna. Hihaa har rykte om sig att kunna bemästra tid och rum. Därför önskar vi att få låna någon slags kamera som man kan se in i dåtiden med. Vi tror att ni har en ketchupflaska med en kamera i!  Har ni det?

- Ja visst ja det har vi ju! Men hur ska den kunna fungera bakåt i tiden?

- Det är just det som är problemet för det behövs en enda Panezdiamant i objektivlinsen för att lyckas. - Dessutom behöver jag Gurkmeja, sa Hihaa.

- Det hade vi på vår planet sa Raaps, den ena av Zenapianerna, men är det något som de elaka   syskonen Dr Evil och Eva avskyr så är det Gurkmeja. Givetvis tog de allt och Gurkmejan förvarar Eva i en väl tillsluten kapsel runt halsen.Tillbaka till problemet med att hitta Panezdiamanterna!

– Var finns de? frågar Hihaa.

 - De finns i ett speciellt kassavalv som suger ur all energi från dem. Kassavalvet tror jag finns på den mest avlägsna platsen på Ketchup-planeten, nämligen i Ketchup-ruinen, sa den andra Zenapianen.


- För att komma in i den måste man säga en ramsa tre gånger. Jag tror att den var så här:

- Heja Ketchup ni är bäst! Ni är dem som vinner mest!

- Skynda er nu kommer det någon…


Författare: Ulriksbergskolan 3A

Kapitel 24 - Solförmörkelsen

Hihaa ser röda ögon som lyser i mörkret och kommer emot dem. Det är rymdmonster!

-Vi springer! säger Peabody. 

Peabody tar fram en ficklampa och lyser. Då ser han en dörr som de kan gå in genom.

De kom till en ny lång korridor. I slutet av korridoren ser de en dörr på glänt och genom den ser de solens sken. 

- Titta det lyser där borta! säger Peabody.

- Det är vägen ut! säger Paabady.

De springer det fortaste de kan genom korridoren och öppnar dörren.

- Yippi vi är ute! ropar Hihaa, och Paabody.

- Vänta! säger Peabody. Vad är det som händer?

Alla kollar upp på himmelen och ser att solen håller på att försvinna. 

- Det är en solförmörkelse, säger en av vakterna bakom dom.

- Hjälp vakterna kommer! Spring! ropar Paabody.

Då blir det så mörkt att de inte ser någonting.

Peabody tar fram sin ficklampa igen men den har slut på batteri.

Paabody har extra batterier med sig så de byter snabbt och då funkar ficklampan igen. De lyser omkring sig och får syn på Dr Evil och hans syster Eva!

- Nu är det kört för er! säger de och skrattar högt och hånfullt.

Men då dyker rymdmonsterna med de röda ögonen upp igen och fångar Dr Evil och Eva.

 - Vilka är ni? undrar Peabody, Paabody och Hihaa.

Författare: Ulriksbergskolan 2B

Kapitel 17 - Var är Hiha?

Zahra, Victor, Peabody och Paabody skyndar sig upp till Zahras rum. Zahra och Victor kollar in bröderna när de klär ut sig till människor. Som tur är har Peabody bara ett huvud just nu. Det har inte växt ut något nytt på länge. De kliver snabbt  in i minibussen.

-Nu måste vi skynda oss, säger Zahras mamma.
-Är ni redo? undrar Victor.
-Japp, svarar alla. Men var tog Hiha vägen?
-Vi måste köra med en gång, så vi kan inte vänta på honom, säger Victor.

Zahras mamma kör iväg med en rivstart. När de kört en liten bit  upptäcker de att det står en polisman mitt på vägen framför dem. Polismannen stoppar dem.

- Här får ni inte köra! säger polismannen. Det finns ett stort hål i vägen så ni måste vända och köra ett annat håll.
-Vi ska ju till Centrumskogen! Vi måste köra här, säger Zahras mamma.

Zahra och Victor blir väldigt misstänksamma för de tycker att polismannen ser lite skum ut.

-Mamma kör förbi!  Vi ser vem det är! viskar Zahra

Minibussen kör förbi polismannen och det är inget fel på vägen så de kan köra hela vägen fram
till Centrumskogen. Polismannen hade lurat dem. Victor berättar att det var Hiha som klätt ut sig
till polis.

-Varför hade Hiha klätt ut sig till polis? undrar Zahra.  Ville han varna oss för något ,eller vad tror du
Peabody?
-  Jag vet faktiskt inte men visst är det konstigt.

När de kommer fram till Centrumskogen ser de rymdstationen direkt och Zahras mamma parkerar
minibussen precis utanför dörren. När de kommer in ser de att det ryker och de möts av astronauten
Christer som ser alldeles förtvivlad ut.

- Var är Hiha? Är han inte med er? undrar Christer
- Han bara måste komma! Det har hänt något förfärligt! skriker Christer.

Ulriksbergskolan 1A

Kapitel 15 - Hemliga rummet

Viktor klättrar upp på sin bokhylla. Han öppnar takluckan som finns i hans rum. Då ser han att det är Zahra och Hiha.

-Hur kom ni hit? frågar Viktor jätteförvånad! 

-Vi klättrade upp på brandstegen som finns på baksidan av ert hus, svarar Zahra.

-Okej! Men varför är ni här?

-Vi har en jätteviktig sak att visa er, viskar Zahra.

Peabody hoppar snabbt upp för bokhyllan och tränger upp sitt huvud bredvid Viktors.

-Vad då? Vad då? Vad då? frågar Peabody nyfiket.

- Följ med så ska vi visa er! säger Zahra.

Viktor och Peabody tar snabbt på sig ett par skor och klättrar upp genom takluckan och ut på taket. Alla fyra börjar snabbt klättra ner för den nya moderna brandstegen. Nästan nere lossnar skruvarna från väggen och de ramlar den sista biten och landar huller om buller i en hög på gräsmattan.  

De kommer snabbt upp på fötter och börjar springa hem till Zahra. När de kommer hem till Zahra springer hon in till sitt rum. Hon öppnar en byrålåda och tar ut en silvrig, liten nyckel som ligger gömd i en liten, blå ask under en massa kläder. Hon skyndar sig ut till de andra. Zahra visar nyckeln för de andra och berättar att den leder till ett hemligt rum i hennes källare.

En liten stund senare smyger de tysta nerför källartrappan i Zahras hus. De kommer fram till rätt vägg. Zahra sticker in nycklen i ett kvisthål i väggen. Dörren öppnas och där inne ser dom...
 Peabodys bror!

-Jaaaaa!  jublar Peabody. Vilken överraskning!

PANG! hörs en smäll. Dörren slår igen och de är inlåsta.

Författare: Ulriksbergskolan 2A

Kapitel 12 - Hemligheten

- Om jag ska vara helt ärlig, så gömmer jag mig, svarar Peabody.
- Varför då? undrar Viktor och ser nyfiken ut medan han fundersamt ger Zahra en blick.
- Med tiden kommer ni få ett svar och en förklaring, svarar Peabody.

Det börjar bli mörkt och Zahra och Viktor bestämmer sig för att gå hem. Zahra smyger in genom sovrumsfönstret som hon tidigare lämnat öppet och Viktor letar upp sina nycklar som han gömt under dörrmattan. Han öppnar försiktigt dörren, smyger in och där står hans mamma. 

- Var har du varit? säger Viktors mamma med en arg och sträng röst.
- Jag skulle bara ta lite luft, svarar Viktor.
- Luft? I flera timmar? utbrister Viktors mamma och låter ännu argare än förut.

Då kommer Viktors pappa rusande ner för trappan. Han ser frågande på Viktor och undrar vad som försiggår. Viktors mamma förklara Viktor har varit ute i flera timmar, utan att säga till någon och han påstår att han bara tagit lite luft. Viktor går sedan till sitt rum, han lägger sig i sängen och börjar fundera på varför Peabody gömmer sig på jorden.

Författare: Ulriksbergskolan 6A

Kapitel 7 - Dr. Evil

Zahra, Viktor och Peabody står utanför raketen. Peabody känner sig plötsligt väldigt ledsen och arg men också fundersam.                                                                                      

-Var har jag träffat mekanikern innan? tänker Peabody och sparkar argt i marken.
Samtidigt börjar raketen låta, fräsa och skaka mer och mer. Precis när raketen ska lyfta ser Viktor en nödstoppsknapp vid sidan av raketen.

-Titta där är en knapp! Vi kanske kan stoppa raketen, skriker Viktor medan raketen brummar och låter för fullt. Peabody springer mot raketen men snubblar på någonting som ligger på marken. Han faller till marken och raketen flyger iväg.

-Vad snubblade du på? frågar Viktor.

Då böjer sig Zahra ner och tar upp ett glänsande, platt föremål. Peabody tittar på Zahra och säger sedan:

-Det är ju ett RYMDKÖRKORT!!! Jag visste väl att jag kände igen honom på något sätt.
Zahra läser på körkortet och det står att mekanikerns riktiga namn är Dr.Evil.

-Vi gick i samma rymdskola när vi var yngre, säger Peabody. Han var elak redan då och alla var rädda för honom.

-Varför kände du inte igen honom direkt? undrar Zahra.

-Han måste ha maskerat sig till en människa, kanske med hjälp av ketchupen. Men jag tyckte ändå att blicken var bekant, säger Peabody.

De sätter sig ner på en stock och suckar. Samtidigt ser de hur raketen åker längre och längre bort och snart går det inte att se den mer. De tre vännerna känner sig trötta, besvikna och lurade.

Plötsligt får Viktor en droppe på handen. Han tittar på droppen och märker att det inte är någon vanlig regndroppe. Det är ju en droppe . . .

Författare Ulriksbergskolan 5A

Kapitel 2 - Det mystiska hålet

Fler och fler kommer ut från husen och går bort mot de kala träden. Grannbarnen ser att deras koja blivit förstörd. När Zahra och Viktor närmar sig ser de ett stort hål i marken och att träden runt omkring brinner. Zahra tar upp mobilen med darrande händer och ringer 112. Snart hörs sirener och strax efter svänger brandbilarna upp bredvid dem.

Viktor och Zahra går lite närmare hålet för att titta ner. Då blir de stoppade av brandmännen som har börjat släcka branden.

-Ni får inte vara här! Det är för farligt! säger brandchefen och ser sträng ut.
-Det var vi som upptäckte och larmade! ropar Viktor.
-Gå hem med er! säger brandchefen argt.

Zahra och Viktor låtsas springa hem, men springer istället och gömmer sig bakom en stor sten.
De flesta börjar dra sig tillbaka till sina hus och snart är branden släckt. Det ryker fortfarande ur det stora hålet. Polisen har nu kommit och spärrat av området med plastband.

Viktor och Zahra väntar och väntar. Till slut är det helt tomt och barnen börjar tänka att deras föräldrar nog är oroliga. När de precis börjat gå hemåt hör de ett krafsande ljud.

De vänder sig om och tittar vid kanten på hålet. De ser då de en blodig röd hand som…


Författare: Ulriksbergskolan klass 3b

Kapitel 31 - 50 sekunder kvar!

Bob, Julia och jag står framför maskinen. Vi tittar på varandra och funderar på vad vi ska göra. Vi har bara 5 minuter på oss att få igång maskinen! Vi tittar på Doktor X som sitter lugnt inne i maskinen. Han vinkar glatt till oss.

Nu gäller det att vi tänker snabbt och försöker hitta en lösning innan Doktor X blir ond igen! Vi går runt maskinen en gång till för att se om alla sladdar sitter på plats. När vi kommer till hörnet vänder sig Julia om.

- Titta ! säger hon upphetsat.  Där kan man ju också sätta ett USB- minne! Vi kanske har satt det på fel ställe!

Bob kryper under maskinen och hämtar minnet. Han stoppar i det där Julia visat.  Det händer fortfarande ingenting. Nu börjar svetten rinna i pannan på mig. Det syns på Bob och Julia att de också är stressade.

Plötsligt får Julia se Bagare Bengts hamster. Den sitter uppe på en knapp på maskinen. Samtidigt får jag se att en sladd inte sitter i. Åkte den ut när hamstern klättrade upp? Bob tittar på klockan.
50 sekunder kvar! Nu sätter Bob i sladden och då…

PANG!  BOM! KRASCH! låter maskinen.

Vi hör ett fruktansvärt tjut och det kommer från Doktor X. När vi tittar på honom ser vi att han hoppar rakt upp, precis som om han fått en stöt. Han snurrar runt, runt på stolen.

Då börjar …

Författare Ulriksbergskolan 3A

Kapitel 28 - En överraskning!

Inne i tårtan är det varmt, vi hör något som knakar utanför. Vad kommer nu att hända? Plötsligt kommer det in ljus i tårtan, vi ser bagarens hamster smita ut! Den måste ha gnagt hål i marsipanen. Genom hålet kikar vi ut och får se att en av kungens tjänare öppnar porten.

- Oh, hjälp vilken stor tårta! Hur ska jag få in den i slottet? utbrister en tjej som har vitt förkläde och svart tröja.

Hon ropar på kocken och några fler tjänare att de ska komma och hjälpa henne. Snart är vi inne i slottet. Genom hålet ser vi att hamstern kilar under en riddarrustning i stora slottshallen. Det gungar väldigt inne i tårtan när de bär oss framåt. När tårtan sätts ner ser vi ett stort bord fullt av mat. Dörren öppnas och in kommer kungen.

- Är det här tårtan som du har beställt? frågar tjejen med vitt förkläde. Kungen svarar att han inte alls har beställt någon tårta.

- Det måste vara drottningen som har gjort det, säger kungen och sätter sig vid bordet. Kungen böjer sig fram och läser högt från en lapp som sitter på tårtan:

- Bagaren Bengt Bakar Bullar, Bullarna Blev Brända, läser han.

Nu börjar det hända saker! Rustningen börjar röra på sig.

- Ser ni, det sitter något på rustningens axel, viskar jag till Bob och Julia. Det är metallfågeln!

Rustningen kliver gnisslande fram mot kungens bord. Plötsligt sprängs rustningen med en jättesmäll!
Ur rökmolnet kliver en bekant gestalt, vilken obehaglig överraskning…

DOKTOR X!!

Författare: Ulriksbergskolan 2A

Kaptiel 25 - Bagaren Bengt Bakar Bullar, Bullarna Blev Brända!

Alla blir förvånande och tittar på märket. Jag funderar en stund på vem det kan vara men avbryts snart av mamma som misstänker att Doktor X kan ligga bakom detta.

- Varför tror du det? frågar Bobs mamma.
- För 20 år sedan var Doktor X min pojkvän och då såg jag massor med fåglar i hans källare. Jag såg olika ritningar på väggarna och en detaljerad ritning över en stor metallfågel. Jag blir förvånad och frågar:

- Har ni varit ett par? Vet pappa om detta?
- Nej, jag har hållit det hemligt i 20 år, annars hade pappa blivit ledsen. När jag fick reda på att Doktor X var ond har jag försökt förtränga honom men han dyker hela tiden upp.

Plötsligt kommer två fåglar flygande. De sätter sig på en gren och vi hör att de börjar prata med varandra. Jag känner igen den ena rösten, den andra är främmande.

-Vänta, tysta! Jag tycker att jag känner igen den där rösten! viskar jag till de andra.
Alla sitter knäpptysta och försöker höra.
-Vem kommer den ifrån då? viskar Julia.
-Det är pappas röst! säger jag.
Alla kollar sig omkring och ser fåglarna sitta där uppe på grenen och prata.

-Thomas! Är det du? ropar mamma.
Det låter lite som när mamma i vanliga fall ropar ’’Maten är klar!’’.
Den ena fågeln glidflyger ner till oss och störtlandar på pappret.

-Rebecca! Gud vad glad jag är att se dig! säger pappa.
-Vad har hänt med dig pappa? frågar jag.
- Doktor X har förvandlat mig till en fågel! säger pappa förtvivlat.
- Men hur kan han ha gjort det? Doktor X blev ju snäll?
- Han var bara snäll i 10 minuter. Ni måste skynda er nu!
- Varför då? frågar jag pappa.
- Vi får ta det sen! Nu måste ni skynda er in i bilen! skriker pappa till oss.

Vi skyndar oss bort mot bilen när pappa kommer på:
- Ni ska köra till slottet och gå till porten. För att komma in måste ni säga lösenordet:
Bagaren Bengt Bakar Bullar, Bullarna Blev Brända!

Precis när pappa sagt lösenordet attackerar den andra fågeln pappa.
-Pappa! skriker jag.

Det är ingen vanlig fågel. Det är en fågel av metall, lika stor som en örn och med röda laserögon …

Författare Ulriksbergskolan 5B

Kapitel 20 - Är ni döda?

Julia hann undan vakterna och sprang allt vad hon kunde mot den läskiga skogen.

I fängelset kom mamma på att hon hade krafter som gjorde henne extra stark, så hon slog ner vakterna och såg till att Bob och jag inte blev tagna. Mamma sprängde hela fängelset och sedan sprang vi efter Julia och kom fram till skogen.

Då fick vi se något som rörde sig i gräset! Det var den jättelika och farliga Lindormen! Bob, mamma och jag blev livrädda!

Plötsligt kom Doktor X tillsammans med flera robotar som han gjort och försökte ta Bob, mamma och mig! De såg inte Lindormen. Lindormen anföll robotarna och åt upp allihop. Men Lindormen blev så stor att han exploderade i tusen bitar!

Doktor X blev jättearg för att Lindormen ätit upp hans robotar och sprang därifrån.
Bob, mamma och jag blev så chockade över allt vi sett, att vi svimmade och föll till marken.

Då kommer Julia springande och ser oss ligga där på marken.

Hon skriker högt:

- Är ni döda?

Författare Ulriksbergskolan 1B