Kapitel 29 - Kompassen

- Jag kan väl försöka, svarar Hiha. Jag börjar försöka förflytta mig i tid.
Han drar upp sin ena tröjärm och kollar på sin klocka. Han ställer klockan en timme framåt, och väntar. Inget händer.
Han går fram till Christer och ber att få låna hans klocka som hänger runt halsen. Han tar Christers klocka mot sin egna och plötsligt försvinner Hiha upp i rök.

- OMG, skriker Zahra!! Han lyckades!!
 De ringer Hihas nummer, 5555 5565, på mobilen för att se vart han tog vägen. Han svarar.

-Hej, jag har kommit till Korvplaneten! Jag är på rätt ställe.
Han lägger på.

Zahra får en briljant idé.
-Jag har ju en magisk kompass som jag inte visat. Den kan man prata med. Om man ber den visa vägen till Panezdiamanterna så gör den det. Hiha behöver den. Han måste komma tillbaka och hämta den.

De ringer 5555 5565 igen, och Hiha svarar.
-Du måste komma tillbaka hit till oss! Vi har lösningen på hur man går till diamanterna .

-Jag får ställa tillbaka klockan en timme igen, och använda Christers klocka så kommer jag, svarar Hiha.

Plötsligt står han bara bakom Viktor.
-Oj, vad du skräms!! skriker Viktor.

Zahra tar fram kompassen som hon haft i fickan. Hon visar den och ger den till Hiha.

-Varför kan inte vi följa med, frågar Peabody och Paabody? Tänk om det räcker med att hålla i kompassen, då kan ju ALLA få följa med.

-Vi testar, säger Zahra.

Alla tar tag i kompassen och säger...

Kapitel 28 - Sluta för bövelen!

Eller …

Ett förfärligt bankande och låtande inifrån raketens städskrubb får alla att hoppa till. Plötsligt hörs Christers röst.

- Stopp, stopp, stanna! vrålar han. Sluta för bövelen! Sluta gapa på den där usla låten, era förbonkademånfånar!

Alla blir stående med munnar gapande som fågelholkar.

Dånet från raketens motor ökar först i styrka för att sedan tona ut i ett dovt mullrande som får marken att vibrera och raketen att ruska på sig ett par gånger. Sedan blir allt stilla. Och tyst. Förutom ett fasligt stånkande bakom dörren till städskrubben.

Plötsligt brakar dörren loss och Christers rödbrusiga ansikte blir synligt bland moppar och trasor. Han försöker befria sig från en skurtrasa som han haft som munkavle. Bakom honom skymtar Zahras mamma.

- Hjälp oss att få loss repen! 

Viktor och Zahra sätter fart och kämpar för att befria Christer och Zahras mamma. Under tiden frustar Christer:

- Ni fattar väl att ni inte kan springa på varenda boll! Det är ju bara lurendrejeri! Någon försöker få iväg oss till Korvplaneten.

Ingen svarar och Christer fortsätter:

- Hur tror ni egentligen att det gick till med den där lappen? Skulle vi först ha blivit bortrövade för att sedan vända tillbaka och skriva en lapp om det och dessutom veta vart vi skulle föras? Hallå!?

Ingen svarar den gången heller.

- Vi blev överfallna, fortsätter Christer. Så långt stämmer det. Av vem vet vi inte. Har ni någon idé?

Peabody tittar på Paabody, som skakar på sitt enda huvud och tittare på Zahra, som skakar på sitt huvud och tittare på Viktor, som börjar skaka på huvudet men övergår till att nicka långsamt när hans blick faller på Hiha.

- Dags för dig att visa vad du går för, Hiha. Kan du verkligen bemästra tid och rum? Eller måste vi ha tag i en Panezdiamant för att få objektivets lins att fungera?

Författare Niklas Krog och Maria Björn

Kapitel 27 - Vi måste sjunga!

- Vi måste åka till Korvplaneten genast! säger Paabody. Annars är vi förlorade!
- Mot raketen allihop! Snabba på! ropar Peabody.

Hela gänget springer allt vad de orkar mot raketen. När de kommer fram upptäcker de att raketen är tom.

- Var är Christer och mamma? undrar Zara.

Efter en stunds letande hittar de en lapp i Christers rymdstol.

- Vad står det? Läs! ropar Viktor till Zara.
- Det är svårt att läsa. Det ser ut som någon har skrivit mycket hastigt, säger Zara. Men jag ska försöka! Långsamt börjar hon läsa:

”Vi har blivit bortrövade till Korvplaneten! Ni måste ta er dit och hjälpa oss! För att kunna starta raketen måste ni sjunga en speciell sång tillsammans.  Det är …”

- Det går inte att läsa vad det står sen, säger Zara. Nu vet vi ju inte vilken sång vi måste sjunga för att kunna starta raketen!

Då kommer Peabody och Paabody plötsligt på att de hörde en låt när de var på semester på Korvplaneten för några rymdår sen. Hur var den nu igen? Peabody och Paabody tänker så det knakar i alla sina huvuden.

Så här var den nog! ropar Peabody plötsligt:

Det var korv och hålligång! Det var ketchup och senap på! Det var rostad lök och bostongurka på den.
- Jasså den! Det är ju Hasse Anderssons gamla schlagerdänga, säger Zara.
- Vi provar att sjunga den allihop! föreslår hon. Vi har inget att förlora!

Alla klämmer i och sjunger allt vad de orkar: Det var korv och hålligång …

Plötsligt hör de raketmotorerna starta med ett öronbedövande dån.
Äntligen är de på väg!

Författare Ulriksbergskolan 5B

Kapitel 26 - Osynlig

Peabody har en osynlighetsknapp på handleden som han bara kan använda tre gånger.

- Jag kan komma in i fängelsehålan och ta gurkmejan ifrån Eva, säger Peabody.

- Men du! Detta kommer bli sista gången som du kan använda den, påpekar Paabody.
-Om inte jag använder min osynlighetsknapp för sista gången kommer vi aldrig få tag i det vi behöver för att kunna rädda ketchupplaneten, säger Peabody.

Peabody trycker på knappen och blir osynlig. De smyger tillsammans fram till fängelset och Peabody går in. Han går fram till cellen där Eva ligger och vilar från smärtan av papperskulorna. Där öppnar han dörren med nyckelkortet som han tidigare hade knyckt.

Peabody skyndar sig in och rycker bort halsbandet med gurkmeja ifrån Evas hals och då börjar Eva snarka högt så vakterna hör henne.

Han springer skrattandes ut ur fängelset så fort han bara kan medan vakterna står vid celldörren och kliar sig förtvivlat i huvudet.

Utanför möter han upp Zarah, Viktor och Paabody.

- Nu måste vi skynda oss till ruinen på andra sidan planeten för att hämta panezdiamanterna, säger Viktor.

De springer bort till ketchup ruinerna och säger ramsan tre gånger.
- Heja Ketchup ni är bäst! Ni är dem som vinner mest!

När de sagt ramsan och går in i valvet kommer de in till ett tomt rum. I mitten av rummet hittar de en etikett där det står.

- Hahaha inga diamanter finns det här, åk till korvplaneten och titta där.........

Kapitel 25 - Heja Ketchup ni är bäst!

- Vi är Zenapianerna från grannplaneten Zenap. Vi är här för att hjälpa er för vår planet blev attackerad tidigare och vi har uppfunnit zenapspistoler som eliminerar ketchupvakternas pistoler.

- Vid anfallet av vår planet stals våra stadsdiamanter vid namn Panezdiamanterna. Panezdiamanterna skyddar vår planet och håller den svävande. Utan dem försvinner vi in i Svarta hålet för alltid. Vi räddade er för att vi behöver er hjälp med att få tillbaka diamanterna. Hihaa har rykte om sig att kunna bemästra tid och rum. Därför önskar vi att få låna någon slags kamera som man kan se in i dåtiden med. Vi tror att ni har en ketchupflaska med en kamera i!  Har ni det?

- Ja visst ja det har vi ju! Men hur ska den kunna fungera bakåt i tiden?

- Det är just det som är problemet för det behövs en enda Panezdiamant i objektivlinsen för att lyckas. - Dessutom behöver jag Gurkmeja, sa Hihaa.

- Det hade vi på vår planet sa Raaps, den ena av Zenapianerna, men är det något som de elaka   syskonen Dr Evil och Eva avskyr så är det Gurkmeja. Givetvis tog de allt och Gurkmejan förvarar Eva i en väl tillsluten kapsel runt halsen.Tillbaka till problemet med att hitta Panezdiamanterna!

– Var finns de? frågar Hihaa.

 - De finns i ett speciellt kassavalv som suger ur all energi från dem. Kassavalvet tror jag finns på den mest avlägsna platsen på Ketchup-planeten, nämligen i Ketchup-ruinen, sa den andra Zenapianen.


- För att komma in i den måste man säga en ramsa tre gånger. Jag tror att den var så här:

- Heja Ketchup ni är bäst! Ni är dem som vinner mest!

- Skynda er nu kommer det någon…


Författare: Ulriksbergskolan 3A

Kapitel 24 - Solförmörkelsen

Hihaa ser röda ögon som lyser i mörkret och kommer emot dem. Det är rymdmonster!

-Vi springer! säger Peabody. 

Peabody tar fram en ficklampa och lyser. Då ser han en dörr som de kan gå in genom.

De kom till en ny lång korridor. I slutet av korridoren ser de en dörr på glänt och genom den ser de solens sken. 

- Titta det lyser där borta! säger Peabody.

- Det är vägen ut! säger Paabady.

De springer det fortaste de kan genom korridoren och öppnar dörren.

- Yippi vi är ute! ropar Hihaa, och Paabody.

- Vänta! säger Peabody. Vad är det som händer?

Alla kollar upp på himmelen och ser att solen håller på att försvinna. 

- Det är en solförmörkelse, säger en av vakterna bakom dom.

- Hjälp vakterna kommer! Spring! ropar Paabody.

Då blir det så mörkt att de inte ser någonting.

Peabody tar fram sin ficklampa igen men den har slut på batteri.

Paabody har extra batterier med sig så de byter snabbt och då funkar ficklampan igen. De lyser omkring sig och får syn på Dr Evil och hans syster Eva!

- Nu är det kört för er! säger de och skrattar högt och hånfullt.

Men då dyker rymdmonsterna med de röda ögonen upp igen och fångar Dr Evil och Eva.

 - Vilka är ni? undrar Peabody, Paabody och Hihaa.

Författare: Ulriksbergskolan 2B

Kapitel 22 och 23 - Nyckelkort och pottsorkar

Kapitel 22 - Nyckelkortet

Peabody, Paabody och Hiha står i högkvarteret, och vilket högkvarter. Det är stort. De ser 13 kameror i taket. Där kan man se hela ketchupplaneten och vad som händer där. Där finns tre stora datorer. Det blinkar lampor överallt, röda, blåa, gula och svarta lampor!

Vid den stora dörren finns det 10 stolar, där sitter det 10 vakter och det står 10 vakter bakom stolarna som ser till att ingen kommer in i högkvarteret som inte ska vara där. Alla vakterna har varsitt lasernyckelkort hängande i fickan.
Hihaa ser att det hade ramlat ner ett nyckelkort på golvet. Det skulle de behöva.

- Jag låtsas ramla. tänker Hihaa, och så gör han det.

Oops så ligger han platt på mage samtidigt som han tar nyckelkortet utan att någon serdet. Två av vakterna rusar fram till Hiha och släpar iväg honom för att fängsla honom. Några andra vakter tar hand om Peabody och Paabody. Snart är de inlåsta i en fängelsehåla. Så fort dörren har slagit igen berättar Hiha att han har fått tag på ett lasernyckelkort.

- Jag hoppas lasernyckelkortet passar till fängelsehålan.

Författare: Centrumskolan FB

Kapitel 23 - Förnicklade pottsorkar

 
- Bra att du fick tag i det där lasernyckelkortet! säger Peabody och dunkar Hihaa i ryggen.
- Nu provar vi kortet och sticker härifrån!

Men knappt har han sagt det förrän den tunga metalldörren till fängelsehålan öppnas utifrån. Och in i rummet kommer två figurer de har träffat förr! Det är Dr Evil och den okända kvinnan som Peabody hade tyckt att han kände igen. De skrattar bägge två och viftar sina laserpistoler, höga elaka skratt som ekade mellan stenväggarna i fängelsehålan.

- Hohoho, nu blev ni fast! Här ska ni få sitta utan mat och ketchup tills ni både vissnar och möglar!” skrattar dr Evil.
- Ni kommer aldrig hem till er planet igen! säger kvinnan och skrattade högre och högre.
- Häää häää häää!

Plötsligt känner Peabody igen henne.
- Men det är ju Eva Evil, din elaka syster! sa han till Dr Evil.
- Sluta skratta, tänk på att jag har tre öron så jag hör alldeles för bra! Jag får ont i huvet!
Han försökte hålla sina tre händer framför öronen.

- Och jag då! piper Paabody.
-Jag kan höra med näsan också, så det låter ändå värre…HJÄÄLP!

Men doktor Evil och hans syster Eva skrattar högre och högre, tills de rullar sej på golvet och tappar laserpistolerna.

Då plockar Hihaa blixtsnabbt upp sin gamla slangbella ur fickan och skjuter två stenhårda papperskulor mitt i pannorna på syskonen Evil. De blir sittande alldeles vimmelkantiga.  

- NU! säger Hihaa och  griper  Peabody och Paabody i händerna och rusade  mot dörren. Han får upp låset med laserkortet och de springer ut i en mörk korridor.

- Stanna era förnicklade pottsorkar!”  vrålar Eva och försöker komma på fötter. Men det är för sent. Fångarna har rymt!

Plötsligt stannade Hihaa och pekade med ett darrande finger mot slutet på korridoren.
- VAD är det där?”

Författare: Katarina Mazetti