Kapitel 23 - Tillbaks till skogen

Vi skyndar oss ut ur huset. Just när vi är på väg ut ser vi doktor X på väg mot oss. Bob försöker förtrolla honom, så vi ska kunna ta nyckeln.

- Abrakadabrasimsalabim, börjar Bob. Men ingenting händer. Förtrollningen fungerar inte för Bob har glömt bort orden. Han säger fel.

Doktor X tar tag i mig och Bob. Då tar Julia fram sitt nagellack. Hon sträcker fram det mot Doktor X hals och skär av…… halsbandet. Hon fångar snabbt upp nyckeln och stoppar den i sin ficka. I samma sekund kommer Bob ihåg den riktiga trollformeln.

- Hulomusmosimus, viskar han för att Doktor X inte ska hinna märka något. Nu fungerar det. Doktor X blir förstenad.

Vi hjälps åt att lägga Doktor X på en vagn som vi sätter fast bakom tretandemcykeln. Vi sätter oss på cykeln och kör det snabbaste vi kan mot skogen. När vi kommer fram till det ihåliga trädet sätter vi oss uttröttade framför hålet och Bob läser upp en dikt.

I skogen.
En blåsig kväll.
Vinden susar, åskan mullrar.
Det luktar barr och blåbär.
Jag är rädd.
Det känns läskigt.
I skogen.

När Bob har läst färdigt dikten händer något märkligt. Doktor X börjar röra på sig och vaknar till. Vi blir livrädda och börjar springa.

- Vänta, ropar Doktor X. Varför springer ni? Lämna mig inte här i den mörka skogen. Jag är rädd. När han säger det förstår vi att Doktor X har blivit snäll när han hörde Bobs dikt. Vi går tillbaks till trädet och Doktor X och sätter oss igen. Vi sitter en lång stund och pratar. Doktor X verkar jättetrevlig. Han berättar att han alltid har varit rädd för att vara i skogen. Då ser vi något som kommer upp från hålet i trädet. Det är…

Författare: Centrumskolan 3A

Kapitel 22 - Nu minns jag!

Jag och Bob bestämmer oss för att följa med Julia hem till hennes lägenhet efter skolan, för att prata om våran gemensamma dröm. Vi går in i Julias rum. Julias rum har tapeter med gula stjärnor på. På väggen hänger en tavla som föreställer ett stort lövträd. Framför trädet har någon målat en bäck. Vi sätter oss alla tre på sängen som har svart överkast.

Jag känner något under täcket. Jag hittar ett nagellack.
- Är det här ditt nagellack? frågar jag.
- Jag känner inte igen det, säger Julia. Får jag se?

Julia undersöker nagellacket, hon brukar inte ha den färgen. Plötsligt kommer Julia åt en knapp på nagellacket. En laserstråle skjuts ut och klyver tavlan i två delar!

Alla blir förvånade och Julia tappar nagellacket.
- Wow! Coolt! säger Bob.
- Men vad är det där bakom tavlan? säger jag. Jag går fram och tittar.
I väggen, där tavlan hängde, sitter ett metallskåp med ett sönderbränt kodlås på.

Precis när jag ska titta i skåpet, så hör vi fotsteg utanför dörren.
-Nej! Mamma kommer hem! skriker Julia. Hon kommer bli jättearg!
Vi sitter knäpptysta och väntar, men fotstegen går förbi ytterdörren och vidare upp i trappuppgången.
När jag tittar i kassaskåpet hittar jag ett papper. På pappret står det

Doktor Xaviers mystiska, spionsäkra plan…

I planen står om Doktor X hemliga plan för att döda kungen och gifta sig med drottningen.

Planen är undertecknad av tre agenter.
- Men! Det är ju våra föräldrar, säger Bob när de läser agenternas namn.

Plötsligt förstår jag. Jag kommer ihåg Doktor X och får tillbaka minnet. Jag förklarar för Julia och Bob.

- Nu måste vi få tillbaka nyckeln snabbt, innan det är försent! säger vi alla i kör.

Författare: Årskurs 4, Ringsbergskolan

Kapitel 21 - Doktor Xavier och hemligheten

Jag hörde en röst och såg någon titta ner över mig. Det var en man som jag hade sett tidigare. Det var nämligen Doktor X.

- Doktor X! Skrek jag med rädsla i rösten.
- Hej Olle, du har sovit djupt väldigt länge. Du har legat i koma efter en olycka. Men nu verkar du på bättringsvägen. Jag heter inte Doktor X utan mitt namn är Xavier.
- Var är mamma, Julia och Bob? Viskade jag fram.
- Vilka är Julia och Bob, Olle? Din mamma kommer alldeles strax.

Allt går som det ska på sjukhuset. Jag skrivs ut och mamma hämtar mig. Fortfarande har jag en märklig känsla i kroppen och känner att jag har träffat doktorn tidigare. Jag försöker skaka av mig tankarna och säger ”hej då” till Doktorn. När jag ska stänga dörren efter mig hör jag Doktor Xavier skratta elakt och hånfullt

-    Muaahahah.

Jag vänder mig om och tycker att jag ser en nyckel skimra runt Doktorns hals.

Kommande dag går jag till skolan och träffar mina kamrater efter en tid på sjukhuset. Just denna dag börjar det en ny flicka i klassen som heter Julia. Jag får rysningar i kroppen och tänker ”henne har jag träffat tidigare”.

Dagens första uppgift delas ut av fröken Margareta och det blir en gruppuppgift. Jag, min kompis Bob och Julia hamnar i samma grupp. Vi ska dela med oss av våra drömmar. Plötsligt inser alla tre att vi har haft samma dröm.

Vi kommer överens om att vi inte ska berätta vidare drömmen och att den får förbli en hemlighet mellan oss tre…

Men jag kan inte glömma bort Doktor Xaviers hånfulla skratt och den skimrande nyckeln…

Författare: Centrumskolan 4B

Kapitel 20 - Är ni döda?

Julia hann undan vakterna och sprang allt vad hon kunde mot den läskiga skogen.

I fängelset kom mamma på att hon hade krafter som gjorde henne extra stark, så hon slog ner vakterna och såg till att Bob och jag inte blev tagna. Mamma sprängde hela fängelset och sedan sprang vi efter Julia och kom fram till skogen.

Då fick vi se något som rörde sig i gräset! Det var den jättelika och farliga Lindormen! Bob, mamma och jag blev livrädda!

Plötsligt kom Doktor X tillsammans med flera robotar som han gjort och försökte ta Bob, mamma och mig! De såg inte Lindormen. Lindormen anföll robotarna och åt upp allihop. Men Lindormen blev så stor att han exploderade i tusen bitar!

Doktor X blev jättearg för att Lindormen ätit upp hans robotar och sprang därifrån.
Bob, mamma och jag blev så chockade över allt vi sett, att vi svimmade och föll till marken.

Då kommer Julia springande och ser oss ligga där på marken.

Hon skriker högt:

- Är ni döda?

Författare Ulriksbergskolan 1B

Kapitel 19 - Fängelset

- Titta han har nyckeln viskar agent Julia så att vakten inte hör.

- Vi måste få tillbaka nyckeln på något sätt viskar jag.

Bob frågar doktor X.
- Var hittade du nyckeln?

Doktor X förklarade att han hittat nyckeln där lappen låg.
- Jag tog nyckeln och la dit lappen för att ni skulle komma till mig.

Varför ville du att vi skulle komma till dig? Frågade jag.
Doktor X sa:
- Jag vill stoppa er från att komma in i slottet. Det var jag som försökte fånga er i helikoptern. Men eftersom ni smet gör jag ett nytt försök att ta er till fånga. Den här gången kommer ni inte undan.

I laboratoriet hade doktor X förberett ett medel till agenterna som gjorde att agenterna somnade. Han sprutade ut lite av sömnmedlet så att jag, Bob, Julia, och mamma somnade.

När vi vaknade var vi i ett otäckt fängelse. Där fanns det insekter, stora spindlar och spindelnät. Det var mörkt. I fängelset fanns också ett fönster där vi kunde se att det var regn och åska ute. Hela fängelsehålan lös upp när det blixtrade.

Hur skulle vi ta oss härifrån? Utanför fängelsets grind stod två vakter. De vaktade oss hela tiden.
Bob sa att vi väntar tills ovädret är över sedan försöker vi ta oss ut genom fönstret.

Då kom Julia på att hon hade sitt lasernagellack i fickan som de kunde använda att ta sönder gallret i fönstret med.

Ovädret var över och Julia började klättra ut genom fönstret, precis då vände sig vakterna om och såg vad som hände…

Författare: Centrumskolan 3B

Kapitel 18 - Doktor X är förklädd

... en beskrivning som lyder: Gå igenom skogen, i väst står en tall, när ni närmar er tallen tittar ni rakt fram, där ser ni en stor och mossig sten. Vid stenen växer det lövträd, gå till trädet med tjockast stam.

Jag, Bob, Julia och mamma går genom skogen. Vi kommer till en bäck och där lägger vi en bräda för att komma över till andra sidan. Bob hjälper Julia över bäcken men whoops, han halkar i samma ögonblick ner i vattnet. Strömmen är stark och Bob dras med.

– Hjäälp! Jag kan inte simma, ropar Bob. Julia springer längs bäcken efter Bob. När hon är jämsides kastar hon i sitt långa hår.

– Ta tag i mitt hår, skriker hon till Bob. Han famlar efter Julias hår och får till sist tag i det. Julia hjälper Bob upp ur bäcken och vi går vidare.

När vi kommer fram till trädet letar alla efter ledtrådar. Plötsligt lägger mamma märke till något rött under en låg gren med blad. Det är en knapp med ett kryss på, hon trycker på knappen utan att tänka sig för och helt plötsligt sugs alla fyra in i det stora lövträdet.

Färden går upp igenom stammen med en hiskelig fart. Till sist skjuts vi in i ett laboratorium. När vi ser oss omkring ser vi att vi hamnat i ett luftskepp, en zeppelinare.

Till vår förvåning står vi nu öga mot öga med den engelsktalande vakten. Han står där i en vit rock med ett brett flin på läpparna. Han sträcker fram handen och presenterar sig. 

- Det är jag som är Doktor X.

Agenterna står stumma av förvåning, men inte över att Doktor X står framför dem utan det som han har runt halsen, den magiska nyckeln…

Författare: Centrumskolan 5A

Kapitel 17 - Bobs trollformel

Plötsligt öppnas dörren och där står mamma. Jag ropar:

- Mamma! Jag har saknat dig!
- Vad gör ni här? Skynda er! Vakten kommer! ropar mamma.

Det verkar som att våra osynlighetsdräkter inte fungerar längre eftersom mamma kan se oss. Bob kommer på en idé och säger:

- Just det, jag kan ju trolla! Jag kan trolla så att vakten blir till sten.
I samma stund hinner vakten fram till oss och får tag i Julias långa hår.
Bob ropar trollformeln:

- Hulomusmosimus!

Vakten blir direkt förvandlad till en sten, men eftersom han håller i Julias hår så blir hon också förstenad. Då kommer Bob på att han kan säga formeln baklänges så att förbannelsen bryts.

- Sumisomsumoluh! säger han.

Vakten och Julia blir vanliga igen men nu blir vakten livrädd och flyr ut genom dörren. Vi springer tillbaka och klättrar snabbt ner i trädet igen. Snart får jag syn på en stege som ser ut att leda upp till hålet i trädet. Snabbt klättrar vi uppför stegen och kommer ut igen.

Äntligen kommer vi fram till stenen där Julia har gömt nyckeln. Hon böjer sig ner för att ta upp den men nyckeln är borta! Istället ligger det en lapp där.

På lappen står det…

Författare: Ulriksbergskolan 2B