De hör en brakande explosion. Peabody, Zahra och Victor vänder sig mot explosionen och ser att det är Dr. Evil som har kraschat med den tjuvkopplade bilen. När de kommer närmare ser de en blåblänkande minröjare. Då förstår de att Dr. Evil måste ha kört på en mina.
Mannen som kör minröjarn kör fram till dem. Han stannar och ber dem hoppa in i minröjaren. Där presenterar sig som Ivan.
- Det är farligt här, det finns minor överallt på skroten.
- Hoppa in i min minröjare, som jag precis byggt, fortsätter Ivan.
Ivan ser förvånat på Peabody, han har aldrig sett en rymdvarelse förut.
Zahra och Victor ber Ivan att köra mot explosionen. Minröjaren kör upp på en bil som står snett lutad mot en annan bil. Minröjaren flyger genom luften och landar sedan rakt på en skrotbil. Hela minröjare skakar till i den hårda landning.
När den kör vidare ser de i backspegeln att bilen de landat på exploderar, eftersom det var bensin kvar i den. Zahra ser de brandgula eldslågorna reflekteras i Victors ögon. De känner tryckvågen i genom hela kroppen och deras hjärtan bultar.
Snart kommer de fram till Dr. Evils bil, då ser de hur bilen brinner. Plötsligt ser de honom komma springande från bilen. Då ser de att hans blekbeige mask har bränts av och att det inte är Dr. Evil utan…
Kapitel 8 - Stjärnbilden
2/26/2015
Det var en droppe Fanta som hade landat på Victor från rymdraketen, när den åkte uppåt. Nu behövde de inte vara ledsna eller oroliga längre. För det var en coca-cola raket och eftersom det fortfarande fanns Fanta i tanken så visste de att han inte skulle kunna åka så långt. De började fundera på hur de skulle kunna ta sig till rymdraketen.
- Kom vi går in, sa Zahra.
- Jag känner någon som kan bygga en raket så att vi kan följa efter honom, sa Zahra
- Ja vilken bra idé, sa Victor
- Ja, hur får vi tag i honom då? sa Peabody.
- Han bor i rymden vid stjärnbilden ”Lilla björnen”, sa Zahra.
- Jag har en kikare som man kan ringa med, sa Victor.
- Vad heter han? Frågar Peabody.
- Han heter Hiha, sa Zahra.
De gick in i huset och tog fram kikaren och sedan försökte de ringa till Hiha, men han svarade inte. Victor gick fram till fönstret och när han efter en stund tittade upp i luften, så såg han ett stjärnfall. Han tog snabbt upp sin kikare och riktade den mot stjärnfallet och då såg han att det var coca-cola raketen som störtade mot bilskroten. När de sprang ut ifrån huset såg de ett stort rökmoln från bilskroten. De sprang mot bilskroten och när de kom fram såg de Dr. Evil som sprang iväg mot en bil som han slog in rutan på. Dr. Evil hoppade in i bilen och tjuvkopplade den och sedan körde han iväg. På långt håll så hörde de……….
- Kom vi går in, sa Zahra.
- Jag känner någon som kan bygga en raket så att vi kan följa efter honom, sa Zahra
- Ja vilken bra idé, sa Victor
- Ja, hur får vi tag i honom då? sa Peabody.
- Han bor i rymden vid stjärnbilden ”Lilla björnen”, sa Zahra.
- Jag har en kikare som man kan ringa med, sa Victor.
- Vad heter han? Frågar Peabody.
- Han heter Hiha, sa Zahra.
De gick in i huset och tog fram kikaren och sedan försökte de ringa till Hiha, men han svarade inte. Victor gick fram till fönstret och när han efter en stund tittade upp i luften, så såg han ett stjärnfall. Han tog snabbt upp sin kikare och riktade den mot stjärnfallet och då såg han att det var coca-cola raketen som störtade mot bilskroten. När de sprang ut ifrån huset såg de ett stort rökmoln från bilskroten. De sprang mot bilskroten och när de kom fram såg de Dr. Evil som sprang iväg mot en bil som han slog in rutan på. Dr. Evil hoppade in i bilen och tjuvkopplade den och sedan körde han iväg. På långt håll så hörde de……….
Etiketter:
Centrumskolan
Kapitel 7 - Dr. Evil
2/25/2015
Zahra, Viktor och Peabody står utanför raketen. Peabody känner sig plötsligt väldigt ledsen och arg men också fundersam.
-Var har jag träffat mekanikern innan? tänker Peabody och sparkar argt i marken.
Samtidigt börjar raketen låta, fräsa och skaka mer och mer. Precis när raketen ska lyfta ser Viktor en nödstoppsknapp vid sidan av raketen.
-Titta där är en knapp! Vi kanske kan stoppa raketen, skriker Viktor medan raketen brummar och låter för fullt. Peabody springer mot raketen men snubblar på någonting som ligger på marken. Han faller till marken och raketen flyger iväg.
-Vad snubblade du på? frågar Viktor.
Då böjer sig Zahra ner och tar upp ett glänsande, platt föremål. Peabody tittar på Zahra och säger sedan:
-Det är ju ett RYMDKÖRKORT!!! Jag visste väl att jag kände igen honom på något sätt.
Zahra läser på körkortet och det står att mekanikerns riktiga namn är Dr.Evil.
-Vi gick i samma rymdskola när vi var yngre, säger Peabody. Han var elak redan då och alla var rädda för honom.
-Varför kände du inte igen honom direkt? undrar Zahra.
-Han måste ha maskerat sig till en människa, kanske med hjälp av ketchupen. Men jag tyckte ändå att blicken var bekant, säger Peabody.
De sätter sig ner på en stock och suckar. Samtidigt ser de hur raketen åker längre och längre bort och snart går det inte att se den mer. De tre vännerna känner sig trötta, besvikna och lurade.
Plötsligt får Viktor en droppe på handen. Han tittar på droppen och märker att det inte är någon vanlig regndroppe. Det är ju en droppe . . .
Författare Ulriksbergskolan 5A
-Var har jag träffat mekanikern innan? tänker Peabody och sparkar argt i marken.
Samtidigt börjar raketen låta, fräsa och skaka mer och mer. Precis när raketen ska lyfta ser Viktor en nödstoppsknapp vid sidan av raketen.
-Titta där är en knapp! Vi kanske kan stoppa raketen, skriker Viktor medan raketen brummar och låter för fullt. Peabody springer mot raketen men snubblar på någonting som ligger på marken. Han faller till marken och raketen flyger iväg.
-Vad snubblade du på? frågar Viktor.
Då böjer sig Zahra ner och tar upp ett glänsande, platt föremål. Peabody tittar på Zahra och säger sedan:
-Det är ju ett RYMDKÖRKORT!!! Jag visste väl att jag kände igen honom på något sätt.
Zahra läser på körkortet och det står att mekanikerns riktiga namn är Dr.Evil.
-Vi gick i samma rymdskola när vi var yngre, säger Peabody. Han var elak redan då och alla var rädda för honom.
-Varför kände du inte igen honom direkt? undrar Zahra.
-Han måste ha maskerat sig till en människa, kanske med hjälp av ketchupen. Men jag tyckte ändå att blicken var bekant, säger Peabody.
De sätter sig ner på en stock och suckar. Samtidigt ser de hur raketen åker längre och längre bort och snart går det inte att se den mer. De tre vännerna känner sig trötta, besvikna och lurade.
Plötsligt får Viktor en droppe på handen. Han tittar på droppen och märker att det inte är någon vanlig regndroppe. Det är ju en droppe . . .
Författare Ulriksbergskolan 5A
Etiketter:
Ulriksbergskolan
Kapitel 6 - Raketproblemet
2/24/2015
Plötsligt börjar raketen fräsa, skaka och lukta fanta. Raketens delar flyger iväg och landar överallt i skogen. Kvar står Zahra, Viktor och Peabody stumma och förvånade. De tittar på varandra och undrar vad som gick fel.
Längre bort i skogen hör de att någon kommer gående. De ser att det är en man som kommer mot dem. Han bär på några av delarna till raketen. När han kommer fram frågar han om de behöver hjälp.
- Nja, svarar Viktor något tveksamt.
- Jag är en mekaniker som är väldigt intresserad av rymden. Jag kan säkert hjälpa er, säger mannen då.
- Vi vet inte vad som hände. Allt började fräsa, skaka och lukta fanta, svarar Peabody.
- Då kanske jag har en idé, säger mekanikern. Detta är ju en coca cola raket. Tankar man den med fanta så kan den inte lyfta och allt faller isär. Nu hjälps vi åt att hitta alla delarna och bygga ihop raketen igen.
Tillsammans hittade dom alla delarna och byggde ihop raketen.
- Nu gör vi ett nytt uppskjutningsförsök, säger Zahra.
- Eftersom du varit så snäll och hjälpt oss kanske du vill följa med på vår resa, frågar Viktor mekanikern.
Peabody blir osäker. Han känner att han inte litar på mekanikern. Han tycker att han känner igen honom från någon annan plats.
Mekanikern svarar snabbt ja och erbjuder sig att kliva på först.
Han går in i raketen. Smäller igen dörren och Zahra, Viktor och Peabody hör ett klick. Mekanikern skrattar högt och de förstår att de har blivit lurade.
Författare: Centrumskolan 1B
Längre bort i skogen hör de att någon kommer gående. De ser att det är en man som kommer mot dem. Han bär på några av delarna till raketen. När han kommer fram frågar han om de behöver hjälp.
- Nja, svarar Viktor något tveksamt.
- Jag är en mekaniker som är väldigt intresserad av rymden. Jag kan säkert hjälpa er, säger mannen då.
- Vi vet inte vad som hände. Allt började fräsa, skaka och lukta fanta, svarar Peabody.
- Då kanske jag har en idé, säger mekanikern. Detta är ju en coca cola raket. Tankar man den med fanta så kan den inte lyfta och allt faller isär. Nu hjälps vi åt att hitta alla delarna och bygga ihop raketen igen.
Tillsammans hittade dom alla delarna och byggde ihop raketen.
- Nu gör vi ett nytt uppskjutningsförsök, säger Zahra.
- Eftersom du varit så snäll och hjälpt oss kanske du vill följa med på vår resa, frågar Viktor mekanikern.
Peabody blir osäker. Han känner att han inte litar på mekanikern. Han tycker att han känner igen honom från någon annan plats.
Mekanikern svarar snabbt ja och erbjuder sig att kliva på först.
Han går in i raketen. Smäller igen dörren och Zahra, Viktor och Peabody hör ett klick. Mekanikern skrattar högt och de förstår att de har blivit lurade.
Författare: Centrumskolan 1B
Etiketter:
Centrumskolan
Kapitel 5 - Rymdresa med Peabody
2/23/2015
-Jag har en stor verktygslåda med många verktyg i, säger Zahra.
-Har du de viktigaste verktygen som borrmaskin, såg, hammare och skruvmejsel? frågar Viktor.
-Det har jag, skiftnyckel och många fler. Teknik är mitt favoritämne i skolan och jag brukar mecka i källaren, berättar Zahra. Min pappa är vaktmästare, och mamma älskar att titta på ”Fixa rummet” så att hela familjen är intresserade av teknik.
I Viktors garage finns en rymdmotor men det fattas två delar, nosen och stommen. De går hem till Zahra för att hämta verktygslådan, därefter går de hem till Viktor och hämtar raketmotorn. De går igenom skogen där Peabody får bo i en grankoja som barnen byggt åt honom. I skogen hittar de delar av nosen och stommen. Men de behöver repareras. Nu behöver de bygga ställningen för att fyra av raketen.
Allt det här tar tre veckor.
Det är mitt i natten och allting är äntligen klart. Viktor och Zahra vill följa med Peabody ut i rymden. De lägger kuddar och en basketboll under täcket för att lura sina föräldrar att de sover. Zahra och Viktor skriver var sitt brev till sina föräldrar och förklarar att de inte behöver vara oroliga och att de snart kommer de hem igen.
De säger till Peabody att de gärna vill följa med till rymden men Peabody tycker det är för farligt. Viktor och Zahra lyckas att övertyga Peabody att följa med på resan. Peabody lovar att bygga en raket på sin planet så att barnen kan komma tillbaka till jorden. De tar med sig mat, vatten och saker som är bra att ha på rymdresan. Nu är det dags att skjuta upp raketen. De tar på sig rymdkläder och går in i rymdraketen.
- Är ni redo? frågar Peabody.
-Ja! svarar Zahra och Viktor.
Nedräkning 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0...
Författare: Centrumskolan 2A
-Har du de viktigaste verktygen som borrmaskin, såg, hammare och skruvmejsel? frågar Viktor.
-Det har jag, skiftnyckel och många fler. Teknik är mitt favoritämne i skolan och jag brukar mecka i källaren, berättar Zahra. Min pappa är vaktmästare, och mamma älskar att titta på ”Fixa rummet” så att hela familjen är intresserade av teknik.
I Viktors garage finns en rymdmotor men det fattas två delar, nosen och stommen. De går hem till Zahra för att hämta verktygslådan, därefter går de hem till Viktor och hämtar raketmotorn. De går igenom skogen där Peabody får bo i en grankoja som barnen byggt åt honom. I skogen hittar de delar av nosen och stommen. Men de behöver repareras. Nu behöver de bygga ställningen för att fyra av raketen.
Allt det här tar tre veckor.
Det är mitt i natten och allting är äntligen klart. Viktor och Zahra vill följa med Peabody ut i rymden. De lägger kuddar och en basketboll under täcket för att lura sina föräldrar att de sover. Zahra och Viktor skriver var sitt brev till sina föräldrar och förklarar att de inte behöver vara oroliga och att de snart kommer de hem igen.
De säger till Peabody att de gärna vill följa med till rymden men Peabody tycker det är för farligt. Viktor och Zahra lyckas att övertyga Peabody att följa med på resan. Peabody lovar att bygga en raket på sin planet så att barnen kan komma tillbaka till jorden. De tar med sig mat, vatten och saker som är bra att ha på rymdresan. Nu är det dags att skjuta upp raketen. De tar på sig rymdkläder och går in i rymdraketen.
- Är ni redo? frågar Peabody.
-Ja! svarar Zahra och Viktor.
Nedräkning 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0...
Författare: Centrumskolan 2A
Etiketter:
Centrumskolan
Kapitel 4 - Gratiskupongen
2/13/2015
Det är en kamera! Linsen på kameran rör på sig, den zoomar in och ut och vrids åt vänster och höger. Som att den letar efter något.
Viktor ser en knapp på kameran och trycker på den. Då sprutar det ketchup ur flaskan. Peabody får ketchup i hela ansiktet.
Plötsligt ser barnen att det börjar växa ut extra kroppsdelar på Peabody. Det växer ut ett extra huvud från hans hals med ett öga och tre öron.
Barnen tappar hakorna och stirrar förvånat på det som händer.
- Åh nej! Inte nu igen, suckar Peabody.
Han tar fram en burk med piller och tar ett piller och stoppar det i det framväxta huvudets mun. Huvudet liksom smälter bort.
Nu hör de ett litet surrande ljud. Då ser de hur det kommer ut ett litet papper från sidan av kameran. Viktor tar pappret. Pappret är alldeles kladdigt och bokstäverna är små så det är inte helt enkelt att tyda. Viktor tar fram ett förstoringsglas ur byxfickan. Det är en gratiskupong på ketchup. Viktor blir lite besviken så han slänger ifrån sig kupongen.
- Men vänta! Säger Zarah. Det är ju något på baksidan!
Hon plockar upp pappret från marken. Nyfiket tittar de på kupongens baksida. Det är en rymdraket och pilar överallt.
- Det är en ritning. Säger de och visar den för Peabody, som hoppar av glädje.
- Yippiii, det här är ju mitt rymdskepp! Nu behöver vi bara lite fler delar.
- Jag har lite delar i mitt garage, säger Viktor.
- Åh nej! Inte nu igen, suckar Peabody.
Han tar fram en burk med piller och tar ett piller och stoppar det i det framväxta huvudets mun. Huvudet liksom smälter bort.
Nu hör de ett litet surrande ljud. Då ser de hur det kommer ut ett litet papper från sidan av kameran. Viktor tar pappret. Pappret är alldeles kladdigt och bokstäverna är små så det är inte helt enkelt att tyda. Viktor tar fram ett förstoringsglas ur byxfickan. Det är en gratiskupong på ketchup. Viktor blir lite besviken så han slänger ifrån sig kupongen.
- Men vänta! Säger Zarah. Det är ju något på baksidan!
Hon plockar upp pappret från marken. Nyfiket tittar de på kupongens baksida. Det är en rymdraket och pilar överallt.
- Det är en ritning. Säger de och visar den för Peabody, som hoppar av glädje.
- Yippiii, det här är ju mitt rymdskepp! Nu behöver vi bara lite fler delar.
- Jag har lite delar i mitt garage, säger Viktor.
Etiketter:
Ringsbergskolan
Lycka till från Christer Fuglesang!
2/12/2015
Verkligen roligt att ni är så engagerade och en härlig ide med rymdboken.
Jag vill önska alla Lycka Till!
Hälsningar Christer
Jag vill önska alla Lycka Till!
Hälsningar Christer
Kapitel 3 - Vad är det?
...tar tag i kanten av hålet. Upp ur hålet efter handen kommer en underlig varelse. Den är röd. På det lilla huvudet sitter tre öron och ett stort öga. Varelsen är tjock och kort och framför det stora ögat sitter ett glasöga.
- Vem är du? frågar Viktor förvånat.
- Jag heter Peabody svarar den lilla varelsen med hes, pipig röst.
- Hur hamnade du här? undrar Viktor.
- Jag är vetenskapsman från inre Andromedagalaxen. Jag undersökte meteorider och råkade tydligen hamna alldeles fel.
Zahra ser någonting i Peabodys skadade, hand. Men det är så rökigt så hon kan inte se vad det är.
- Vad har du i handen? frågar hon nyfiket.
- Det är en äcklig flytande röd massa i den här konstiga behållaren, säger Peabody och räcker fram någonting som visar sig vara en flaska till Zahra.
- Vet ni vad det här är för någonting?
Zahra smakar på massan som är misstänkt lik ketchup och ger sedan flaskan till Viktor.
- Det är ju ketchup! utropar hon förvånat
- Jag har undersökt det här äckliga i jättemånga år. Jag har hittat det i rymden. Det var en astronaut som tappade det. Hon var faktiskt lite lik dig när jag tänker på det, säger Peabody och pekar på Zahra.
- Kan ni förresten hjälpa mig att laga mitt rymdskepp? Jag vet inte hur ska jag komma hem annars?
Viktor står och pillar på ketchupflaskan under tiden som de andra två pratar. Helt plötsligt ropar han:
- Titta här, vad är detta?
Viktor har upptäckt en konstig manick på undersidan av flaskan. Det ser ut som en liten kamera…
Författare: Centrumskolan 6A
- Vem är du? frågar Viktor förvånat.
- Jag heter Peabody svarar den lilla varelsen med hes, pipig röst.
- Hur hamnade du här? undrar Viktor.
- Jag är vetenskapsman från inre Andromedagalaxen. Jag undersökte meteorider och råkade tydligen hamna alldeles fel.
Zahra ser någonting i Peabodys skadade, hand. Men det är så rökigt så hon kan inte se vad det är.
- Vad har du i handen? frågar hon nyfiket.
- Det är en äcklig flytande röd massa i den här konstiga behållaren, säger Peabody och räcker fram någonting som visar sig vara en flaska till Zahra.
- Vet ni vad det här är för någonting?
Zahra smakar på massan som är misstänkt lik ketchup och ger sedan flaskan till Viktor.
- Det är ju ketchup! utropar hon förvånat
- Jag har undersökt det här äckliga i jättemånga år. Jag har hittat det i rymden. Det var en astronaut som tappade det. Hon var faktiskt lite lik dig när jag tänker på det, säger Peabody och pekar på Zahra.
- Kan ni förresten hjälpa mig att laga mitt rymdskepp? Jag vet inte hur ska jag komma hem annars?
Viktor står och pillar på ketchupflaskan under tiden som de andra två pratar. Helt plötsligt ropar han:
- Titta här, vad är detta?
Viktor har upptäckt en konstig manick på undersidan av flaskan. Det ser ut som en liten kamera…
Författare: Centrumskolan 6A
Etiketter:
Centrumskolan
Kapitel 2 - Det mystiska hålet
2/11/2015
Fler och fler kommer ut från husen och går bort mot de kala träden. Grannbarnen ser att deras koja blivit förstörd. När Zahra och Viktor närmar sig ser de ett stort hål i marken och att träden runt omkring brinner. Zahra tar upp mobilen med darrande händer och ringer 112. Snart hörs sirener och strax efter svänger brandbilarna upp bredvid dem.
Viktor och Zahra går lite närmare hålet för att titta ner. Då blir de stoppade av brandmännen som har börjat släcka branden.
-Ni får inte vara här! Det är för farligt! säger brandchefen och ser sträng ut.
-Det var vi som upptäckte och larmade! ropar Viktor.
-Gå hem med er! säger brandchefen argt.
Zahra och Viktor låtsas springa hem, men springer istället och gömmer sig bakom en stor sten.
De flesta börjar dra sig tillbaka till sina hus och snart är branden släckt. Det ryker fortfarande ur det stora hålet. Polisen har nu kommit och spärrat av området med plastband.
Viktor och Zahra väntar och väntar. Till slut är det helt tomt och barnen börjar tänka att deras föräldrar nog är oroliga. När de precis börjat gå hemåt hör de ett krafsande ljud.
De vänder sig om och tittar vid kanten på hålet. De ser då de en blodig röd hand som…
Författare: Ulriksbergskolan klass 3b
Viktor och Zahra går lite närmare hålet för att titta ner. Då blir de stoppade av brandmännen som har börjat släcka branden.
-Ni får inte vara här! Det är för farligt! säger brandchefen och ser sträng ut.
-Det var vi som upptäckte och larmade! ropar Viktor.
-Gå hem med er! säger brandchefen argt.
Zahra och Viktor låtsas springa hem, men springer istället och gömmer sig bakom en stor sten.
De flesta börjar dra sig tillbaka till sina hus och snart är branden släckt. Det ryker fortfarande ur det stora hålet. Polisen har nu kommit och spärrat av området med plastband.
Viktor och Zahra väntar och väntar. Till slut är det helt tomt och barnen börjar tänka att deras föräldrar nog är oroliga. När de precis börjat gå hemåt hör de ett krafsande ljud.
De vänder sig om och tittar vid kanten på hålet. De ser då de en blodig röd hand som…
Författare: Ulriksbergskolan klass 3b
Etiketter:
Ulriksbergskolan
Kapitel 1 - Kometens svans
2/10/2015
Zahra tittar ut genom fönstret och ser Viktor som står på trottoaren med en lång kikare på stativ. För tredje kvällen i rad tittar han mot himlen. I timmar, trots att det är kallt. Zahra kan inte längre hålla sig, hon måste få veta vad han spanar efter.
Strax står hon huttrandes på trottoaren utanför hyreshuset.
”Vad gör du?”
”Det ska passera en komet”, svarar Viktor.
”En komet?”
”Den består av is och sten och går i omloppsbana kring solen. När den kommer nära solen hettas den upp och får ett lysande gasmoln omkring sig, kometens svans. Det är den jag tittar efter.”
”Kan du se kometen med kikaren?” frågar Zahra nyfiket.
”Det är ett teleskop”, rättar Viktor. ”En stjärnkikare.”
De står tysta och tittar mot den mörkblå himlen. Längre bort på gatan brummar en bil, annars hörs inte ett ljud.
”Jag såg en stjärna falla!” ropar Zahra.
”Det kallas stjärnfall, men det är inte stjärnor som faller. Det är en meteor. Det är alltså en meteroid som passerar genom jordens atmosfär.”
”Okej”, funderar Zahra. ”Men vart tog den vägen?”
”Meteoridena förångas nästan alltid i atmosfären eftersom de blir så varma när de möter atmosfärens luftmolekyler. De som når jordytan kallas meteoriter.”
”Du kan mycket om rymden va?”
”Mm”, mumlar Viktor och drar ner mössan över öronen.
Ett ljussken lyser upp himlen och Viktor riktar in teleskopet. Hans ögon spärras upp.
”Kometens svans, på väg mot jorden”, viskar han, ”kom!”
Han sliter tag i Zahra och de springer bortåt skogsdungen bakom hyreshuset. Ett enormt ljussken brakar ner bakom de kala träden och slår sönder kojan som grannbarnen byggde förra sommaren. Den stelfrusna marken skakar efter smällen.
”Vad händer?” flämtar Zahra och stirrar på den förstörda skogsdungen.
Viktors ögon lyser när han svarar:
”Vi kan ha fått besök!”
Författare: Mimmi Schill
Strax står hon huttrandes på trottoaren utanför hyreshuset.
”Vad gör du?”
”Det ska passera en komet”, svarar Viktor.
”En komet?”
”Den består av is och sten och går i omloppsbana kring solen. När den kommer nära solen hettas den upp och får ett lysande gasmoln omkring sig, kometens svans. Det är den jag tittar efter.”
”Kan du se kometen med kikaren?” frågar Zahra nyfiket.
”Det är ett teleskop”, rättar Viktor. ”En stjärnkikare.”
De står tysta och tittar mot den mörkblå himlen. Längre bort på gatan brummar en bil, annars hörs inte ett ljud.
”Jag såg en stjärna falla!” ropar Zahra.
”Det kallas stjärnfall, men det är inte stjärnor som faller. Det är en meteor. Det är alltså en meteroid som passerar genom jordens atmosfär.”
”Okej”, funderar Zahra. ”Men vart tog den vägen?”
”Meteoridena förångas nästan alltid i atmosfären eftersom de blir så varma när de möter atmosfärens luftmolekyler. De som når jordytan kallas meteoriter.”
”Du kan mycket om rymden va?”
”Mm”, mumlar Viktor och drar ner mössan över öronen.
Ett ljussken lyser upp himlen och Viktor riktar in teleskopet. Hans ögon spärras upp.
”Kometens svans, på väg mot jorden”, viskar han, ”kom!”
Han sliter tag i Zahra och de springer bortåt skogsdungen bakom hyreshuset. Ett enormt ljussken brakar ner bakom de kala träden och slår sönder kojan som grannbarnen byggde förra sommaren. Den stelfrusna marken skakar efter smällen.
”Vad händer?” flämtar Zahra och stirrar på den förstörda skogsdungen.
Viktors ögon lyser när han svarar:
”Vi kan ha fått besök!”
Författare: Mimmi Schill
Etiketter:
gästförfattare
Äntligen! Nu är det snart dags...
2/02/2015
...för en ny centrumstafett.
Vi har 34 anmälda klasser och 6 hemliga gästförfattare som tillsammans kommer att skriva en berättelse. I år blir det rymdtema.
Tisdagen den 10 februari startar vi och på Världsbokdagen den 23 april går vi i mål. Så titta in igen den 10 februari för att läsa den spännande inledningen.
Vi har 34 anmälda klasser och 6 hemliga gästförfattare som tillsammans kommer att skriva en berättelse. I år blir det rymdtema.
Tisdagen den 10 februari startar vi och på Världsbokdagen den 23 april går vi i mål. Så titta in igen den 10 februari för att läsa den spännande inledningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)