Kapitel 3 - Ring 112!

Han kom tillbaka väldigt glad för att han hade lyckats bära sin pappas långa stege. Det brukade han inte orka. Han sa:
-Jag vill klättra ner först.
Då sa jag:
Nej! Jag vill klättra före dig.
När vi äntligen hade tjafsat färdigt så insåg vi hur väldigt långt ner det var till marken. Stegen var lång och rostig, men vi fattade att den aldrig skulle nå ner.

Då sa jag:
Strunt i det. Vi gör något annat. Vi går ner till den rostiga, gamla bilen som står i skogen.
Men när jag tittade på klockan märkte jag att det var dags att gå hem. För länge sen!
-Ok, då går jag väl ensam till den rostiga bilen, sa min kompis.

Han gick till bilen men jag gick hem. Ute stormade det fortfarande så jag behövde springa för att komma hem fortare. Jag snubblade över det kullfallna trädet som låg på marken. Jag kände en kraftig smärta i foten och när jag vände mig om såg jag att det blödde rejält från knät. Jag blev alldeles blöt på benet av det rinnande blodet. Jag ropade:
Hjälp!!! Men ingen verkade höra mig.

Plötsligt hörde jag fotsteg. Det var en man med spretigt hår och blodsprängda ögon som hjälpte mig upp.  Han frågade:
-Vad heter du?
-Olle, svarade jag.
-Hur gick det, pojk? Har du slagit dig?
Jag pekade på mitt knä och svarade tyst:
-Ja.

Mannen ringde 112 och sa att han behövde en ambulans. Ambulansen kom med tjutande sirener. Jag fick jätteont i mina öron. När jag blev inburen i ambulansen frågade ambulansförarna hur jag mådde.
-Jag har ont i öronen av sirenerna, men mest ont har jag i benet.
-Ska vi ringa till din mamma?
-Ja tack.

Han hämtade telefonen, ringde mamma och berättade vad som hade hänt.
-Jag kommer direkt till sjukhuset! svarade mamma sorgset...

Författare: Ringsbergskolan åk 3

Kapitel 2 - Hjälp, jag fastnar!

Svetten rann längs med ryggen och hjärtat dunkade fortare, fortare. Jag tittade mig runt omkring och upptäckte en kniv bakom ett säkerhetsglas.

Jag krossade rutan och satte kniven mellan hissdörrarna och bände och vände, slet och drog. Ingenting hände. Jag satte mig ner på golvet och tårarna började rinna på mina kinder.

När jag suttit en stund och funderat på vad jag skulle göra hörde jag ytterdörren slå igen och någon komma i trappan. Jag började banka och ropa på hjälp.  Jag hörde någon som pustande och frustande kom högre och högre upp. Till slut hörde jag en röst som frågade om jag fastnat i hissen.

”Ja” ropade jag.

Kvinnan ringde 112 till brandkåren som kom och hjälpte mig ut.
När jag kom upp till min kompis hade han bakat vaniljbullar som vi tog med oss in på hans rum.
När vi fikat färdigt undrade min kompis om vi inte skulle leka brandmän och klättra ut genom hans fönster.

Han gick och hämtade sin pappas stege...

Författare: Centrumskolan 1b

Kapitel 1 - Äventyret börjar

Det var en mörk kväll på hösten. Ute var det busväder. Vinden slet i mina kläder, löven virvlade framför mina fötter och regnet piskade mot ansiktet.  Jag var på väg till min kompis som bodde i ett höghus en bit bort. Nu gick jag genom en park. Bakom mig hördes ett brak. Jag vände mig om. Ett träd hade fallit över stigen. Jag kände hjärtat slå hårt i bröstet. När som helst kunde nästa träd falla. Jag började springa. Jag ville bort från parken, träden och stormen.

Till slut såg jag huset. Det var tio våningar högt. Jag öppnade ytterdörren, klev in i trappan och kände den sköna inomhusvärmen. Där inne tystnade äntligen stormen. Jag stod stilla ett par sekunder för att hämta andan. Det droppade från håret. Jag var genomblöt.

En bit bort såg jag hissen. Jag gick förbi en barnvagn och en cykel utan framhjul. Inne i hissen hade någon klottrat på väggarna. På golvet låg en hopknycklad burk bredvid en gammal fimp. Jag tryckte på knappen med nummer nio. Min kompis bodde på den näst översta våningen. Hissen startade med ett ryck. Den började långsamt med en viss klagan röra sig uppåt. Mellan våning fyra och fem hände det. Hissen stannade. Lampan i taket slocknade. Det blev kolsvart. Jag såg ingenting. Rädslan gick som en elektrisk stöt genom kroppen.

"Ta det lugnt. Det löser sig" viskade jag för att lugna mig själv.

"Måste tänka" fortsatte jag.

Då kom jag på det. Jag hade mobilen i fickan. Med den lyste jag upp hissen. Jag kände på dörren. Den gick inte att öppna. Hissen hade stannat mellan två våningar. Då tryckte jag på larmknappen. Det var tyst.

Sedan gjorde jag nästa upptäckt. Den skrämde mig. Mobilen hade ingen täckning. Det gick inte att ringa efter hjälp. Hur skulle jag nu komma ut? 

Författare: Torsten Bengtsson

Skriva tillsammans och fira världsbokdagen 2014

Här kommer snart elever på tre skolor i Växjö skriva en gemensam berättelse. Det är 28 klasser anmälda till projektet och varje klass skriver en dag. Klasserna ska fortsätta på den berättelse som redan har påbörjats och de får skriva högst 300 ord. Varje dag kommer en ny utmaning som den skrivande klassen ska ta sig an.

Den 25 februari börjar vi och på världsbokdagen, den 23 april är vi i land. Följ oss här.