Hawa blev jätteglad när Sara ville prata med henne. Men samtidigt kände hon sig ledsen och frustrerad över att hon inte förstod mer än ”Bamse”, ”Sara” och ordet ”tack”.
Plötsligt kom Hawas mamma och sa åt Hawa att det var dags att gå. Hon sa det på ett språk som inte Sara förstod. Men hon förstod att det nog var dags för Hawa att gå.
Hawa ville egentligen inte gå men sprang till slut efter sin mamma som ropade ännu en gång. Hawa vinkade åt Sara och Sara vinkade tillbaka. När Hawa och hennes mamma inte längre syntes till så märkte Sara att Hawa glömt sin tidning kvar på bänken. Hon reste sig snabbt och försökte springa efter dom. Men hon kunde inte se dom någonstans.
Sara tog med sig tidningen och gick hem istället och när hon kom fram till sin gård där lägenheten hon bodde i låg så såg hon en flicka som satt hopsjunken ensam på en gunga. När Sara närmade sig henne hörde hon att hon grät. Flickan som grät tittade upp och Sara säg då att det var Hawa. Både Sara och Hawa lyste upp och Sara räckte fram tidningen till Hawa.
Hawa reste sig och kramade Sara. Sedan sa hon de få svenska orden hon kunde. ”Tack Sara”.
Sara pekade mot sin trappuppgång för att visa var hon bodde. Och då upptäckte Hawa att dom bodde i samma trapphus. Till och med lägenheterna mittemot varandra.
När de stod i trappan öppnade Hawas mamma dörren och spände ögonen i Sara. Hon vinkade in Hawa och innan Hawa gick in sa Sara ”hejdå”. Hawa förstod vad det betydde och sa ”hejdå” tillbaka.
Och medan Sara gick in till sin lägenhet hörde hon hur Hawas mamma skrek på henne..
1 kommentarer:
Nu vill jag läsa mer - vad händer med Hawa och Sara?
Skicka en kommentar